Göran Hägglund är en fegis

Jag blir så trött på Göran Hägglunds självgodhet. Ständigt upprepar han att Kd är ett parti för den lilla människan, ett parti som ser individen och vill att varje människa själv ska få bestämma sina val i livet. Det låter onekligen vackert men klingar illa då denna omtanke om individen blir ett sätt för Göran Hägglund och Kd att inte tycka till om någonting eftersom politiker inte ska bestämma över människors vardag. Vad ska politiker då göra ? Människors tillvaro består ju faktiskt till huvuddelen av just vardag.

Senast igår hos Malou i "Efter tio" på TV 4 vecklade Göran Hägglund ut Kd:s politik, eller snarare ickepolitik. I bland annat en diskussion kring Susanna Alakoskis senaste bok "Håpas du trifs bra i fengelset" så framgick ånyo att Göran Hägglund tror att alla i Sverige har en trygg och bra situation och därmed kan göra sina egna goda val i livet. Så är det inte Göran Hägglund. Det finns faktiskt även idag ett "fattigSverige" där många inte har några valmöjligheter utan får nöja sig med vad som bjuds, om nu någonting bjuds.
Just för dessa människor är det viktigt att politiker tar både strid och ställning och inte bara avhänder sig ansvar med hänvisning till individens egna fria val. Det är både fegt och falskt.

Ord måste vägas, inte bara räknas.

Centerpartistisk identitetskris

Fredrick Federley, riksdagsledamot för Centern, blev bjuden till Gran Canaria. En resa som var sponsrad av flera företag – bland annat flygbolaget Norwegian. Själv ser han inget problem med bjudresan. ”Det är inte jag som riksdagsledamot som gör det här utan jag åker mer som min dragpersonlighet Ursula".
Inte konstigt att Centern går kräftgång i opinionsmätningarna. Att skifta identitet gör dock livet som politiker mycket lättare. Dumma uttalanden och feltryckningar i riksdagsomröstningar kan alltid skyllas på ditt alter ego.

Det här komplicerar onekligen systemet med personval. Kommer det nu att stå Fredrik Federley / Ursula på valsedeln eller... ? Är Ursula medlem i Centerns kvinnoförbund ?

Innebär detta nytänkande att vi kan lägga kvoteringsdebatten till handlingarna ?

Sjukvården i Västernorrland - vilken soppa / såpa

Som Ångermanlänning av födsel och ohejdad vana så läser jag förstås dagligen tidningen Ångermanland. Eller allehanda som den heter numera. Vilket fantasilöst namn förresten. Flitigt omskriven är sjukvården inom länet med ständiga besparingar och hot om nedläggning av sjukhus. Inte i allehanda utan i Expressen läser jag dock den artikel som bäst hittills sammanfattar denna osannolika röra. Skötseln av sjukvården i länet strålar av inkompetens, så väl hos ansvariga politiker som hos ansvariga chefer.


Sjukhusdirektören för Örnsköldsviks och Härnösands/Sundsvalls sjukhus, Sigbjörn Olofsson, har jobbat för Landstinget Västernorrland i cirka ett och ett halvt år, men är fortfarande skriven i Stockholm. Att jobba för Landstinget i Västernorrlands län för 140.000 i månaden känns väl ok men där går gränsen. Att skriva sig i länet tycker han antagligen är för skämmigt. Vem fan vill ses som Västernorrlänning. Ja, sedan är det väl lite girighet med i bilden också.

Bengt Westerbergs och Röda Korsets gloria på sned

Bengt Westerberg har jag alltid respekterat och hållit högt. Han som alltid utgivit sig vara företrädare för "det glömda Sverige"; för handikappade, gamla och sjuka, barn som far illa, förföljda kvinnor, människor i vårdköer och många andra. Men tyvärr, nu faller hans gloria när hans engagemang i Röda Korset till fullo kommer fram i ljusets sken.

Det borde räcka med att ordföranden för Röda korset är deltidsarbetande. Det är en markering av verksamhetens ideella karaktär. Särskilt viktigt i dag när Röda korset har ett långvarigt arbete framför sig med att återupprätta sitt anseende och tvätta bort fifflarstämpeln efter Johan af Donner.

Självklart krävs det att en organisation som är så omfattande också har ett antal heltidsanställda personer för att den skall fungera effektivt.
Det ligger däremot ett särskilt symbolvärde i att förtroendeuppdragen har kvar en ideell karaktär. Att då ha Bengt Westerberg som heltidsarbetande ordförande med ett arvode på 70.000:- i månaden är snarast smaklöst.

Att nu, som Bengt Westerberg gör, avstå arvodet i avvaktan på att medlemmarna bestämt framtida utformning av ordförandeuppdraget är inte alls så storsint som han kanske tror. Nej, det är enbart ett spel för galleriet, ett försök att slinka undan med hedern i behåll.

Så här står det att läsa på Röda Korsets hemsida om dess Sverigeverksamhet:
"Röda Korset utgör ett komplement till samhällets övriga skyddsnät. Arbetet baseras på frivilliga insatser och människors vilja att ge av sin tid och sitt engagemang till vår verksamhet".
Det handlar alltså om frivillighet och att ge - inte om girighet och att ta.

Hur hinner en 66-årig pensionerad riksdagsledamot med allt detta?:

Heltid som ordförande för Röda Korset och dessutom:
- styrelseordförande i Finansinspektionen
- styrelseordförande i Föreningen Äldreomsorgsföretagarna
- styrelseordförande i Svenska institutet
- styrelseordförande i Institutet för Handikappvetenskap
- styrelseordförande i Linköpings Universitet
Därtill kan läggas styrelseuppdrag inom:
- Bibliotekstjänst
- Svenska Petroleum Institutet
- Cirkör AB
- Sveriges författarfond
- Patientförsäkringsföreningen
Snacka om att ha häcken full. Puh!

Sensmoral:
- Att lära utan att göra, är som att älska utan att röra.

Kriminalvården adhd-satsar på unga

Det är med stor tillfredsställelse jag noterar att Kriminalvården nu gör en rejäl ADHD-satsning efter det lyckade projektet på Norrtäljeanstalten.

Min egen tillfredsställelse är förstås extra stor eftersom det var jag som 2001 påbörjade utvecklingsarbetet med ADHD inom Kriminalvården. Innan dess så var ADHD-området om inte okänt så i vart fall bortglömt.

Före 2001 och innan mitt arbete med rapporten " Unga män i anstalt och häkte " så var även jag en novis på området. Nu har jag nått det första delmålet, nämligen att särskild ADHD-verksamhet inte bara ska drivas i projektform utan bli en del av Kriminalvårdens ordinarie verksamhet. Helt rätt att i detta första läge satsa på gruppen unga. I stunder som dessa är det extra roligt att jobba.

Cynism till det yttersta -rehabkliniker blir rekryteringskliniker

Jag tror knappt vad jag läser. Mexikos knarkkarteller tar till en ny cynisk metod för att rekrytera lojala medlemmar. Så här gör man: De kapar rehabkliniker för drogmissbrukare, dödar personalen och tvingar de intagna att ansluta sig.
En annan metod är att öppna rehabkliniker i egen regi. När missbrukaren är rehabiliterad från sitt missbruk finns två valmöjligheter:
- att bli en lojal medarbetare i knarkkartellen
- att dö
Jag känner ett fysiskt illamående när jag läser detta.

Varför tittar jag på skräp - TV ?

Varför har jag under senare tid hemfallit åt att titta på program som Let´s Dance och idag Melodifestivalen ? Antagligen av nyfikenhet.

Vad ger detta tittande mig ? Absolut ingenting mer än en möjlighet att få ondgöra mig över usla prestationer.
Let´s Dance har jag slutat titta på så därför klarade jag mig från Gudrun Schymans senaste billighetsgrepp när hon visst visade rumpan täckt av en kvinnosymbol. Snacka om att vara passé.
Att "tappa" kjolen är redan förbrukat efter att Lill Lindfors gjorde det i Melodifestivalen 1985. För 25 år sedan hade den manövern effekt.

Apropå Melodifestivalen så tycker jag att hela repertoaren i kvällens första omgång var ett lågvattenmärke. Jag minns inte en enda melodislinga och det beror inte på begynnande senilitet.
Är det så enkelt att tiden sprungit ifrån mig och jag inte hänger med i den musikaliska utvecklingen. Ja, kanske. Jag tycker ändå att det var bättre förr.
Behållningen var Dolph Lundgren som visade sig vara en entertainer och säkert tystade många av sina kritiker med kvällens insats. Nu underlättades möjligheten att glänsa som programledare av kollegan Christine Meltzer som kommer mera till sin rätt i lekfulla barnprogram än i ett sammanhang som detta.

Filmtips: For Love or Country - The Arturo Sandoval Story

Oj, vilken härlig upplevelse. En film utöver det vanliga. Kärlek, politik, musik. Ja, den här filmen tillfredsställer dig oavsett vilket av dessa områden som fängslar dig mest.
Filmen stärker fascinationen av Kuba som samhälle. Jag har aldrig varit där men skulle gärna ha besökt denna partikuljära ö. Skulle jag vilja bo där ? Knappast.

Swedbanks bonusstopp - en bluff ?

Jag som tycker att det börjat bli urvattnat att skriva om bankernas bonusar får ånyo en anledning att reflektera över dessa "bankaffärer". Jag borde förstås skriva skumraskaffärer. Nu har Swedbank hittat ett "kryphål" och omvandlat de bonusar man beslutat att inte utbetala till lönetillägg. Det kan inte ens betraktas som fantasifullt.

Antag att du är en idiot. Antag att du sitter i Swedbanks styrelse. Förlåt, nu upprepade jag mig.

Liza Marklund - författare eller plagiator ?

Intressant hur författare kan ha tankar i sitt huvud som leder till snarast plagiat av vad någon redan skrivit. Liza Marklund har i sin och James Pattersons "Postcard killers" landat i samma tankesekvens som Klas Östergren när han skrev " Den sista cigaretten ".
Det är förstås oundvikligt att som författare inte ta intryck av sin omgivning. I det ligger ju själva författeriet. Men att ta så stort intryck så att man snarast kopierar en samtida författarkollega och landsman, ja det upplevs förstås som märkligt.
Minst lika märkligt är att ingen bokrescensent upptäckt likheten. Läser dom hela böckerna eller gör dom som Maria Montazami gör i sin bokklubb. Läser resumén och hoppas att ingen ställer frågor.

Lars Ohly och trovärdigheten

Läser att vänsterledaren Lars Ohly sålt sin lägenhet på Ringvägen i Stockholm 3 ½ år efter förvärvandet med en nätt vinst på 600.000:- . Trogen sina ideal så säger han sig förstås vara missnöjd med vinsten. Ja, att den blev så stor förstås.
-Lars Ohly gillar inte att man kan spekulera i bostäder och göra enorma vinster.

- Lars Ohly gillar inte heller friskolor. Det hindrar dock inte att hans dotter går på en friskola.

- Lars Ohly gillar inte privata vårdalternativ. Detta hindrar dock inte honom från att låta genomföra en knäoperation på privata Sophiahemmet. Jag undrar om det var höger knä.

Marcus Birro - Primadonna och gnällspik

TV4 dröjde med Birros provsvar.
Provsvaren från hälsokontrollen hemlighölls av TV4.
Nu har Marcus Birro fått veta att han har farligt högt kolesterolvärde - två månader efter att proverna togs.
- Man känner bara att fan, nu skiter jag i det här, säger en upprörd Marcus Birro.
Som vanligt agerar Marcus Birro som en barnunge och lägger allt ansvar utanför sig själv. Det är alltid någon annans fel.
Gör som du säger Birro, skit i det. Men du är väl alltför sugen på att få frottera dig i kändisvärlden för att löpa linan ut och stå för vad du säger.

Politiska vildar - behövs såna ?

Ja, frågan är berättigad när jag läser om den avhoppade moderaten Göran Thingwall som kan tänka sig att sänka kärnkraftsuppgörelsen genom att rösta nej. Inte på grund av övertygelse. Nej, utan för att han känner sig sviken av alliansregeringen som inte hållit löftet om att låta privatläkare få sälja sina mottagningar. Vilken oerhört viktig fråga för oss medborgare. Pinsamt av en riksdagsledamot att på detta sätt dra in sandlådan i riksdagen. Den typen av politisk vilde klarar vi oss förutan.

Psykiatrikriget

Läser i SvD en intressant artikel av psykologen och psykoterapeuten Anna Kåver om kriget inom psykiatrin. Jag har själv sedan 2001 ägnat mycken tid åt området neuropsykiatriska funktionshinder (npf). Det som först slog mig när jag som lekman började ta kontakt med expertis på området var den totala oenighet som syntes/synes råda om vad npf är och varför personer t ex får diagnosen ADHD. Istället för att försöka hjälpa varandra att driva utvecklingen vidare så försöker många i stället att på allt sätt tillintetgöra och odugligförklara varandra. Ett inbördeskrig som på intet sätt främjar utvecklingen på området.
"Nåde den som har en annan åsikt än mig" är mantrat som gäller. Tråkigt, ja snarast tragiskt.

Lika intressant var att finna hur många lycksökare som sökte sig till branschen och försökte slå mynt av den nyvunna kunskapen på området genom att saluföra de mest häpnadsväckande metoder för att "bota" patienterna. Man vågar väl påstå att inbördeskriget markant ökar utrymmet för diverse lycksökare.

Detta har lett till att många lekmän, inte minst ledande politiker, beroende på vilken expert / skola man valt att tro på, bortförklarar t ex ADHD som en modenyck. Så enkelt, då behövs heller inga åtgärder sättas in eftersom modenycker är övergående och snart ersätts av andra modenycker.

Debatten blir än mera polariserad och osaklig när särintressen som Scientologirörelsen med sin pr-apparat på allt sätt försöker bortförklara npf och demonisera hela psykiatrin.

Jag har i tidigare inlägg berört den krigföring jag här beskriver.

Februari - årets bästa månad

Varför februari är årets bästa månad ? Därför att den är föredömligt kort förstås och därför att den sätter punkt för vintern som jag numera alltid ogillar, mitt norrländska ursprung till trots. Dock, det kan vara bedövande vackert att sitta inne och titta ut på ett gnistrande vinterlandskap.

Denna korta vintermånad kvar och sedan smyger sig våren så sakteliga på oss. Då kan Buddha och jag börja idka uteliv igen. Vi som går i ide över vintern.

Jag förvånar mig själv och tittar på Let´s dance

På nåt sätt så har jag förändrats eftersom jag ikväll ännu en gång tittat på Let´s Dance.
Varför ?
Kan det vara för den här primitiva driften att få sitta och tycka till om andra.

Efter att ha sett programmet för tredje gången tycker jag så här:
- Marcus Birro är absolut sämst. Han saknar takt och ton i såväl dans som beteende.
- Elin Kling var i vart fall före dagens program i Birroklass. Men hon reste sig betydligt idag.
- Stefan Sauk , Stoneface med mera utstrålning än alla de andra tillsammans.
- Agneta Sjödin: Tja.
- Claudia: Vet jag numera vem hon är.
- Willy: Har både kagge och utstrålning. En hyvens snubbe.
- Gudrun Schyman: Feminist, eller ?
- Rabih: Småkaxig unge.
- Molly: Okänd.
- Mattias: Vem är det ?

När jag ser deltagarna presenterade så här i text förstår jag än mindre varför jag tittar.

Många primadonnor i travsporten

Visst är det befogat att travtränare och kuskar har synpunkter på den sport dom utövar. Men jag tycker att dom alltmera börjar vara primadonnaliknande gnällspikar. När sades senast av någon aktiv att det finns nåt bra inom travsporten.
Här är några av de saker som gnälls på:
- open stretch där nu Kari Lähdekorpi vill samla alla till en protest genom att inte anmäla till vissa tävlingar.
- prispengarna. Ja, dom är förstås alltid för små. Vad annat skulle dom påstå.
- dåliga banförhållanden. I tid och otid klagas på dåliga banor och total inkompetens hos banpersonal.
-gästboxar som sägs vara dåligt kontrollerade och rengjorda. Det här dyker upp så snart en häst fastnat i en dopingkontroll.
Ja, det var några exempel på ständigt återkommande klagomål.

Det är numera samma personer som åker land och rike runt som ett resande teatersällskap och kanske har dom fått växa sig för stora. Många individer börjar alltmera uppträda som internationella rockstjärnor och tappar dämed mycket av självdistansen.
Vad vill jag då säga med detta. Jo, att det är dags för travsportens företrädare att stanna upp, sätta sig ner och ta en diskussion om vad dom vill och vilka dom vill vara. Dom kan också ta sig en funderare över vilka dom tror att dom är.

För egen del så gillar jag trav, både tävlingsmomentet och spelet. Dock börjar intresset avta p g a de eviga klagomålen och vonobenbeteendet från vissa framstående företrädare för travsporten.
Läs gärna mina senaste inlägg med travvinkel, den 17 och 21 januari 2010 och ett mera udda inlägg den 31 juli 2009.

Rikspolischefen sällar sig till "grabbarna som handlar först och tänker sen"

"Grabbarna som handlar först och tänker sen". Ja, så brukar jag säga om de fångar med ADHD som jag mött under mina snart 34 år inom Kriminalvården. De mest häpnadsväckande händelser i de fängelser jag jobbat har initierats av fångar med ADHD. Ja, att dom hade ADHD visste jag inte då men det kan jag på goda grunder anta idag. Några med fastställd diagnos träffade jag dock under mina sista aktiva fängelseår.

Efter min stroke har jag ju varit bättre skickad att jobba utanför murarna. Men jag glömmer aldrig "grabbarna som handlar först och tänker sen". I de allra flesta fall var dom justa killar, i vart fall mellan fyra ögon. Men i grupp, insupande trycket av sina medfångar, då gick det ofta över styr. Vad som helst kunde hända.

Föga anade jag att Rikspolischefen skulle kunna falla under samma rubrik. Efter hans föga genomtänkta uttalande efter att en hög polischef häktats för misstanke om att ha våldtagit en skolflicka så kan jag bara konstatera att det gäller att tänka efter före. Även för dig som inte har ADHD.

Swedbank stoppar bonusutbetalningar

Ja, så har då också Swedbank kommit till insikt och förstått att bonusar och kreditförluster inte går ihop. Men det är bara tillfällig insikt, så snart affärerna går bättre så är bonusarna tillbaka får man anta när följande sägs:
- "Detta är ett unikt beslut, i ljuset av bankens förluster och de statliga insatserna, och skall inte tolkas som banken har ändrat ståndpunkt när det gäller grundprincipen för bankens ersättningssystem", skriver Swedbanks vd Michael Wolf i en kommentar.
Med andra ord,
- vi gör så här för att få tyst på opinionen men så snart tillfälle ges så betalar vi ut bonusar igen.
Man hade lika gärna kunna sagt
- Vi skiter i vad omgivningen tycker och gör som vi vill.

Nåväl, tillfällig insikt är bättre än ingen insikt alls.

P 1 "Studio Ett" om ADHD och kriminella

I programmet "Studio Ett" i P 1 så har 2010-01-25 och 2010-01-26 avhandlats ADHD-projektet på Norrtäljeanstalten. I anslutning därtill diskuterades också de svårigheter som möter ADHD-fångarna vid frigivning där så väl enskilda kommuner som Landsting inget gör eller väljer en helt egen linje som på intet sätt stöttar den frigivne. Ännu ett praktexempel på den stora bristen i dagens Sverige. Samverkan mellan olika myndigheter och samhällsorgan är obefintlig.
Gå gärna in på länkarna och lyssna och bilda dig en egen uppfattning.

Bristen på samverkan är ett område där den politiska nivån / Regeringen bör säga ifrån med kraft. Tänk vilket enormt slöseri med allmänna medel denna oförmåga och slapphet leder till. För att inte tala om det mänskliga lidande det leder till.