Såg i kväll ett TV-program om The Chain gang i Estrella jail, Maricopa County, Arizona som handlade om ett gäng kedjade kvinnliga fångar i randiga fångdräkter som utför diverse samhällstjänstsysslor så som vägarbeten och begravningar av obemedlade.
Detta "nytänkande" har startats av den populäre sheriffen Joe Arpaio som återväljs med förkrossande majoritet vid varje valtillfälle.
Jo, jag noterade att man frivilligt får söka sig till denna "behandlingsform" men där upphörde också respekten för den enskilde individen och dennes vilja och åsikter.
tisdag 21 september 2010
Är jag alltför politiskt naiv?
Jag har lite svårt att förstå den domedagsstämning som präglar debatten efter valet och SD:s inträde i Riksdagen. Sverige har ju inte plötsligt förändrats till en diktaturstat. 95% av rösterna har ändå hamnat hos de etablerade partierna.
Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.
Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.
Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.
Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.
måndag 20 september 2010
Mera delikatesser
Igår bjöds jag på ännu en utsökt söndagmiddag. Perfekt inledning på valvakan. Rätten som serverades har följande fantasieggande namn:
Chilimarinerade lammracks med salsa fresca och citronrostad potatis som ackompanjerades av en röd, fyllig, generös och bärig McPherson Shiraz.
Dagen efter - vad händer nu?
Det blir intressant att följa den fortsatta utvecklingen i det knepiga parlamentariska läge som uppstått i Sverige efter gårdagens val. Jag noterar att det också sker förändringar i min hemkommun Lekeberg och i min förra hemkommun Örebro.
Vem kommer att samarbeta med vem?
Vem kommer att samarbeta med vem?
söndag 19 september 2010
Soffliggare - också ett val
Läser en artikel om ett antal soffligare som struntar i att rösta idag.
Ingen av de motiveringar som anges gör att jag begriper hur man välja att strunta i att rösta.
Jag kunde i morse t o m relatera min demokratiska rättighet att rösta till den fantastiska känsla (se foton ovan) jag tillsammans med Darlingen och Nelson upplevde på vår promenad till postlådan för att hämta morgontidningen. Tänk att få leva i frihet i denna miljö.
Soffliggarna borde tänka på att det finns människor i världen som inte bara saknar morgontidning och postlåda. Nej, människor som inte ens vågar gå ut av rädsla för vad som kan hända. Dessa människor skulle antagligen ge mycket för att få rösta i allmänna demokratiska val.
Delikatessdags igen
Igår var det dags för kräftor och surströmming igen. Jag är som vanligt ensam om att äta surströmming. Hade denna gång köpt Höga Kusten-fileer och vid en jämförelse med förra gångens Kallax-fileer så utföll allt till de senares fördel. Dock var det lika njutbart som vanligt att äta denna måltid med alla ingående tillbehör.
Det här var andra och sista gången för i år men om 323 dagar är det dags igen. Jo, nästa års kräftskiva är redan inbokad för att kunna fortsätta med vår släkttradition som vi i år nödgades ställa in p g a redan fullspäckade scheman för alla. Märk väl att jag skriver kräftskiva för vi dessa tillfällen visar jag hänsyn, avstår surströmmingen och äter även jag kräftor. Surströmming får jag äta när Darlingen och jag har en afton på två.
lördag 18 september 2010
Reinfeldt i en klass för sig i partiledardebatten
Gårdagens partiledardebatt var lite livfullare än tidigare debatter i valrörelsen.
Kort om Alliansens insats:
- Fredrik Reinfeldt framstod ånyo som "bäst i klassen" och den enda tänkbara statsministerkandidaten. Han är tydlig, nyanserad och chosefri. Han ger ett intryck av såväl engagemang som pålitlighet.
- Jan Björklund var bättre än tidigare då han släppt lite på officersfasonerna.
- Maud Olofsson hade taggat ner betydligt och framstod som kunnig och påläst i stället för som den ettriga Duracellkanin hon ofta liknat.
- Göran Hägglund var bra i sakfrågorna men såg oerhört trött och sliten ut. Är det oron över 4%-spärren som tär månne.
Kort om det rödgröna laget:
- Mona Sahlin har många goda sidor men i den här ledarrollen så kommer dessa inte fram. Hon ger alltid ett smått överlägset och arrogant intryck. Varför? Har hon inga strategiska rådgivare eller är dom hon har för fega för att våga säga ifrån?
- Maria Wetterstrand är definitivt ett starkare kort än Peter Eriksson och MP skulle vinna på att ha henne som ensam ledare. I det rödgröna teamet så tycker jag att hon ges för litet utrymme.
- Lars Ohly får i stället för stort utrymme och är alltför enkelspårig i sitt resonemang. Det är väl kommunisten i honom som inte riktigt gått ur.
De rödgrönas försök att sänka Alliansen i sjukförsäkringsfrågan misslyckades. Att dom var och en plockade fram ett namngivet fall var ingen lyckad strategi. Dels så kände i vart fall jag inte till varje namngiven person och det gav heller ingen ytterligare tyngd åt deras argument.
Även om jag tycker att Alliansens nya sjukförsäkringssystem knäckt alltför många människor så förstår jag deras ambition. Det var ju faktiskt så att tidigare så tilläts ju människor gå långtidssjukskrivna i åratal utan några åtgärder.
Jag var själv ett s k sjukfall 2001. 2002, ett drygt år efter min stroke, började jag arbeta igen på 25% och när jag sedan ville trappa upp detta försiktigt så fick jag i stället ett "erbjudande": Du kan få/vi ger dig förtidspension. Nu var jag inte intresserad av detta utan lade tillsammans med arbetsgivaren upp en egen plan för arbetsupptrappning. Jag ville fortsätta arbeta och kände att jag hade mera att ge, om än inte just då. Sedan 2006 arbetar jag heltid igen.
Ett systemskifte i ett sådant läge skördar tyvärr offer på vägen. Offer som också Försäkringskassan genom sitt undergivna och icketänkande arbetssätt bidragit till att skörda.
Kort om Alliansens insats:
- Fredrik Reinfeldt framstod ånyo som "bäst i klassen" och den enda tänkbara statsministerkandidaten. Han är tydlig, nyanserad och chosefri. Han ger ett intryck av såväl engagemang som pålitlighet.
- Jan Björklund var bättre än tidigare då han släppt lite på officersfasonerna.
- Maud Olofsson hade taggat ner betydligt och framstod som kunnig och påläst i stället för som den ettriga Duracellkanin hon ofta liknat.
- Göran Hägglund var bra i sakfrågorna men såg oerhört trött och sliten ut. Är det oron över 4%-spärren som tär månne.
Kort om det rödgröna laget:
- Mona Sahlin har många goda sidor men i den här ledarrollen så kommer dessa inte fram. Hon ger alltid ett smått överlägset och arrogant intryck. Varför? Har hon inga strategiska rådgivare eller är dom hon har för fega för att våga säga ifrån?
- Maria Wetterstrand är definitivt ett starkare kort än Peter Eriksson och MP skulle vinna på att ha henne som ensam ledare. I det rödgröna teamet så tycker jag att hon ges för litet utrymme.
- Lars Ohly får i stället för stort utrymme och är alltför enkelspårig i sitt resonemang. Det är väl kommunisten i honom som inte riktigt gått ur.
De rödgrönas försök att sänka Alliansen i sjukförsäkringsfrågan misslyckades. Att dom var och en plockade fram ett namngivet fall var ingen lyckad strategi. Dels så kände i vart fall jag inte till varje namngiven person och det gav heller ingen ytterligare tyngd åt deras argument.
Även om jag tycker att Alliansens nya sjukförsäkringssystem knäckt alltför många människor så förstår jag deras ambition. Det var ju faktiskt så att tidigare så tilläts ju människor gå långtidssjukskrivna i åratal utan några åtgärder.
Jag var själv ett s k sjukfall 2001. 2002, ett drygt år efter min stroke, började jag arbeta igen på 25% och när jag sedan ville trappa upp detta försiktigt så fick jag i stället ett "erbjudande": Du kan få/vi ger dig förtidspension. Nu var jag inte intresserad av detta utan lade tillsammans med arbetsgivaren upp en egen plan för arbetsupptrappning. Jag ville fortsätta arbeta och kände att jag hade mera att ge, om än inte just då. Sedan 2006 arbetar jag heltid igen.
Ett systemskifte i ett sådant läge skördar tyvärr offer på vägen. Offer som också Försäkringskassan genom sitt undergivna och icketänkande arbetssätt bidragit till att skörda.
fredag 17 september 2010
"himmel och helvete"
Grinden till......... Ja, just det.
Så här såg det ut för två månader sedan, nu bara tio månader kvar till juligrillkväll och måltid i växthuset.
Nej, poolen kan jag inte nyttja mig av, men so what. Värre "orättvisor" kan man drabbas av.
Läser en artikel i Aftonbladet som gör mig oerhört upprörd. En Alzheimersjuk kvinna i Stockholm har ansökt om personlig assistans. Kommunen vill dock först ha klargjort att kvinnans IQ understiger 70 innan hjälp kan komma i fråga. Vad har IQ med behovet av personlig assistans att göra?
Jag var själv, efter min stroke 2001, utsatt för en förnedrande behandling av Örebro kommun när jag ansökte om personlig assistans. En personlig assistans som jag fick först efter att ha drivit frågan , överklagat och fått rätt i dåvarande Länsrätten. Så snart mitt tillstånd var så pass bra att jag kunde sitta upp och hålla balansen så drogs dock denna hjälp in trots att mitt hjälpbehov var oförändrat.
Här hade historien/ livet lätt kunnat sluta om jag inte haft en stöttande familj och själv givit mig f..n på att fixa detta även utan denna hjälp. Allt som jag aldrig skulle kunna göra igen bestämde jag mig för att göra ändå. Ja, nu kan jag inte göra allt ändå, men det är skönt att bara ha bestämt sig för att kunna. Så inget ont som inte har något gott med sig kanske man skulle kunna säga. Men, hur många skulle inte ha kastat in handduken i detta läge. Om du inte har stöd av din familj och därtill har ett gränslöst eget driv.
Efter dessa upplevelser så beslöt jag mig för att inte ta flera strider på detta område. Detta beroende på att min kraft och energi inte räcker till för mera än att leva ett drägligt liv. Idag är mitt liv inte bara drägligt, det är alldeles underbart. Detta beroende på att jag använde min energibank fullt ut när jag och min fru 2008 helt växlade spår i livet och flyttade ut på landet där vi hittade vårt paradis som vi sedan utvecklat till vår bästa plats på jorden ( se bilderna ovan ). Vi bor nu också i en annan kommun, Lekeberg, där jag fått ett helt annat bemötande och t o m erbjudits stöd utan att behöva ta någon strid.
För samhället i stort så innebär allt sammantaget att jag idag är en närande och inte bara tärande medborgare. Detta då jag sedan drygt 4 år tillbaka arbetar heltid igen med hemmet som arbetsplats och bas. Apropå arbetsplats och arbetsmiljö, tänk att ha en sådan arbetsplats som du ser på bilderna ovan. Då jobbar man bra och det kan t o m vara en njutning att börja arbeta vid 4-tiden på morgonen. Eller sluta vid midnatt om det känns rätt.Här finns inte företeelser som OB-tid eller övertid. Vardag eller helgdag spelar ingen roll.
När jag upptäcker orättvisor som har koppling till min tidigare situation så blir det ofta så här. Jag får flashbacks och ramlar tillbaka till att skriva om mig själv. Det är i o f s nyttigt att kunna tänka tillbaka på eländet utan att bli upprörd och "bryta ihop" och idag har jag lärt mig att leva just idag och absolut inte fastna i gamla oförrätter.
Kvinnan som jag inledde mitt inlägg med att skriva om fick till slut assistans, efter strid och hjälp från sin läkare. Alla har dock inte kraft att strida eller har en läkare med engagemang och drivkraft. Dessa människor är det synd om, även i det välordnade Sverige.
Avslutar med utdrag ur två kammarrättsdomar där två kvinnor nekats personlig assistans:
- Den ena kvinnan med motiveringen att hon själv kan sätta på sig mysbyxor.
- Den andra kvinnan, som inte kan torka sig själv efter toalettbesök, anses inte ha hjälpbehov "av den art och omfattning som krävs för att hon ska ha rätt till insatsen personlig assistans.
Hur tänker den person som i kraft av sitt jobb skriver dessa rader ? Inte alls, så klart.
Läs gärna mitt inlägg den 29 juni 2010, "Handikappåret 2010 - Alltjämt ojämt".
Så här såg det ut för två månader sedan, nu bara tio månader kvar till juligrillkväll och måltid i växthuset.
Nej, poolen kan jag inte nyttja mig av, men so what. Värre "orättvisor" kan man drabbas av.
Läser en artikel i Aftonbladet som gör mig oerhört upprörd. En Alzheimersjuk kvinna i Stockholm har ansökt om personlig assistans. Kommunen vill dock först ha klargjort att kvinnans IQ understiger 70 innan hjälp kan komma i fråga. Vad har IQ med behovet av personlig assistans att göra?
Jag var själv, efter min stroke 2001, utsatt för en förnedrande behandling av Örebro kommun när jag ansökte om personlig assistans. En personlig assistans som jag fick först efter att ha drivit frågan , överklagat och fått rätt i dåvarande Länsrätten. Så snart mitt tillstånd var så pass bra att jag kunde sitta upp och hålla balansen så drogs dock denna hjälp in trots att mitt hjälpbehov var oförändrat.
Här hade historien/ livet lätt kunnat sluta om jag inte haft en stöttande familj och själv givit mig f..n på att fixa detta även utan denna hjälp. Allt som jag aldrig skulle kunna göra igen bestämde jag mig för att göra ändå. Ja, nu kan jag inte göra allt ändå, men det är skönt att bara ha bestämt sig för att kunna. Så inget ont som inte har något gott med sig kanske man skulle kunna säga. Men, hur många skulle inte ha kastat in handduken i detta läge. Om du inte har stöd av din familj och därtill har ett gränslöst eget driv.
Efter dessa upplevelser så beslöt jag mig för att inte ta flera strider på detta område. Detta beroende på att min kraft och energi inte räcker till för mera än att leva ett drägligt liv. Idag är mitt liv inte bara drägligt, det är alldeles underbart. Detta beroende på att jag använde min energibank fullt ut när jag och min fru 2008 helt växlade spår i livet och flyttade ut på landet där vi hittade vårt paradis som vi sedan utvecklat till vår bästa plats på jorden ( se bilderna ovan ). Vi bor nu också i en annan kommun, Lekeberg, där jag fått ett helt annat bemötande och t o m erbjudits stöd utan att behöva ta någon strid.
För samhället i stort så innebär allt sammantaget att jag idag är en närande och inte bara tärande medborgare. Detta då jag sedan drygt 4 år tillbaka arbetar heltid igen med hemmet som arbetsplats och bas. Apropå arbetsplats och arbetsmiljö, tänk att ha en sådan arbetsplats som du ser på bilderna ovan. Då jobbar man bra och det kan t o m vara en njutning att börja arbeta vid 4-tiden på morgonen. Eller sluta vid midnatt om det känns rätt.Här finns inte företeelser som OB-tid eller övertid. Vardag eller helgdag spelar ingen roll.
När jag upptäcker orättvisor som har koppling till min tidigare situation så blir det ofta så här. Jag får flashbacks och ramlar tillbaka till att skriva om mig själv. Det är i o f s nyttigt att kunna tänka tillbaka på eländet utan att bli upprörd och "bryta ihop" och idag har jag lärt mig att leva just idag och absolut inte fastna i gamla oförrätter.
Kvinnan som jag inledde mitt inlägg med att skriva om fick till slut assistans, efter strid och hjälp från sin läkare. Alla har dock inte kraft att strida eller har en läkare med engagemang och drivkraft. Dessa människor är det synd om, även i det välordnade Sverige.
Avslutar med utdrag ur två kammarrättsdomar där två kvinnor nekats personlig assistans:
- Den ena kvinnan med motiveringen att hon själv kan sätta på sig mysbyxor.
- Den andra kvinnan, som inte kan torka sig själv efter toalettbesök, anses inte ha hjälpbehov "av den art och omfattning som krävs för att hon ska ha rätt till insatsen personlig assistans.
Hur tänker den person som i kraft av sitt jobb skriver dessa rader ? Inte alls, så klart.
Läs gärna mitt inlägg den 29 juni 2010, "Handikappåret 2010 - Alltjämt ojämt".
torsdag 16 september 2010
Daglig besökare
Varje morgon och/eller kväll kommer någon individ ur "vår" rådjursfamilj fram till äppelträdet och låter sig väl smaka av fallfrukten.
onsdag 15 september 2010
Har du varit i Venedig?
Jag har aldrig varit i Venedig, men visst har jag haft planer och längtat dit. Som tillvaron nu ter sig så vet jag att jag aldrig kommer dit. Desto gladare blev jag då härom dagen när jag upptäckte denna fotoblogg. Nu känns det som att jag varit i Venedig.
En mur är inte bara ett hinder
Nej långt därifrån. En stenmur kan vara något oerhört vackert som inte alls leder till tankar av instängdhet och begränsning. Om den dessutom är mossbeklädd, ja då är det en än vackrare skapelse.
Som varande enarmad så tar jag mina bilder med en lättmanövrerad digitalkamera vilket förstås ger begränsade möjligheter till fotoskapande.
Vill du se en ännu vackrare stenmur skall du gå in på denna fotoblogg.
tisdag 14 september 2010
Hopp om ljusare tider
Så här när höstvindarna börjar göra sig påminda kan det räcka med att skåda de av sommarens sista rester, här en biffig rabarberplanta och buskkrasse i gamla jordgubbsrännor, som kämpar vidare och minner om att det bara är en kort paus innan vi kan välkomna ljus och värme igen.
måndag 13 september 2010
Hur blir kommande vinter ?
Det sägs ju att mycket rönnbär skvallrar om en hård vinter. Inte ens denna "sanning" är enligt aktuell forskning längre riktigt sann även om den stämde in på den gångna vintern.Fotot ovan visar rönnbärsträdet längs vår lilla väg den 13 september 2009. Fullt med dignande rönnbärsklasar. Fotot nedan visar samma rönnbärsträd idag. Inte ett enda rönnbär i sikte. Vågar jag då hoppas på en mild och skonsam vinter?
Ja, det beror väl på om jag ska lita på Bondepraktikan eller senare tids forskning.
Reinfeldt vs Sahlin. Gäsp!
Gårdagens TV-debatt mellan statsministerkandidaterna nådde inga höjder. Inga nyheter, inga klargöranden på hittills oklara områden. Nej, mest gammal skåpmat, inget som jag inte redan visste.
Kanske debattformen också gjorde sitt till för att tråkstämpel utdelas.
Som sagt, ett riktigt sömnpiller. Lika spännande som att titta på om Ture The turtle (bilden ovan) ska röra på sig nån gång.
söndag 12 september 2010
S och de rödgröna mobiliserar
Stellan Skarsgård och fotbolls-VM och OS gratis till alla. Dessutom samlas nu S-partitoppen till krismöte. Nu blåser det snålt för de rödgröna och då gäller det att mobilisera.
Som läger ter sig just nu så behöver Mona Sahlin åtskilliga ess att plocka fram ur rockärmen. Det ska bli intressant att följa vilka erbjudanden som S kan komma med i valspurten.
OS och fotbolls-VM i SVT torde kosta en del. Var ska dom pengarna tas? Höjd TV-licensavgift med hur mycket?
Som läger ter sig just nu så behöver Mona Sahlin åtskilliga ess att plocka fram ur rockärmen. Det ska bli intressant att följa vilka erbjudanden som S kan komma med i valspurten.
OS och fotbolls-VM i SVT torde kosta en del. Var ska dom pengarna tas? Höjd TV-licensavgift med hur mycket?
Snart är det sommar igen.
Är det egotrippat att lägga upp tre bilder av sig själv körande åkgräsklippare? Ja,kanske. Faktum är att jag gillar att se mig själv på dessa bilder. Varför? Jo, för att detta är en av de få sysslor jag klarar av lika bra idag som före min stroke. Det är en rätt skön känsla som jag så här kan kosta på mig att vältra mig i. Åkgräsklipparen är nog det bästa fordonsköp jag gjort. Med alla reglage på höger sida och rattkula som basutrustning så är den inte ens handikappanpassad för mig. Bara det, att den i standardutförande är som gjord för min bara till hälften fungerande lekamen. Jag ska i detta sammanhang inte glömma elbilen ( se nedersta bilden) som också gjort att jag kan vara mera delaktig i vardagssysslorna.
Förra helgen klippte jag gräset.I min iver att klippa hela tomten vid ett och samma tillfälle så missade jag en remsa. Det upptäckte jag först när allt var klart och klipparen inkörd.
Hade planerat att idag klippa den kvarblivna remsan men bestämde mig för att strunta i detta. Den stör på intet sätt, vare sig mig eller någon annan. Dessutom är det antagligen så att det blir nån klippning till innan säsongen är över så då får den kvarblivna remsan vänta till dess. Att göromål kan vänta till ett senare tillfälle är en insikt som växt sig starkare sedan vi flyttade ut på landet. Här lever jag idag, just nu. Allt som skall göras visar sig ändå bli gjort och aldrig känner jag mig jagad eller tvingad till att göra något. Visst, jag planerar också för morgondagen, för framtiden, men planer kan ju läggas upp på olika sätt. Nu har jag hittat det bästa sättet för mig.Apropå framtid. Idag är det c:a 3 månader kvar till första snöplogningen som ifjol var den 16:e december och c:a 8 månader kvar till nästa års första gräsklippning som i år var den 15 maj. Med andra ord, snart är det sommar igen.
lördag 11 september 2010
Norrlandsdelikatess
För första gången på evigheter så hade fiskbilen fjällröding i sitt utbud. Medveten om att detta är min absoluta favoritfisk så köpte Darlingen en sådan. Ackompanjerad av ett utsökt Chardonnayvin så blev det en synnerligen njutbar fredagmiddag. Vad beror det på att den fjällröding jag pimpelfiskade, ofta i Stora Blåsjön och Jormvattnet, i min ungdom var mycket rödare i köttet än den som finns att köpa idag?
fredag 10 september 2010
Rut-avdraget, ett klipp för alla parter
Påståendet i rubriken är kanske förvånande, men ändå sant enligt Konjunkturinstitutet. Detta, tydligen för alla, överraskande budskap gör att Rut-motståndaren Tomas Östros nu vill snabbutreda Rut.
Det här ser jag som ytterligare ett exempel på att politikers tvärsäkra påståenden alltid skall bemötas med skepsis. Inte sällan uttalar man sig som det passar partiet och vad man tidigare sagt, utan att ha speciellt mycket på fötterna. Ju mera svårkontrollerat påståendet är för mig som lekman, desto mera skeptisk ska jag vara.
Politiker talar både sanning, ljuger och BLÅljuger. Så de så.
Det här ser jag som ytterligare ett exempel på att politikers tvärsäkra påståenden alltid skall bemötas med skepsis. Inte sällan uttalar man sig som det passar partiet och vad man tidigare sagt, utan att ha speciellt mycket på fötterna. Ju mera svårkontrollerat påståendet är för mig som lekman, desto mera skeptisk ska jag vara.
Politiker talar både sanning, ljuger och BLÅljuger. Så de så.
Ohly svingar vilt
Lars Ohly tar som vanligt till brösttoner i sin iver att odugligförklara alla privata intressen inom vård och välfärd. I en artikel i dagens SvD talar han om välfärdens fiender. Ett exempel på en sådan fiende kan vara ett privat bolag som driver en vårdcentral.
Ebnligt Ohlys sätt att se på saken så skulle en sådan fiende vara Capio AB som bl. a. driver Lekebergs vårdcentral på uppdrag av Örebro läns landsting.
Jag har sedan min stroke 2001 tidvis varit storkonsument av sjukvård och har erfarenheter av ett antal sjukvårdsinrättningar. Jag kan i detta sammanhang göra jämförelser. Jag kan t ex jämföra Karla vårdcentral i Örebro i landstingsregi och Lekebergs vårdcentral i privat regi. Denna jämförelse utfaller tveklöst till Lekebergs vårdcentrals fördel.
När jag fram till 2008 bodde i Örebro så var jag hänvisad till Karla vårdcentral och åtskilliga var de gånger jag var missnöjd och upprörd efter besök hos dem.
- aldrig möttes jag av ett glatt Hej och ett leende, nej här var stämningen alltid gravlik. Tillvaron där präglades av en dyster, snarast mumifierad stämning. Jag kände mig därför också alltid illa till mods inför och vid mina besök där.
- bemötandet var lika dåligt oavsett det var vid besök eller via telefon eller mail.
- alltid var väntetiderna långa trots att personal oupphörligt och till synes planlöst strömmade fram och tillbaka genom lokalerna, alltid nollställda och aldrig med blicken mot en besökande patient. Ställde jag en fråga så fick jag ett snäsande och avvisande svar.
- Jag kände mig alltid ovälkommen, som något som "katten hade släpat in".
- jag skrev ett flertal brev till vårdcentralens verksamhetschef med klagomål och mina iakttagelser. Jag fick aldrig ett svar och då var jag klok nog att inte lägga energi på detta utan bestämde mig för att stå ut med denna "behandling".
- den kvinnliga läkare som jag oftast hade vid mina besök var tack och lov en vettig person. Även hon var dock påverkad av stämningen och var avslappnad endast i undersökningsrummet.
- jag gav Karla vårdcentral namnet "Dödens väntrum".
Efter att 2008 flyttat till Lekebergs kommun så är förhållandena helt motsatta.
- vid besök på Lekebergs vårdcentral bemöts jag alltid med ett välkomnande Hej! och ett glatt leende.
- väntetiderna är alltid föredömligt korta.
- ställer jag en fråga till en personal så får jag alltid ett svar.
- som patient så upplever jag mig viktig och väl omhändertagen.
- servicen / bemötandet är utmärkt vare sig det är personligt besök, via telefon eller mail.
Om ägaren till en privat driven vårdcentral gör en "vinst" av ursprungliga skattemedel samtidigt som man bedriver en förstklassig verksamhet, bättre än den landstingsdrivna, så har jag inget problem med detta. Det gör ju inte saken bättre att skattemedel renodlat går till driften av en dåligt skött verksamhet. Det om något är väl att kasta pengarna i sjön.
Vore förhållandena de motsatta till min jämförelsebeskrivning, ja då skulle även jag kunna bli upprörd, om än inte lika rabiat som Lars Ohly.
Detta inlägg skrivet för att påvisa att man inte kan vara så kategorisk som Lars Ohly.Tillvaron är inte antingen svart eller vit.
Lars Ohly, en tänkbar minister? Nej, tack !
Ebnligt Ohlys sätt att se på saken så skulle en sådan fiende vara Capio AB som bl. a. driver Lekebergs vårdcentral på uppdrag av Örebro läns landsting.
Jag har sedan min stroke 2001 tidvis varit storkonsument av sjukvård och har erfarenheter av ett antal sjukvårdsinrättningar. Jag kan i detta sammanhang göra jämförelser. Jag kan t ex jämföra Karla vårdcentral i Örebro i landstingsregi och Lekebergs vårdcentral i privat regi. Denna jämförelse utfaller tveklöst till Lekebergs vårdcentrals fördel.
När jag fram till 2008 bodde i Örebro så var jag hänvisad till Karla vårdcentral och åtskilliga var de gånger jag var missnöjd och upprörd efter besök hos dem.
- aldrig möttes jag av ett glatt Hej och ett leende, nej här var stämningen alltid gravlik. Tillvaron där präglades av en dyster, snarast mumifierad stämning. Jag kände mig därför också alltid illa till mods inför och vid mina besök där.
- bemötandet var lika dåligt oavsett det var vid besök eller via telefon eller mail.
- alltid var väntetiderna långa trots att personal oupphörligt och till synes planlöst strömmade fram och tillbaka genom lokalerna, alltid nollställda och aldrig med blicken mot en besökande patient. Ställde jag en fråga så fick jag ett snäsande och avvisande svar.
- Jag kände mig alltid ovälkommen, som något som "katten hade släpat in".
- jag skrev ett flertal brev till vårdcentralens verksamhetschef med klagomål och mina iakttagelser. Jag fick aldrig ett svar och då var jag klok nog att inte lägga energi på detta utan bestämde mig för att stå ut med denna "behandling".
- den kvinnliga läkare som jag oftast hade vid mina besök var tack och lov en vettig person. Även hon var dock påverkad av stämningen och var avslappnad endast i undersökningsrummet.
- jag gav Karla vårdcentral namnet "Dödens väntrum".
Efter att 2008 flyttat till Lekebergs kommun så är förhållandena helt motsatta.
- vid besök på Lekebergs vårdcentral bemöts jag alltid med ett välkomnande Hej! och ett glatt leende.
- väntetiderna är alltid föredömligt korta.
- ställer jag en fråga till en personal så får jag alltid ett svar.
- som patient så upplever jag mig viktig och väl omhändertagen.
- servicen / bemötandet är utmärkt vare sig det är personligt besök, via telefon eller mail.
Om ägaren till en privat driven vårdcentral gör en "vinst" av ursprungliga skattemedel samtidigt som man bedriver en förstklassig verksamhet, bättre än den landstingsdrivna, så har jag inget problem med detta. Det gör ju inte saken bättre att skattemedel renodlat går till driften av en dåligt skött verksamhet. Det om något är väl att kasta pengarna i sjön.
Vore förhållandena de motsatta till min jämförelsebeskrivning, ja då skulle även jag kunna bli upprörd, om än inte lika rabiat som Lars Ohly.
Detta inlägg skrivet för att påvisa att man inte kan vara så kategorisk som Lars Ohly.Tillvaron är inte antingen svart eller vit.
Lars Ohly, en tänkbar minister? Nej, tack !
torsdag 9 september 2010
Miljöpartiet på väg mot upplösning?
Det råder vitt skilda meningar inom Mp hur man ska agera för att begränsa SD:s inflytande. De regionala ledarna synes vara öppna för ett samarbete med Alliansen medan de centrala ledarna är helt avvisande till detta.
Det här är inget bra sätt att svetsa samman partiet inför valspurten. När dom dessutom misslyckats med att föra upp miljöfrågorna på agendan i valdebatten så är det säkert många väljare som undrar vad en röst på MP är värd.
Det här är inget bra sätt att svetsa samman partiet inför valspurten. När dom dessutom misslyckats med att föra upp miljöfrågorna på agendan i valdebatten så är det säkert många väljare som undrar vad en röst på MP är värd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)