Helg på Getingstorp

I fredags bjöd D på en  Minestrone
och  hembakt ciabatta.

Söndagens middag: Potatisgratäng med sojabiffar,
sallad och D:s inlagda gurka och inlagda chili.

Söndagkvällar tillbringar vi gärna i Sinnesrorummet med en sprakande brasa, samtal och njutbar musik. Ibland oxå med en bok. Inte igår dock, då jag måste ladda om efter min senaste läsupplevelse. Allra helst som min nästa bok, Sapiens: en kort historik över mänskligheten, är på 431 sidor och säkert kräver min fulla koncentration

Härligt att kura skymning  i Sinnesrorummet.

Rogivande med en sprakande brasa.

Att slå mig ner i min Gripsholmsfåtölj med en konjak,
en chokladpralin, en kaka och D mittemot i sin
Howarddivan är en perfekt avrundning på söndagkvällen.

Snösvängen

Det här med att bo på landet innebär förstås en stor skillnad jämfört med storstan och tätortsbebyggelse. På vintern vet vi alla att det  snöar. Åtminstone har det gjort så hittills på mina breddgrader. Hur det blir i framtiden verkar dock allt mera oklart.

I vilket fall så innebär snöandet att snön måste forslas bort på något sätt. I storstan tas oftast sådant om hand av kommunen medan vi på landsbygden får lösa privata anslutningsvägar på egen hand. Inget konstigt med det, men viktigt att tänka på inför flytten ut på landet.

Så är det oxå för oss här på Getingstorp. Vägen hem nerifrån postlådan upp till den övre parkeringen och gårdsplanen utanför grinden snöröjs och sandas av vår granne A på ett föredömligt sätt. Aldrig behöver vi oroas över snömängden. Snön är alltid lagd åt sidan när D behöver komma fram. En trygghet så klart.

En välutrustad snöröjare.

Här friläggs väg för D och Jeepen

Snöröjningen på tomten sköter D med snöslunga och skyffel. På ett föredömligt sätt det oxå. Idag var det dags för en ny sådan insats.

D med snöslungan

med vilken hon gör tomten framkomlig så väl 
framför...

som bakom huset.

Ja, även till och runt Birdie nam nam 
snöröjs det.

En titt i backspegeln, framåt

Detta njuter jag av idag.

Dagens blogginlägg hade kunnat bli lika kort som gårdagens, men så plötsligt händer nåt. Detta nåt leder mig in på ett nytt spår, ett spår som jag inte har en aning om vart det kommer att sluta.

Den 9 juli 2015, eller för den delen 2016.

Det här skrev jag om för ett halvår sedan. Vad skriver jag om den 9 juli i år tro. Ja, du får väl titta in så får vi se vad det blev, blir. Mycket talar för att inlägget har fotbollsanknytning eftersom  EM-finalen spelas "i morgon" den 10 juli på Stade de France,  Saint-Denis, Paris. En stadion som började byggas 2 maj 1995, öppnade 29 januari 1998 och har en publikkapacitet på 81338. 

Stade de France.

Där spelades VM-finalen  Frankrike - Brasilien den 12 juli 1998. En final som Frankrike vann med 3-0, efter 2 mål av Zinedine Zidane. Zidane som idag är tränare för Real Madrid. En tränarsyssla han övertog efter att Rafael Benítez fått sparken. Benítez som idag....... Nej, jag ska inte spinna vidare på den tråden då den riskerar att aldrig ta slut.

Vilka kommer då att spela finalen? Ja, den analysen är jag inte riktigt klar med ännu så det vill jag för dagen inte spekulera i. Hur har det gått för Sverige tro, har vi överlevt gruppspelet och var tog det slut? För slut har det väl tagit innan den 10 juli?  Det här tycker jag blev ett naturligt slut på dagens inlägg. Ha de gott där ute i vinterlandet.

Vinter

Underbar utsikt.
Vad finns mera att säga?

TV-tittande

TV:n är viktig för mig. Här nyårskonserten i Wien 
som är ett stående inslag varje Nyårsdag.

TV är en viktig  beståndsdel i min tillvaro.  Speciellt vintertid då jag spenderar all min tid inomhus.  Det blir mycket sport då jag är en allätare inom det området. För övrigt så gillar jag det mesta som är av dokumentär karaktär, likadant som vid mitt bokläsande alltså. De traditionella kanalerna tycker jag ofta har ett rätt torftigt utbud. En kanal som däremot vunnit mitt gillande är Kunskapskanalen där det går att hitta många pärlor. En sådan följer jag nu då Simon Reeve reser runt i Karibien.

När det gäller serier så följer jag helst de som har avslutade avsnitt. Favoriter sedan en längre tid är The Mentalist och NCIS. Jag gillar att "lära känna" karaktärerna och ogillar serier där det hela tiden dyker upp nya karaktärer och ogillar oxå att bli uppbunden av att följa en serie.  Play-funktionen har dock gjort att jag idag kan titta när det passar mig. 

Gamla slagdängor som Cheers, Mash, Spin city och Tillbaka till Aidensfield  är perfekt för s k slötittande. John Cleese-klassikern Pang i bygget kan jag oxå se om och om igen. Benidorm  och Skenet bedrar är skruvade engelska serier som i sin plumphet kan locka mig till skratt. Rent allmänt så har jag en fäbless för engelskproducerat.

En vanlig TV-kväll hos oss.Osborne i hagen, Sigge på
mattes fotpall och Nelson på golvet bredvid.

Idag blir det korta uteturer för D med Osborne och Nelson då det är minus 20°. 

Gott & nyttigt - hund & katt

Det blir många varianter på sallader så här efter storhelgerna. Så oxå igår.  Idag blir det fisk.

Läcker sallad med fikon, ädelost, vegobacon, mixsallad,
valnötter,  mandelspån, en god dressing
och D:s nybakade ciabatta.

Jag bjuder även idag på några bilder av våra fyrfota familjemedlemmar.

Osborne är en alert liten kille.

Sigge och Osborne närmar sig varandra
allt mera.

Osborne kollar vedförrådet i köket. Något
som föga bekymrar Nelson.

Familjeträning

Det är intensiva dagar på Getingstorp sedan Osborne kom till oss. Fram för allt har D haft fullt upp med att träna honom till att bli rumsren.

Trygg nära storebror Nelson.

Det har gått fantastiskt bra och redan nu efter 12 dagar här och som 11 veckor gammal så har han förstått att säga till när det är dags. Äter gör han utan problem och sover gör han hela nätterna. Nu är oxå relationerna med Nelson och Sigge klarlagda och dom fungerar jättebra tillsammans. 

Samträning med matte i köket.

I träningssyfte är Osborne stundtals "inburad"
vid husses skrivbord. Ett sätt att skapa lugna
stunder för såväl Osborne, Nelson som Sigge.

Även om Osborne som valp fortfarande är ett yrväder så verkar han oxå ha hittat "coolknappen" som vi alla här på Getingstorp besitter.

 Osborne gillar att ta en nap på husses fårskinnstofflor.

                              

Sigge drar sig gärna undan till sin Gustavianska
i Sinnesrorummet.

Nelson gillar bättre rejäla vinterpromenader
med matte.

               

Lite smått&gott

Så verkar då vintern ha kommit för att stanna. Den omfattning den har nu, sparsamt med snö och minus 10°C, räcker gott för min del.

Så här ser en ok vinter ut för mig.

Trafiken  till Birdie nam nam har tätnat.

Osborne är nu 11 veckor och har bott hos oss i 11 dagar.

Han har acklimatiserat sig jättebra och kommer bra överens med både Nelson och Sigge. Det har tagit lite längre tid med Sigge eftersom dom ju inte talar samma språk.

Nelson tycker att Osborne pratar väl mycket ibland.

För att Nelson och Sigge ska få några lugna stunder under dagtid så får Osborne då och då vistas i en hage som är förankrad vid mitt skrivbord. Fantastiskt är att Osborne sover hela nätterna, i hagen som då står bredvid mattes säng, och redan har förstått att kiss och bajs ska ske utomhus. Duktig vovve!

Osborne gör tappra försök att ta sig ur hagen.

Åter till vardagen

Så här i helgtider så blir mathållningen väsentligt förändrad. Då känns det extra bra att återgå till  vegolinjen igen. Igår blev det därför en sallad till middag.

Efterlängtad sallad med fetaostkräm
och hembakad ciabatta.

2602

Vårt växthus i härlig vinterskrud.

Kryptisk rubrik? Det handlar inte om att jag ska titta in i spåkulan och sia om hur världen ser ut om 586 år. Nej,  
2602 inlägg har det blivit sedan jag började blogga den 10 oktober 2008.  

Från början hittade jag det mesta av mitt bloggfoder i media och tyckte till om det mesta. Tycker till gör jag fortfarande då och då, men mitt bloggande har allt mera kommit att handla om min egen vardag här på Getingstorp.

De första stapplande bloggstegen bestod bara av text då jag i början vare sig visste hur jag skulle lägga in bilder eller länkar i mina inlägg. Med tiden har jag lärt mig allt mera och många gånger är det andra bloggare som hjälpt mig att utvecklas.

Det har blivit ett längre uppehåll, mellan  den 17 juni  och den 5 juli 2012. Just nu känner jag inte alls för ytterligare uppehåll utan tänker fortsätta så länge jag har lust och knoppen hänger med. Att sedan kroppen inte hänger med hindrar mig inte i mitt bloggande som väl är.

Under åren så har jag fått många nya och spännande bloggvänner som givit krydda åt mitt eget bloggande. Trots att jag själv inte kan resa numera så har jag aldrig varit så "berest" som nu då jag genom bloggvänner fått följa med till platser där jag aldrig tidigare satt min fot.

Jag som nästan aldrig lämnar  mitt kära Getingstorp tycker ändå inte att jag lever ett tråkigt liv. Ett skäl till detta är att du och andra bloggvänner låter mig få ta del av vad som händer där ute i den stora världen. Mitt intresse för trädgård, mat, resor,  sport etc. får ytterligare bränsle genom dig och andra bloggvänner. Jag hoppas att vi fortsätter att ses under 2016.

God fortsättning!

Jag brukar publicera mina inlägg tidigt på dagen, men en gång om året gör jag ett avsteg. På Nyårsdagen då jag unnar mig årets enda sovmorgon. Igår firade Sara och Per  nyår med oss. 

D har dukat till nyårssupé.

Värdinnan väntar på gästerna.

Sara , Per och D

 Nyårssupén hade mycket gemensamt med fjolårets utan att för den skull vara en repris. 
Som alltid på nyårsafton så är matlagningen ett gemensamt åtagande. Denna gång fixade D desserten. Sara och Per lagade förrätt och huvudrätt. Min uppgift var som vanligt att bistå med glada tillrop.

Nyårssupén under tillverkning.

Denna gång hade vi mixat från olika recept och jag kan därför inte bjuda på länkar till alla rätter.  Supén smakade utsökt. 

Mandelpotatisplättar med Kalixlöjrom.
Vin: Mousserande, Crémant Cattin Frères.

Grillad tonfisk med papayasallad.
Vin: Vitt, Costallina Gavio.

Hasselnötsmousse med kanderade nötter och 

chokladfudgesås. Till det kaffe och cognac.

När supén var intagen blev det en trevlig väntan på 12-slaget i Sinnesrorummet. Det blev sedan en underbar kväll tillsammans innan det var dags att natta när det nya året anlänt.

Alltid lika mysigt i Sinnesrorummet.

Sigge är den ende av fyrfotingarna som får
vara med överallt. Vilket han vet.

Disa vet var gränsen går.

Vid 12-slaget bjöds  de läckerheter som du ser på bilden nedan.                            

 Champagne Baron-Fuenté La Révélation
Tilltugg: D:s smördegspinnar med sesamfrö
och parmesansnurror.

Det finns som du trogne läsare vet många fyrfota vänner i vår familj. Det innebar att Ville, Sally, Elvis och Hilda huserade i gäststugan igår/i natt medan Disa, Nelson, Osborne och Sigge firade i huset med oss tvåbenta. Har man fyrfota vänner i familjen så kan man inte ens på Nyårsdagen stanna hela förmiddagen i sängen som du ser här nedan.

Per på morgonpromenad med Sally, Hilda och Elvis.

D med Osborne och Ville.

Jag hoppas att 2016 blir ditt bästa år nånsin!

Bokavslut och årsavslut

319 sidor som tog 1 månad att läsa.

Så har jag då avslutat boken "Käre ledare", min flykt från Norkorea.  När jag den 29 november påbörjade boken så lovade jag mig själv att läsa boken klar innan årsskiftet och har alltså hållit löftet. Räknas det som ett fullgjort nyårslöfte?

I ett tidigare inlägg nedtecknade jag mina första intryck efter att ha läst 2/3 av boken och nu ska jag försöka ge en samlad bild: 

Kim Il-sung föddes den 15 april 1912. Samma dag förliste Titanic. Detta sammanträffande har regimen i Nordkorea använt som ett historiskt bevis som de uttryckt på följande sätt: "När solen sjönk i väster, steg den i öster". 

Ett land som odlar en sådan självbild är inte helt lätt att förstå sig på. Men icke desto mindre fascinerande att få veta mera om. 

Denna Nordkoreas självbild presenterades redan på sidan 38 så därför bar jag den med mig genom hela boken. En bok som absolut är läsvärd, men läsupplevelsen skulle tjäna på en inte så detaljrik beskrivning av alla skeenden. 

Persongalleriet i boken är oerhört omfattande och jag har ibland svårt att hålla isär alla de personer som nämns. 

 På sidan 7 finns en karta över Nordkorea och dess gränser och en inte skalenlig karta över Pyongyang. Dessa kartor återvände jag till gång på gång då de hjälpte mig att få en paus från alla detaljer och personer och  i stället kunde jag "vara på plats" i händelsernas centrum.

Bland annat dessa omständigheter gjorde att jag delade upp boken i etapper där jag fann del 1: DIKTATORN mest intressant då där gavs en inblick i detta gåtfulla land och dess besynnerliga maktstruktur. Del 2: FLYKTEN och del 3: FRIHETEN tycker jag var alltför långdragna och bemängda av detaljer som stundtals blev mera förvirrande än klargörande. 

 På sidan 313 skriver författaren : "[Där hemma] finns det två Nordkorea: ett verkligt land och ett fiktivt, som skapats av regimen. Efter min flykt upptäckte dessutom ett tredje Nordkorea: Detta är det Nordkorea som omvärlden har skapat".

Just detta faktum är försvårande för mig som läsare. Vad vet jag om Nordkorea och vad av det jag vet är med sanningen överensstämmande? 

Efter att ha läst boken vet jag tveklöst mera. Allra helst som författaren Jang Jin-sung tillhört landets maktelit och haft inblick i sådant som varit okänt utanför maktens korridorer. 

 När jag efter 319 sidor stänger boken så biter det sig fast hur olika vi människor lever. Då känner jag att jag tillhör de privilegierades skara.

Jang Jin-sung utnämndes till "hovpoet" för att skriva hyllningsdikter till Kim Jong-Il och kanske skulle han efter sin flykt fortsatt skriva poesi, för hur intressant och spännande handlingen än må te sig så krävs det ett visst språkligt flyt för att skriva i romanform. Det flytet saknar jag i denna bok.  

Mycket bottnar förstås i att jag helt enkelt vet alldeles för lite om Nordkorea. Ett faktum som jag delar med de flesta eftersom Nordkorea sägs vara världens mest slutna land. Det innebär att jag inte har några referenspunkter, inget att knyta an till i det nordkoreanska samhället. Jag känner mig hela tiden lite vilsen när jag läser boken. För väl det förresten, jag skulle inte vilja känna mig hemma i Nordkorea.
Jag hade nog varit betjänt av att ha läst en faktabok om Nordkorea innan jag tog mig an denna bok. Men, var hitta en sådan som andas någon form av objektivitet?
Det är väl så att bokläsande ibland landar i flera frågor än svar och jag får nöja mig med det.  Vill jag veta mera så får jag läsa mera.

Vad jag tycker om en bok handlar oxå mycket om mina egna förväntningar.Kanske hade jag alltför högt ställda förväntningar på denna bok. 

Avslutningsvis, det skulle vara intressant att se boken filmatiserad.

När jag gav tog mig an den här boken så var det efter ett års lästorka. Höstmörkrets ankomst verkar ha denna inverkan på mig då det är lite drygt ett år sedan min senaste bok. Eller kan det möjligen vara så att jag borde ge mig på att läsa nån annan typ av böcker. Jag hamnar ofta i böcker som har en dokumentär ansats. Kanske borde jag vidga mina vyer för att få läslusten att stanna lite längre perioder.

Om min nästa planerade bok,  "Sapiens: en kort historik över mänskligheten"  lyckas med detta är jag inte helt säker på. Titeln  känns rätt krävande. Inte direkt lättsmält om jag säger så. Men, den som sig i leken ger får leken tåla.

Jag får väl se det som att jag går ut hårt läsåret 2016. 

Apropå 2016 så önskar jag dig ett Gott Nytt År! som kommer att innehålla så mycket som möjligt av det du allra helst vill uppleva. Och förstås, Tack för att du bidragit till att ge min blogg liv under 2015.

Bild från i morse:Förhoppningsvis är det ett ljust 2016 
som närmar sig där i fjärran.

Former, figurer och förströelse

Vårt gamla äppelträd har jag utanför fönstret vid min datorplats. Nu när snön kommit är det extra fascinerande att sitta och titta på alla former och figurer som döljer sig i det snöklädda grenverket. Ju livligare fantasi, desto mera ser du. 

Som du förstår så har jag rätt modesta krav på förströelse här ute på vischan. Det blir gärna så när jag är min egen största begränsning. Jag kan ju inte bestämma mig för att göra vad som helst eller för den delen vad jag helst skulle vilja göra. Medveten om det så har jag lärt mig att fånga ögonblicket . Carpe punctum. 

Därför kan min blogg stundom oxå te sig begränsad. Men du, jag lovar att inte blogga om alla grenverk här på Getingstorp.

Förutom att studera det gamla äppelträdet så är jag just nu i färd med att avsluta boken "Käre ledare" som jag berört i tidigare inlägg. Eftersom jag hade föresatt mig att avsluta den innan årsskiftet så kommer ett avslutande inlägg om boken i morgon.

Mycket spännande döljer sig i det grenverket.

Och annorstädes.På stammen till höger om klykan
sitter en av våra två........

.hackspettar och smaskar på skinksvålen. 

Ser du vad jag ser?