Julafton

Julafton och grinden till Getingstorp 
är öppnad.

Julafton  firade vi här hemma på Getingstorp tillsammans med Marcus & Maria, Erik och Alice. Dom kom i lämplig tid till Kalle Anka med glögg som sedan följdes av julbordet och dagen avslutades med julklappsutdelning i Sinnesrorummet. En skön brasa tändes på kvällen och den trevliga aftonen ändade vid 23-tiden då gästerna åkte hem. D och jag satt dock kvar och njöt fram till kl. 02. då en underbar dag var till ända.

Snart kommer gästerna.

D har dukat bordet.

D hade så klart skapat en vacker bordsdekoration.

Under granen väntade
julklapparna.

När klapparna öppnats var det dags för en mysig brasa. 

Julstämning

En så här vacker Julafton har jag utanför mitt fönster.

God Jul!

Så här på Julafton så tycker jag att det passar bra med ett antal nytagna foton för att förmedla julstämning från Getingstorp. D har gjort så julfint. 

I år har vi julgran igen eftersom det här blir Livs första "riktiga jul". Tråkigt då att hon fått vattkoppor och inte kan komma idag. Men, vi har redan bestämt att ha ytterligare en Julafton för henne kommande fredag. I eftermiddag vid Kalle Anka-tid kommer Marcus & Maria med Erik och Alice för årets första Julafton på Getingstorp.

Julgranen i år  i Sinnesrorummet
i s f glasverandan.

Kökets julstjärna.

Samma från utsidan.

 Glasverandan kräver så klart sin
egen stjärna.

                                                 

                                                           

Och lite annat julpynt.

                           

         Den här tomteparaden har följt mig
sedan tidigt 50-tal.

                                 

Dryga 60 år senare har den
en given plats på Getingstorp.

Köket kräver många ljuskällor.

Självklara jultillbehör.

                                   

Osborne är lagom förtjust i
tomteluvan.

                                             

Sigge och Osborne äter jullunch.

                                                   

"Julskinka" för vegetarianer. Griljerad rotselleri.

                               

                                   

                                

GOD JUL!

Det har varit sparsamt med bloggande för mig på senare tid. Inte av nån särskild anledning, det har bara blivit så. I mitt förra inlägg så skrev jag att vi kanske skulle få en vit jul. När jag nu på morgonen tittar ut så kan jag stryka kanske. Det blir med all säkerhet en vit jul som du ser på bilden här nedan. 

Dan före dan.

Julen firar vi som vanligt här hemma med barn och barnbarn. I stället för planerade nio personer så blir vi bara sex beroende på att lilla Liv fått vattkoppor och därför inte kan komma.  Så snart hon är frisk igen så ordnar vi en extra Julafton för Liv, mamma Sara och pappa Per.
En riktigt God Jul önskar jag er alla.

Kanske

Kanske blir det en vit jul ändå.

Lucia

Luciadagen idag, men inget där ute minner om detta då grönt och grått fortfarande dominerar. För att komma i rätt stämning lånar jag några bilder av Liv från Luciafirandet på hennes förskola.

Tomtelisa med guldskor.

Pepparkaka hör förstås dagen till.

Veckans fisk

Utsökt middag 2:a Advent.

Vi försöker äta fisk minst en gång i veckan. Förra veckans Veckans fisk, lättrimmad torsk med beurre blanc och broccolimousse som D bjöd på i söndags var en riktig höjdare. 
Färsk torskrygg är en av mina absoluta favoriter. Denna gång tillagad på ett sätt som jag tidigare inte provat och dessutom med spännande och välsmakande tillbehör.

En rätt även vacker att titta på.

Jeeppiee! Äntligen !!!!!!

Tuff start för D och Jeepen idag.

 Du som följer min blogg vet att D  i oktober i fjol drabbades av vad läkarna diagnosticerade som epilepsi och därmed blev hennes körkort direkt indraget i 1  år. Just då dök ord som katastrof och omöjligt upp, men som vanligt började vi snart tänka i andra termer; Vad kan vi göra? Hur löser vi detta?

Som alltid är det viktigt att låta processen ha sin gång och efter några månader, när årsskiftet var passerat, så började vi i stället för katastrofscenarier se möjligheter igen.


När ett år passerat så började det se riktigt ljust ut.  Genomförd medicinsk utredning påvisade ingen epilepsi och D är åter sitt gamla vanliga jag. Förvisso ett år äldre, men ändå. Körkortstillståndet som D måste söka igen blev beviljat och hon har nu åter körkortet i sin hand.

Vad som återstod efter detta var  att få Jeepen i gammal god form. Vinterhjulen är på och en grundlig service  gjord innan det idag var dags för kontrollbesiktning som den passerade u a så nu är det bara att tuta och köra för D.

 Mera än ett år sedan Jeepen var i tjänst.

Men, nu kör vi.

Hur har då det gångna året varit? En prövning på många sätt förstås, men vi har lyckats lösa det mesta. Inte sällan med mycket okonventionella metoder. Att gå in på hur vi ordnat tillvaron låter sig inte göras här då inlägget skulle bli alltför långt. Jag nöjer mig med att konstatera att det varit ett prövande men oxå lärorikt år och nu riktar vi med tillförsikt blicken framåt. 

1:a Advent

Det är inte mycket som skvallrar om att det är 1:a Advent idag när jag blickar ut. Inomhus  är det annorlunda då D skapat en ljuvlig Adventsstämning i huset. Det får jag återkomma till i ett senare inlägg. Stämningen torde förhöjas ytterligare då det säkert blir glögg och pepparkakor lite senare idag.

Ingen adventsstämning här inte.

Inte här heller.

Men, lite tidigare i morse så lyste adventsstakarna
som D placerat i växthuset.

Prognos

När jag tittade på väderprognosen i morse så utlovades sol idag. Det känns tveksamt om det blir så när jag öppnar fönstret,  insuper den friska novemberluften och noterar att mitt synfält upphör bara några meter bortom tomtgränsen. Inte den minsta lilla glimt av solen kan jag förnimma.

Kl. 09.45: Orkar solen tränga igenom denna dimma?

Detta utlovades.

Kl. 13.45 hade solen ändå gjort ett rätt bra jobb.

Kl. 15.15 badar björkarna på framsidan i sol.

Liv

I helgen var Liv hos oss på övernattningsbesök då mamma Sara och pappa Per gav sig ut på biokväll. Det är alltid lika  härligt att få besök av vår lilla solstråle.

Frukostfilen sitter fint.

En ny leksak hade Mormor 
köpt till mig.

Kul grej.

Nu ska Mormor och jag gå ut.

Tjohoo! 

Jag gillar att vara ute och busa 
med Mormor.

Italienskt

I fredags blev det en sväng till Italien igen då D bjöd på en vegetarisk carbonara. Till det ett italienskt vin så klart, en Baroncello rosso som trivdes mycket bra ihop med carbonaran.

Mums!

Detaljer som livskraft

Detaljer, men ack så viktiga.

Många förundras över hur jag "står ut"  med att leva i min begränsade tillvaro här på Getingstorp. Att varje dag se och uppleva samma miljö utan några utifrån kommande influenser. Visst kan även jag ibland uppleva tillvaron som begränsad, men jag har under de här tio åren på Getingstorp lärt mig att ta tillvara på små, för andra knappt märkbara detaljer; detaljer som ger mig en känsla av förnyelse, förändring och inte minst tillhörighet. En sådan detalj ser du på bilderna här nedan. Vad då? undrar du säkert. 

Jo, jag bara älskar att se när solen smeker stammarna på de gamla tallarna i skogen här intill.

De gamla tallarna står där som gyllene pelare som 
solen fritt kan klättra på.

Räcker det då med,  förutom familjen, detaljer för att göra min tillvaro meningsfull? Ja, för mig är det tillfyllest. Frånvaron av andra människor än familjen besvärar mig inte. Tvärtom trivs jag med att ha det så;  jag trivs med livet som ensamvarg. Så mycket ensamvarg jag nu kan påstå mig vara med D vid min sida.

Annat skulle det förstås varit om jag hade hamnat i den här situationen innan internet och TV fanns. Det är ju genom dessa kanaler jag får mycket av den påfyllning som vi alla  behöver. Inte minst ni som är mina bloggvänner ger mig ständig påfyllning av idéer / tankar och tar mig med på utflykter ut  i världen.

Samband

När solen lyser med sin frånvaro så tenderar min inspiration och mina idéer att göra detsamma. Det synes finnas ett klart samband här. Det enda som på sistone inspirerat mig till blogginlägg är våra helgmåltider och fotbollsgalan. Det är ingen hemlighet att jag gillar mat och fotboll.

När jag idag sitter vid mitt "datorfönster" och blickar ut så möts jag av bilderna nedan. Inget jag så där omedelbart "går igång" på. Det blev förvisso ett inlägg, men det satt långt inne.

 Föga upphetsande utsikt i dessa dagar.

Det gamla äppelträdet har tappat sin löv och  
längtar liksom jag till det våras igen.

Så kan man oxå resa

Som brukligt är så har helgen på Getingstorp fyllts av nya spännande maträtter. Denna gång med influenser från  vitt skilda platser i Europa. Jag som inte längre kan resa på riktigt får i stället ge mig ut på kulinariska resor.

I fredags bjöd D på Provensalsk fisksoppa.      

Dukat till fredagsmiddag.

Soppan från Provence skulle oxå kunna benämnas gryta.

    

Lördagens middag bestod av en Caponata - varm siciliansk sallad.

Siciliansk sallad med nybakat bröd.

Söndagsmiddagen  hade norrländsk anknytning då D serverade en Jämtländsk "vilt"gryta.

Den jämtländska grytan puttrar på vedspisen.
Kolla tavlan Veiken!

Det känns rätt häftigt att börja helgen i Provence och att efter en sväng till Sicilien landa i Jämtland.

Man kan inte få allt

En härlig inledning på dagen bjöds jag idag. 
Fortsättningen dock grå och trist.
Ungefär som Fotbollsgalan igår.

När jag skrev rubriken tänkte jag först låta inlägget handla om pristagarna vid gårdagens fotbollsgala i Globen. Men, jag ångrade mig snart då jag kom på mig med att bara sätta en massa eget tyckande på pränt. Tyckande som i många fall gick stick i stäv med vad ett antal olika jurys kommit fram till när dom utsett vinnare av de olika priserna. Jag landade till slut i att de pristagare som presenterades ändå kändes rätt ok. Varför ska jag då lägga krut på att tycka tvärt emot. Eller svartmåla en som helhet rätt medioker fotbollsgala.

Nej, jag fastnade för nåt annat än fotbollen igår. Nämligen; är man en duktig fotbollsspelare är man nödvändigtvis inte en duktig talare.

En sak står klar; vid en direkt jämförelse är män bättre fotbollsspelare än kvinnor. Inget överraskande påstående förstås. Men,  när det gäller att uttrycka sig i ord står de flesta fotbollsspelande män sig slätt. Det bevisades med eftertryck när gårdagens tacktal levererades. Två lysande stjärnor fanns på scenen, Nilla Fischer, vinnare av Diamantbollen, och Lotta Schelin, mottagare av Fotbollskanalens hederspris. Dom sopade banan med männen.  Ja, med alla övriga pristagare. För att ta en fotbollsliknelse så var det Allsvenskan vs Gärsgårdsserien.