Vidrig människosyn

Många funktionshindrade människor är i  behov av olika typer av stöd- och hjälpåtgärder för att över huvud taget klara sin vardag. Jag vet detta av egen erfarenhet  då jag  efter min stroke 2001 plötsligt behövde hjälp för att klara de mest basala vardagssysslorna.  Jag sökte och fick assistans enligt LSS, dock först efter att ha överklagat Örebro kommuns avslag till dåvarande Länsrätten. Efter 2 år så drogs min hjälp in utan att mina behov på något sätt förändrats. Jag stred en tid men tog snart beslutet att inte ödsla energi på en meningslös kamp. I stället lade vi ( D och jag ) vår energi på att förändra vår tillvaro både arbets- och boendemässigt.  En förändring så långt som möjligt anpassad till vår nya livssituation. Ett bra beslut har det visat sig. Ett beslut som 2008 förde oss dit vi är idag.  Till vårt Getingstorp.

Jag tänker med sorg på alla som inte som jag har möjlighet eller förmåga att förändra sin situation. Som ensamma får slåss för sina rättigheter och sakta mals ner av systemet.

LSS är en lagstiftning som 1993 tillkom just för att tillgodose dessa behov. Detta kostar förstås pengar för landets kommuner. I desperation för att minska kommunens utgifter så anlitas idag privata konsulter för miljontals kronor för att lära kommunanställda att kunna ge avslag och komma undan att ge hjälp till personer med funktionsnedsättning.

I gårdagens "Kalla fakta" gavs en inblick från en av dessa konsulters föreläsningar för kommunanställda som arbetar med LSS. Det var motbjudande att lyssna till konsulten som raljerade friskt över funktionshindrade  människors hjälpbehov. Åhörarna lät sig villigt förledas och skrattade gott åt vidrigheterna. Föreläsaren kom från företaget KommunLex  som uppger sig arbeta med  juridik, utveckling och kvalitet inom kommunal kärnverksamhet har gjort LSS till en av sina födkrokar.

Jag önskar inte någon medmänniska något illa, men föreläsaren från KommunLex skulle gärna få byta med mig, om så bara för en vecka, för att få en liten inblick i vad det innebär att vara funktionshindrad och vilka begränsningsar detta för med sig i det dagliga livet. Bytet skulle bara innefatta mitt fysiska jag, inte mitt mentala jag.

Det är för mig  obegripligt att kommuner betalar för dylik "kompetensutveckling" för sin personal. Lika obegripligt som att någon kan tänka sig hålla en föreläsning där man raljerar  över och förminskar funktionshindrade människors behov.

 

 

Vanans makt

Ordningen är återställd.

Nerikes Allehanda, vår lokala tidning, har vi prenumererat på i "alla" år. För en tid sedan ändrades tidningen och vi fann den inte länge lika intressant.  Den nya "Sydnärkebilagan" kändes främmande för oss som bor i Lekeberg. Då vi är föga intresserade av att vara uppdaterade på källarinbrott i Askersund eller dieselstölder i Laxå så avslutade vi prenumerationen.

Det gick dock inte många dagar förrän vi saknade tidningen. Fram för allt till helgfrukosten på lördag och söndag. Dessutom saknar jag fredags- och söndagskorsorden. Men mest saknas  den där känslan av att sitta och bläddra i en papperstidning.  Där det fortfarande är jag som bestämmer, där artikeln inte bara plötsligt kan försvinna p g a att internetåtkomst saknas.

Så nu har vi återupptagit prenumerationen. Inte bara på helgen utan veckans alla dagar då värdet av mina turer med elmoppen ner till postlådan för att hämta tidningen inte heller ska underskattas. Från och med igår så är allt som vanligt igen.

Höstmåltid

Måltiderna förändras betydligt beroende på årstiderna. Nu när hösten kommit så är en rykande varm fisksoppa som klippt och skuren. Igår bjöd D mig på en sådan.  Ett nybakt bröd och ett gott vitt vin därtill och jag kunde njuta av en ljuvlig fredagmiddag. Kvällen avslutade med en fruktsallad till filmen "Kärleken checkar in". En småputtrig och inte alltför krävande modern askungesaga. Helt ok en vanlig fredagkväll.

"Rätt" porslin och bestick är också viktigt.
Blommorna inplockade från trädgården

Ännu en time out

Time out-soffa som ersättning för forna tiders skampåle.
Kanske vore nåt för stadens torg.

Att ta time out har blivit gångbart för offentliga personer när de i olika sammanhang påträffats med "byxorna nere". Efter att "Uppdrag Granskning" avslöjat fiffel i Göteborgs kommun i samband med en bostadsmässa i Cannes 2010 så tar nu IFK Göteborgs ordförande Bertil Rignäs, tillika vd i det kommunala Bostadsbolaget i Göteborg, time out då han polisanmälts för bedrägeri. Ett bedrägeri som bl. a. bestod av att han i sin redovisning från resan satte  upp  inköp av ett damplagg från en modebutik som lunch. Summan var 60 euro, där Bostadsbolagets vd dessutom för hand skrivit in ytterligare fem euro i dricks. Bedrövligt tycker jag även om han senare betalat tillbaka summan till kommunen.
Han har även lämnat in en representationsnota på drygt 3.000 kronor. På notan skrev han namn som, vid Uppdrag gransknings kontroll, inte existerade på de aktuella företagen. Göteborgsdelegationens medverkan i bostadsmässan kostade 4,6 miljoner kronor. Kan vara väl använda pengar, men varför solka ner hela engagemanget med slarv,  fusk och girighet. I slutändan kanske t o m brottslighet.

Jag har oerhört svårt att förstå detta med time out i dylika sammanhang.  Det räcker med Out!

Out!

Mazzzzzzzzage

Jag tillhör den skara människor som inte är vidare förtjust i ormar. Jag har därför någon gång, utifrån denna aversion, funderat på vart jag skulle emigrera om det skulle varit aktuellt . Nya Zeeland har legat bra till eftersom det inte finns några ormar där.  Island, Irland, Bermuda,  Azorerna och Hawaii saknar visst oxå ormar. Om jag däremot skulle ha vägarna förbi Jakarta i Indonesien så skulle jag definitivt inte besöka detta spa för att få en ormmassage. Och, nej. Emigration ingår inte i min livsplan.

Vackra att titta på, men ormmassage. Nej tack!

Återbesök

Tidigare i veckan var barnbarnen Erik och Alice på höstlovsbesök. Då tillverkades med Farmors hjälp en fågelholk.

Igår var det dags för återbesök och bl. a. uppsättning av sagda fågelholk. Efter att noga valt ut ett träd där vi kan se holken inifrån huset så skred uppsättarna till handling. Arbetsfördelningen var den vanliga. Farmor/D stod för grovgörat, Erik och Alice hantlangade och jag bidrog med glada tillrop från öppet fönster varifrån jag samtidigt kunde föreviga holkuppsättningen.

Inte lång stund efter att holken var på plats så inspekterades den av ett flertal tänkbara framtida bosättare. Ryktet går fort i fågelvärlden där holken antagligen ligger ute på fåglarnas Hemnet.

Erik och Alice har valt träd.

Farmor får klättra och sköta det mer farofyllda arbetet.

Sigge vill förstås också inspektera nyheten.
 

Holken, ytbehandlad och på plats.

Efter holkjobbet blev det Halloweenhamburgare.

Det blev en pumpalykta på vedspisen.

Och en på en stubbe vid stengärsgårn.

Novembermys

Förhoppningsvis kommer vinterhalvåret att fortsätta som det börjat. Det är svårt att tro att det är november när jag tittar ut. Igår  inledde vi helgen med glöggpremiär i växthuset och plockade sedan in blommor från trädgården. Inte så vanligt den 1 november.


 Den nybyggda portalen förkortar D:s väg till kryddorna.

Även jag kan använda den vägen med
elmoppen.

 


Glögg och pepparkakor med Saint Agur
i växthuset.

 


Fantastiskt att kunna ta in blommor från trädgården
den 1 november.

 

Fredagmiddag: Ugnsrostade rotfrukter med
lök och camembert.



Efter middagen blev det en mysstund
vid brasan i Sinnesrorummet.




Sigge är förstås med och myser i sin
Gripsholmsfåtölj.

 


 
 

Pecha Kucha

Hur mycket klarar du att förmedla på 6 minuter 40 sekunder?

Rubriken stod nyss för något totalt okänt för mig. Genom att läsa Jonna Jintons blogg  och lite googlande därefter så vet jag nu, en kort stund senare,  vad rubriken står för. En intressant presentationsform där 20 bilder ska visas i vardera 20 sekunder  och den som visar bilderna under denna tid ska presentera  innehållet i bilderna för åhörarna. Och förhoppningsvis trollbinda publiken.  Pecha kucha kan enkelt översättas till "konsten att ge kortfattade presentationer".
Att jag inte tidigare hört talas om denna presentationsform får väl tillskrivas att jag inte som förr är med i det dagliga livet där ute. Jag tillbringar ju min mesta tid här på Getingstorp.

Jag ser oanade möjligheter med Pecha Kucha. När jag t ex tänker tillbaka på min långa yrkeskarriär där jag då och då lyssnat till långa trista föredragningar som kunde te sig evinnerliga och där jag efter föredragningens slut inte vare sig förstått eller tagit till mig något av det som sades. Kanske vore Pecha kucha något att införa på bred front. Som sagt, jag ser få begränsningar, men många möjligheter. Pecha kucha skulle kunna tillämpas i  arbetslivet, i affärslivet,  i skolan, i politiken etc.

Detta inlägg är ett bra exempel på varför jag gillar att blogga och läsa vad andra bloggare skriver. Jag lär mig hela tiden något nytt.

Höstlov med bildande besök

I veckan har skolorna höstlov så då har vi besök av barnbarnen Erik 7 och Alice 5. Då händer alltid en massa nytt. Eller, rättare sagt, det måste hända en massa nytt. Annars kan det ju bli tråkigt för dem. Blir tillvaron alltför seg så kan Erik alltid ta sin tillflykt till Lego som är hans absoluta favoritsyssla. Alice sätter sig gärna vid datorn och försjunker i Pippis ljudbok och spel.
Som syns på bilden nedan så blev det oxå fågelholksbygge med Farmor denna gång. Holken ska sättas upp idag när ett bra träd hittats. Den ska inte spikas fast i trädet då  trädet kan ta skada av detta.  Hur den ska sättas upp har  inte bestämts ännu. Här finns utgångspunkt för att med barnbarnen diskutera naturvård och miljöfrågor utan att bli alltför vuxen i resonemanget.

Stolta efter att tillsammans med
Farmor ha tillverkat en fågelholk.

Jag kan ju inte delta i tillverkning och uppsättning av fågelholk så jag får välja andra tillfällen att föra vuxen klokskap vidare. I förrgår kväll tittade vi på en barnfilm, "the ant Bully",  som var en bra utgångspunkt för att tala om mobbing.


Igår kväll, när Farmor var iväg och tränade så tittade vi på Nat Geo Wild.  Djurprogram, som jag vet att Erik och Alice gillar, är oftast en utmärkt källa för att föra klokskap vidare då vi människor har mycket att lära av djurvärlden. Klokskap inte bara för Erik och Alice utan även för mig då jag får de mest underbara och omedelbara frågor och funderingar att besvara och hantera.

Smekmånaden snabbt över

Nu är det upp till bevis för damlandslaget för att visa
att de är värda FIFA-rankingen som nr 5.

När Pia Sundhage tog över som förbundskapten för damlandslaget i fotboll för c:a 1 år sedan så var det bara positiva tongångar. När hemma-EM sedan inte slutade med seger så verkar luften gått ur landslaget. I alla fall om man ska bedöma förmågan efter plattmatchen mot 78:e-rankade Bosnien- Hercegovina. I lördags skrev jag ett inlägg om just den matchen. Då ur ett jämställdhetsperspektiv.

Nu handlar ju inte idrott i första hand om jämställdhet, utan om att vinna, att prestera. Nåt som damlandslaget inte gör särskilt bra just nu. Men så är ju ofta elitidrott. Ena dagen hjältestatus, nästa dag odugligförklarad.  Närmast kan fotbollsdamerna återupprätta hedern på torsdag då de i nästa VM-kvalmatch möter 67:e-rankade Färöarna.

Söndagmiddag

På helgerna undfägnas jag de mest ljuvliga måltider då D låter sin kreativitet löpa ut i magiska skapelser. Igår var det dags för ännu en sådan måltid där det mesta dessutom kommer från egen trädgård. Det är en  speciell känsla att äta egenodlat.

"Vilt"gryta med egenodlat och  kantareller
från närliggande skog.

Husets äppelgelé med rosmarin.

Stunder av lycka

En ljuvlig höstmorgon har jag upplevt idag på min tur till postlådan för att hämta morgontidningen.  Som vanligt är det tyst och stilla. Det enda ljud som bryter tystnaden är traktorljudet från en granne som är ute och plöjer. Ett härligt ljud jämfört med trafikbullret i tätorten.  Jag tycker synd om den som aldrig får lyssna till ljudet av en plöjande traktor. Eller för den delen, lyssna till tystnaden.

Som så ofta blev det några foton som jag väl har ett hundratal av sedan tidigare. Jag kan bara inte se mig mätt på den underbara plats jag bor på. Jag stannar, tittar, funderar,  jämför och tänker tillbaka på hur det såg ut för några månader sedan. Så olika men ändå så lika. Och här bor jag. Lyckliga jag.

Sigge följde förstås med mig ut och är nu ute på sin dagliga runda här hemma. Snart sitter han på trappräcket och undrar om det inte är  lunchdags.

Apropå detta med jämställdhet

Jag skrev igår ett inlägg om jämställdhet och får idag anledning att följa upp det. Vid dam-EM i fotboll i Sverige i somras så var det ett häftigt pådrag från alla håll och kanter. Mycket tack vare Sveriges nya förbundskapten Pia Sundhage och förstås måste ett mästerskap på hemmaplan uppmärksammas.

Det var med all rätt som  damfotbollen fick denna uppmärksamhet tycker jag. Sverige gjorde ett bra mästerskap även om man inte gick hela vägen. Intresset var stort trots att Sverige inte gick till final. En final, Tyskland - Norge 1 - 0,  som lockade över 40.000 åskådare till Friends Arena.

Att ingen TV-kanal  sänder  dagens VM-kvalmatch borta mot Bosnien-Hercegovina tycker jag är bedrövligt. Herrarnas kvalmatcher blåses upp till himmelska höjder oavsett vilken blåbärsnation man möter. 
Apropå detta med jämställdhet.

Vad man vill uppnå kan sägas i ord, men visar sig först i handling.                             


Jämställdhet

 

 

Sverige hamnar på fjärde plats i World Economic Forums (WEF) jämställdhetsrapport. För femte året i rad toppar Island och rankas därmed som landet med världens minsta skillnad mellan könen när det gäller jämställdhet. De föga meriterande bottenplatserna innehas av Syrien, Tchad, Pakistan och allra sist Jemen.

 

 

 Ibland har jag inget intressant att skriva om som härrör från min vardag, eller så har jag det men vill vänta en tid för att få ytterligare knorr på inlägget. Idag är en sån dag. Då väljer jag ett inlägg, ofta baserat på en tidningsartikel, som avhandlar något viktigt men där jag inte har mera att tillföra än vad den aktuella artikeln säger.
Jo, jag vet att det finns ytterligare alternativ. Som t ex att strunta i att skriva nåt.

Allt är inte guld som glimmar, men.........

Guld växer på träd. Ja, det är faktiskt sant. Forskare i Australien har hittat guld i eukalyptusträdens blad. Det är dock tveksamt om det blir nån ny guldrush a la Klondyke då det inte är några stora mängder det rör sig om. För att få ihop till en vigselring så behövs visst 500 träd. Då får man sannerligen slita för Kärleken. Men ack så förödande för miljön.

Men, visst skulle det vara roligare att palla guld än att palla äpplen. Golden dilicious är det närmaste jag kommit.                                                                  

Men inte såna.

Såna har jag pallat.

                                                                                                     





                                            



Mera höstmys

Nu består dagar och kvällar av mycket höstmys. Att tända upp i vedspisen så att det sprakar så där härligt som bara en riktig vedspis kan eller tända en brasa i kakelugnen i Sinnesrorummet förhöjer både stämning och temperatur. Det bästa spraket fås  av björkved, som vi har en del av efter att vi nödgades fälla en av våra björkar för två år sedan.

 

 

 

Sigge är en av familjens mysproppar. Han slappar gärna
på vedspisen bredvid sin matplats.

 



Nelson är en annan myspropp som tillbringar sin
mesta tid i sin nya korg. I sov- och snarkläge .
 

Festen fortsätter


Fest är egentligen ett för positivt laddat ord att använda för att beskriva storbankernas fortsatta bonusfest. Jag har i ett antal tidigare inlägg berört bonusvansinnet, bl. a. detta om SE-bankens chef Annika Falkengren.

Behöver väl inte upprepa att jag är till freds med mitt bankbyte, från Nordea till Handelsbanken.

Jag nöjer mig med dessa rader då bonusgalenskapen talar för sig själv. Förtydligad genom bilden nedan.



Det finns bankrånare, och så finns det "bankrånare".

Söndagmiddag

Nu när hösten kommit så kommer många av mina inlägg att handla om mat och ljuvliga måltider.  Jag kanske inte ska skriva många utan flera än vanligt. Måltiden är ju alltid lite av huvudnumret här på Getingstorp.
Igår bjöd D på en magisk fiskmåltid. Fiskfilé med persiljerotspuré och pepparrot. Som sagt. Magisk!

D i skapartagen.

Ljuvlig söndagmiddag.

 

Höstmys

Gårdagen började med att D bakade en vacker kaka till ett eftermiddagsbesök vi väntade. Med tanke på hur vacker kakan blev så ska jag nog använda ordet skapade i s f bakade. Besöket var jättetrevligt och vi kommer säkert att ses flera gånger här hemma på Getingstorp. Vi hann t o m med att planera för grillkvällar nästa sommar. Visst är det härligt att möta nya människor där allting bara stämmer vid det första mötet.

D:s morgonskapelse som smakade utsökt  
med bl. a. styckefrusnahallon 
från den egna trädgården.

Lördagens middag kom att bestå av en superb grekisk Moussaka. Kvällen tillbringade D och jag i Sinnesrorummet där vi tände en brasa, lyssnade till musik och samtalade. D:s kakskapelse fick med en klick grädde till oxå tjäna som dessert. Höst- och vinterkvällar tillbringar vi gärna i Sinnesrorummet.

En härlig moussaka.

De sista frostnupna rosorna intagna från 
rabatten nedanför ett av köksfönstren.

Den nya Howarddivanen står varm och inbjudande
i väntan på D.

En brasa hör förstås till en höstkväll
i Sinnesrorummet.

Nej, inte redan nu

När jag igår morse tittade ut så möttes jag av den första snön. Inför detta faktum känner jag ingen som helst glädje. Jag vet att jag snart vänjer mig men snö och vinter har med åren blivit mina fiender då dessa storheter på allehanda sätt begränsar min tillvaro. Inte heller Sigge är angelägen att gå ut när snön kommit så jag har ju alltid sällskap inne. Nåt roligt hittar vi alltid på att för driva tiden med. Dessutom, det är bara 5 månader till det ljusnar igen.

Dagens utlovade solsken torde snart ha gjort denna morgonbild
till ett minne blott.