Bloggpaus

Nu när vintern kommit på riktigt (?) så känner jag för en bloggpaus. Kort eller lång? Troligen kort, men osvuret är bäst. Brist på bloggfoder? Nej då, jag bara känner för en paus och så bra som det här året har börjat så är det nog rätt att följa magkänslan. Jag har inlägg på G, varav ett riktigt kanoninlägg,  så jag kan starta om när helst jag känner för det. Jag kommer trots pausen att då och då titta in hos dig för att inte helt tappa kontakten.

 Igår morse. Då minus 21, idag tar jag bort 2:an. 

Skollov

Så snart det är skollov så är alltid Erik och Alice hos oss några dagar. Oavsett årstid så blir det jobb med Farmor i trädgården. Den här gången blev det till att städa i trädgården och elda upp diverse skräp.

Erik och Alice hjälper Farmor vid eldningstunnan.

Erik och Alice samarbetar.

Farmor kommer med mera skräp att elda.

Premiär

Så kom då snö och kyla till slut. Det innebär premiär för plogning av vår väg som en granne sköter med traktor och premiär för snöröjning på tomten som D  sköter med snöslungan. Då kan vi väl säga att vintern är här.

Plogningspremiären ägde rum igår morse.

Första spåren efter snöslungan.

Som plötsligt fick motorstopp.

Sånt fixar D och är snart igång igen.

Nu går det undan.

Alla gångar/vägar ska röjas.

Oxå vägen till övre parkeringen som vi förut lät ploga.

Även baksidan måste göras tillgänglig.

Ny gåva från bloggkompis

Kommer att hänga någonstans på Getingstorp.

I gårdagens inlägg skrev jag om en gåva jag fått från en bloggkompis i Spanien. Idag får jag skriva om ännu en gåva från en bloggkompis, denna gång Veiken´s Blog, som skickat mig en mustig litografi med nyårshälsning. 

Denna gåva har en bakgrundshistoria. I november 2015 vann jag en liotgrafi på Veiken`s Blog. Hon skickade mig den med post, men den kom aldrig fram. Den historien kan du läsa här. Tusen tack Veiken! för att du på detta sätt satt en så härlig och positiv punkt för den trista historien med Postnord.

Jag har  sett fram emot 2017 som ett tuffare år än vanligt och så börjar det så här. Gåvor från två bloggkompisar innan årets första vecka är till ända, bättre kunde väl inte året börjat. Bloggvärlden är fantastisk.

Spännande nyheter från Spanien

Fröpåsar från Spanien, med personliga texter med
namn, ursprung, grobarhet etc.

Med posten igår kom ett brev från Spanien. Brevet kom från min bloggkompis Emma sol som sol.  När D öppnade kuvertet så fanns där egentillverkade fröpåsar (se bild ovan) innehållande olika sorters fröer som D ska så här i vår trädgård. Fröpåsarna åtföljda av hälsningen "Må allt gro"! Vilket fantastiskt jobb du lagt ner på den här sändningen Emma. ! Du förgyllde gårdagen för oss här på Getingstorp.  Tusen tack!  

Vad beror det då på att vi får en sändning med spännande fröer från Spanien ? Jo, Emma brukar besöka min blogg och hade läst sånt jag skriver om vår trädgård och hur mycket D älskar att odla och skapa i den. Så, i en kommentar på ett blogginlägg  den 21 augusti i fjol så fick jag en förfrågan om D kunde tänkas vara intresserad av att få fröer från Spanien.  Den frågan behövde inte vara obesvarad länge. Självklart var D intresserad och nu har vi "guldkornen" på plats.

D kommer förstås att förse mig med odlingsrapporter så att jag kan bjuda på återkoppling här på bloggen i sommar.

Visst är denna solskenshistoria ett bra exempel på hur fantastisk bloggvärlden kan vara.

Årets första dag

Vi får vänja oss vid grönska på Nyårsdagen.

Efter att vi var uppe till 02.30 på nyårsnatten så  sov även jag längre än vanligt igår. Det blev precis så att frukosten hanns med innan vi traditionsenligt bänkade oss för nyårskonserten från Wien.

Tradition nr 1 på Nyårsdagen.

Senare på dagen var det dags för nästa Nyårsdagstradition, lutfisk till middag.

Tradition nr 2.

En annorlunda Nyårsafton

P g a förkylning så reducerades "lilla Familjen" vid gårdagens nyårssupé från åtta till fyra personer. Det blev ett något rumphugget nyårsfirande då dessutom bebisen i Saras mage inte rört på sig som vanligt det senaste dygnet. Efter middagen så ringde Sara därför till sjukhuset för rådgivning. Det medförde att hon och Per fick sätta sig i bilen och åka in till USÖ där Sara sedan blev kvar över natten. Det innebar att D och jag firade tolvslaget på två och sedan blev uppe rekordlänge, till 02.30.

Vi har idag fått lugnande besked från Sara som  nu är hemma igen. Allt är helt i sin ordning både med henne och bebisen. Skönt!

Nyårssupén som brukar tillagas av herrarna i familjen blev igår en delad syssla mellan D och Per. Den hade detta utseende:

Dukat till nyårssupé.

-Hummersoppa a la D med pecorinogratinerad toast

Snart blir vi soppa.

Här är vi soppa.

-Torskrygg med smörslungad potatis, picklad rödlök och D:s lime-hollandaise

En superb varmrätt.

-Frozen youghurt med färska hallon.

Läcker avslutning.

God Fortsättning!

Vid varje slut finns en ny början.

Jag vet inte varför jag valde dagens smått dramatiska rubrik. Den bara poppade upp och jag tyckte att den lät bra, så bra att den får inleda årets sista inlägg. 

Inte så inbjudande idag kan tyckas men där ute
vill jag vistas ofta under 2017.

När jag tittar  i backspegeln så konstaterar jag att vi fixat ännu ett år här på vårt älskade Getingstorp. Med sedvanlig nyfikenhet på vad framtiden har att bjuda blickar jag nu framåt. Förvisso med större osäkerhet än vanligt inför vad som komma skall, men det är ändå med glädje och förtröstan jag går 2017 till mötes. Jag har ju D vid min sida.

Till dig som genom att titta in och lämna en kommentar på min blogg skänker ytterligare krydda till min vardag riktar jag ett stort Tack för det gångna året och önskar Dig ett Gott Nytt År!

Fortsatt lycka

Jag fortsätter att  surfa på vågen av gårdagens inlägg. För övrigt så pågår planering för Nyårsafton som traditionsenligt firas här på Getingstorp med barn och barnbarn.

Sara på Julafton.

Lyckligt lottad

Bästa julklappen i år var redan känd när Julafton kom.

Hur den ändå kunde vara bäst förstår du när du läser resten av detta inlägg.

Familjen vid årets familjekräftskiva. 
Snart är vi en till.

D läser ur en gravidapp för mig varje söndag. Sara och Per väntar nämligen barn. Det första för dom båda. En tjej som beräknas komma till världen  den 13 februari 2017. Det är spännande för mig att varje söndag bli uppdaterad på barnets vikt, längd och utveckling för övrigt.

Sara på Julafton.

Jag har inga egna barn men hade lyckan att få två, Sara och Marcus, "på köpet" när jag träffade D.  Marcus och Maria har två barn, Erik 10 och Alice 8, så Farfarsrollen har jag hunnit med att träna rätt mycket på. I februari är det dags för mig att ikläda mig Morfarskostymen. Visst är jag lyckligt lottad.

Innemys gäller i julhelgen.

Så här i juldagarna föredrar alla i familjen innemys. Även våra fyrbenta älsklingar så klart.

Där ute på trappräcket sitter Sigge och vill in.

Väl inkommen lånar han Osbornes bädd i köket.

Nelson vill oxå in efter en runda
på egen hand i "lillskogen".

Juldagen

Juldagen är en dag som länge betraktades som en dag när inget händer. I alla fall om man tillhör min generation. En dag att ta sig igenom.

Som traditionen bjuder på Getingstorp så bjöds lutfisk till middag, ett förträffligt alternativ dagen efter julgröt, julgodis och andra juliga frestelser. 

Denna film avslutade vi Juldagen med.

Dagen avslutade vi med film. Det blev filmen "En man som heter Ove", som för övrigt hade premiär på Juldagen förra året.

Jag tycker att det är en sevärd film med många bottnar.  Filmen lämnar i alla fall inte mig oberörd. Kanske väl klischérik för somliga, men jag hade inga problem att ta till mig de många budskap som finns inbäddade i filmen. Den vresige och stundom smått folkilskne Ove är som grannskapets självutnämnde ordningsman knappast en granne vi önskar oss. Därtill är han alltför formad av alla tragedier som kantat hans väg genom livet. När jag ser filmen så känner jag igen ett antal personer som jag själv stött på genom åren. Jag känner oxå igen mig själv från vissa skeenden /perioder. Det kan vara rätt nyttigt att ibland fundera över varför vi människor blir som vi blir och är som vi är.

Utan att riktigt veta varför så fastnade den här repliken hos mig: "Vad du än gör i det här livet så kommer du inte ifrån det levande".  Det kan vi väl vara eniga om.

Julafton

Julaftonen blev precis så trevlig som vi önskade. Kl. 13.00 startade vi med glögg och grötlunch för "Stora Familjen". Senare på dagen så var det dags för "Lilla Familjens" julklappsutdelning och därefter jultallrik. Det där traditionella fullödiga julbordet har vi släppt på under senare år. Det är rätt skönt tycker jag att inte magen står i fyra hörn på Juldagens morgon.

D är nöjd med förberedelserna.

Glögg innan julgröten.

Julgröten väntar.

Julgröten fick sällskap av skinckmacka.

Bara julklappar till barnen. Nja.

Alice och Erik fick rycka in som julklappsutdelare
då Tomten bara hann med att lämna klapparna
på Getingstorp i år.

Svärmor trivdes i klappregnet.

D fick stundom assistans i köket.

GOD JUL!

Trots att inget där ute är sig jullikt så närmar sig Julafton med stormsteg. Här inne på Getingstorp blir jag dock återkommande påmind om julens existens. Julgranen är sedan länge på plats, vårt julpynt likaså. Därutöver så julas det för fullt i köket där D huserat den mesta delen av tiden de sista dagarna inför Julafton. 

Ljuvliga dofter sprider sig i huset och slamrande kastruller och köksredskap vittnar om att julstök pågår. Jag håller mig diskret undan för att inte orsaka störningar i skapandet. 

Om än inte med blixtens hastighet så ändå med förvånansvärd snabbhet infinner jag mig när vid eftermiddagsmörkrets inträde D:s stämma klingar inbjudande: " det bjuds glögg och pepparkakor i köket".

Vart än i världen du befinner dig, vare sig din jul är vit eller grön, så önskar jag dig och de dina en riktigt skön och fröjdefull jul. GOD JUL!

Så här såg växthuset ut den 28 december i fjol.

Så här ser det ut idag och resten av året 
enligt alla prognoser.

På spaning efter julen

Jag blickar ut genom fönstret och försöker hitta nåt som påminner om att  Julafton väntar runt hörnet. Det är ingen lätt uppgift jag givit mig på, men skam den som ger sig.

Inget där som skvallrar om jul.

Där då? Nej, inget. Bilden påminner mig mest om
kommande sommars gräsklippning.

Men där är det väl ändå nåt.

Ja, i garagets fönster står en adventsstake.
Förvisso släckt, men ändå.
Vackert grön och röd är den.

Vid 16-tiden, "ljus i mörkret". Det blir nog ändå
Julafton som vanligt i morgon.

Jultraditioner

Julkorten blir allt färre.

Av de bloggar jag läser så kan jag konstatera att många jultraditioner är avklingande. Många har gått ifrån det traditionella julbordet och det frosseri som ibland förknippas med detta.  Vi satsar i år på grötlunch för "stora Familjen" på c:a 20 personer och julbord , förstås med vegetariska inslag, för "lilla Familjen" som idag är 9 personer.

Julklappar, f f a mellan vuxna, har jag förstått att det förekommer allt mera sällan.  Vi ger julklappar bara till barnen. Jo, oxå de vuxna barnen.

Allt färre är de som fortfarande skickar det traditionella pappersjulkortet. Jag tillhör de som successivt klivit av den traditionen och under senare år övergått till digitala julkort. I år har jag även minskat på dessa och nu blir det företrädesvis ett fåtal äldre personer i bekantskapskretsen som får en julhälsning den vägen. För övrigt så framförs julhälsningarna på annat sätt; via mail, bloggen, telefon och förstås om/när man träffas under julen.

En tradition som jag inte släpper är att ha julgran och då menar jag en riktig julgran, inte nån konstgjord variant. Här på Getingstorp får granen trona i glasverandan från Advent till slutet på januari.

Julgranen tronar i glasverandan.

Traditionen att ta ett julbad har jag däremot inte funnit särskilt omskriven. Antagligen för att den för länge sedan försvunnit. Uppfattningen om och vikten av renlighet och hygien är sedan lång tid förändrad. I det forna bondesamhället sågs det tillfyllest att tvaga sig någon gång i veckan, men när man kom till julen så avancerade hygienfrågorna på attgöralistan och det sågs som viktigt  att man tog ett julbad för att inte vara alltför smutsig inför den kommande julmiddagen. 

I förrgår fick Osborne sitt julbad, 
sedan blev det till att slappa 
i mattes schäslong. 
Idag ska han få luggen klippt.

Årets kortaste dag

En sådan ser jag gärna fram emot.

Igår påstod jag att Vintersolståndet inföll. Fel av mig, det är idag. Gårdagens rubrik "Mot ljusare tider" hade alltså passat bättre idag på årets mörkaste dag. Att ha detta som rubrik idag tog dock emot då en sådan inte innehåller något av den framtidstro som jag vill känna idag. Och alla andra dagar.

Var det då någon som upptäckte att jag låg lite före min tid igår? Jo, min uppmärksamma bloggkompis BP som ofta ser lite mera än vi andra. Tack vare hennes uppmärksamhet så fick jag oxå något att skriva om idag. Bloggfoder kan finnas där du minst anar det. Tack BP!

Mot ljusare tider

 Det budskapet gillar jag, om än lite tillspetsat. 
Men, inte mig emot.

Vintersolståndet idag, vilket innebär att vi nu går ljusare tider till mötes. Så påtagligt kommer det kanske inte att märkas så här på direkten, men bara vetskapen och känslan räcker just nu långt för min del.