Fantasieggande vårtecken

Så här på våren så ser jag mycket som jag aldrig annars lägger märke till. Innan grönskan kommit är det så mycket spännande och fantasieggande som händer och uppenbarar sig där ute i naturen. Är det kanske så att våren för med sig ett öppnare sinnelag ?

Jag ser ett gammalt och slitet träd, men oxå
 så mycket mera. Vad ser du?

Ytterligare vårtecken

Trots att gårdagen började hurvigt så blev det så småningom en riktigt vacker vårdag och då dyker så klart nya vårtecken upp. Ett sådant ser du på bilden nedan. Just nu ser jag ut att gå ännu en vacker vårdag till mötes. Tack för det!

Ett säkert vårtecken är när D ställt ut soffan i rosenbersån.

Tre nöjda killar

Brr, precis så kändes det när jag klev upp i morse. För att få en antydan till smil på mina läppar så plockar jag fram några  veckogamla bilder av tre nöjda killar; Nelson, Sigge och Osborne ute i trädgården. Nu är det så hurvigt så Sigge väljer att inte ens gå ut. Osborne däremot, han kör dagliga speedryck runt, runt i trädgården. Nelson då, vad gör han? Jo, han gör som han brukar, möter dagen med värdighet och ett upphöjt lugn och tycker att det räcker att släpa sig ut fram emot 10-tiden.

Sigge trivs med att få vara ute igen och

ta tillbaka sitt revir som

han numera får dela med Osborne som blir 
6 månader idag.

                                                     

Nelson tar dagen med ro.

                   

Favorit i repris och flera vårtecken

Där inne i skogen ljuder fågelsången. 
Just i detta ögonblick.

Det mest njutbara vårtecknet sitter jag just nu och lyssnar till. Det är fåglarna som sjunger sina morgonserenader för mig. Tyvärr är jag inte tillräckligt kunnig för att utröna vilka sångarna är. Det förtar dock inte den underbara känslan. Så här tidigt på morgonen så är det bara jag, Sigge och fåglarnas  sång.  Inte ett ljud för övrigt. Kan man önska sig mera? Ja, det kan man förstås, men för mig är en sån här morgon så nära perfekt den kan bli.

D bjöd på favorit i repris till
söndagmiddag.

Dessa tulpaner har tittat upp längs
jordkällarens tak.Vackra, men ack så klena.

Mera vårkänsla.

Säkert vårtecken

Ett av de säkraste vårtecknen jag har är när jag tittar ut genom fönstret vid min datorplats och inne i skogen, på andra sidan gärsgårn, ser hur vitsipporna breder ut sig samtidigt som träden börjar grönska.

Säkert vårtecken.

Vänder jag blicken till vänster så ståtar växthuset som
juvelen i trädgården.

D:s lyxfisk

Så har då D ånyo bjudit på en sån där himmelskt god fiskrätt. Denna gång färsk torskrygg på en salladsbädd med varma sojabönor, sockerärtor och gurka samt skirat smör med kummin och lime. Till det ett mousserande rosévin. Jag är ingen älskare av rosévin, men till den här rätten satt vinvalet som en smäck.

 Här fick jag testa något helt nytt igen. En fullträff!

Tulpaner från Amsterdam

Mera rätt kan det väl inte bli när det
gäller tulpaner.

Tulpanlökar från Amsterdam fick D av sin kompis E när de lunchade i tisdags. E hade köpt lökarna i Holland när de för nån vecka sedan var ute på en tur med husbilen i norra Europa. Tulpanerna kommer säkert att få en framträdande plats i trädgården. 

Vår i trädgården

Virke till några nya drivbänkar.

Vid den här tiden så krävs varje år extrainsatser i trädgården när den håller på att vakna. Det mesta fixar vi själva, eller rättare sagt är det D som fixar. 
Till somligt behöver vi dock hjälp. Detkan handla om det mesta mesta av reparations- / underhållsinsatser. Och så förstås tyngre arbeten och mera avancerade byggprojekt. Där är vi lyckligt lottade som har vår gode vän A som hjälpt oss varje år sedan vi flyttade hit. Så oxå i år. På bilderna ser du några exempel på vad det kan röra sig om.

Jag njuter av att se hallonhäcken riktigt urgallrad.
Då blir hallonskörden extra god.

I anslutning till pionen så har en
ny rabatt grävts. Här ska det bli  
doftande blommor

D har fixat en ny eldningstunna i år.

 A  förstärker upphängningen till hängrännan
på växthuset.

Nu sitter den stadigt. igen.

Täckplåtarna till poolen är tunga att flytta på.

Högtryckstvätt av pooldäcket.

 Gårdsgrus och väggrus beställer jag hem vart tredje år.

 1 kubikmeter gårdsgrus i säck för förbättringsarbeten.

5 ton väggrus behövs till vårtrötta vägar.

Idag är inte som igår och heller inte som i morgon

Min Mc-parkering.

Det är en ljuvlig tid när trädgårdssäsongen börjar. Då kan jag åka omkring på min Mc ( Minicrosser) i varje hörn av trädgården och ta samma bilder som jag gjort varje år tidigare  för att riktigt pränta in att den ena dagen aldrig är den andra lik. 
Vem kom på namnet Minicrosser tro? Jag tycker inte att det är speciellt crossbetonat att glida omkring i trädgården. Men icke mindre njutbart för det.

Tre nya sorters potatis, Swift, Princess och Asterix,
på groning i växthuset. 

Vitsipporna ramar just nu in potatislandet. 
Om c:a 1 månad är det dags för D att sätta knölarna.

Galet god fisk

I söndags bjöd D på "Galet god fisk". När jag googlade för att hitta ett recept att länka till så kom jag till min egen blogg. Det visade sig att D bjudit på den här rätten under namnet "Galet god fiskgryta" redan för 4 år sedan. Så bra det är med blogg. Det gör det lättare att hålla reda på sig själv.

Galet gott även denna gång.

Nya perspektiv

Gissa om jag njuter här.

Igår var det så dags för min utepremiär för året. Efter att i ett halvårs tid sett det mesta från en våning upp så känns det lite märkligt att befinna sig i marknivå.  Utomhus dessutom. Märkligt, men ack så skönt.
Det är en smått mäktig känsla att få åka runt på tomten och välkomna allt som tittar upp ur jorden. För att inte tala om att kunna luta sig tillbaka på elmoppen och bara bada i sol. Det krafttillskottet behöver jag.

Nelson, Sigge och Osborne är så klart med ute. 

Härligt när dörrarna till växthuset öppnats.

Populärt sommartillhåll.

Drivbänkarna är redo.

Veckans pasta

I fredags bjöd D på en pastarätt som jag aldrig tidigare ätit. Har inte heller du ätit den förr så rekommenderar jag att du testar. Den var makalöst god. Rödbetspurén var pricken över i:et.
När du ser bilden här nedan så ser det kanske ut som att det är ett barn som lekt med maten, men det är det inte. Det är D som låtit sin kreativa sida få fria händer på tallriken. Jag skulle inte kommit på att designa maträtten så. Men så är D och jag oxå olika.

Chevrefylld ravioli med rödbetspuré
och brynt smör.
Serveras med rostade pinjenötter, rucola
 och parmesan.

Våren, hallå!

Det enda som på framsidan minner om våren är att D 
klippt ner rosorna. Krokusarna däremellan tittade upp 
och sa hej då! 

Se där, några ytterligare vårtecken. 
Vitlök och gräslök som alltid tidigt ute.

Våren lyser fortfarande med sin frånvaro. Nu är det t o m så hurvigt att Sigge inte vill gå ut på dagarna. Sedan årets utepremiär så har det inte blivit långa stunder ute för honom. Förr, innan olyckan, så var han alltid ute några timmar både för- och eftermiddag. Ibland var han ute hela dagen och nån gång stannade han oxå ute över natten. 

Nu blir det max en timma på förmiddagen innan han säger till och sedan stannar han inne resten av dagen. Han känner nog att han inte är lika stark längre och har därför minskat ner sitt revir så att han inte behöver försvara det mot kattkompisarna i byn. Han verkar dock nöjd med tillvaron och är till freds med att han vet att han får gå ut om han vill.

Varför gå ut när jag kan mysa i mattes Howard. 
Med husse som sällskap.

Knäck den nöten om du kan

Nytvättade och färdiga att använda.

Varje gång det "gungar i samhällsbåten" så blir det ofelbart så att jag tänker till lite extra. Frågorna är många, svaren likaså , men ändå känner jag mig stundom bara förvirrad. Bästa sättet för mig att försöka få klarhet är att lära mig mera, att bättre försöka förstå vad som dagligen försiggår där ovan mitt huvud. Vem har rätt, vem har fel, vem ljuger, vem talar sanning? Ja, frågorna bara hopar sig och svaren är inte sällan olika beroende på vem jag frågar.
Vad kostar maktelitens  skattesmitning svenska folket per år? Det är en fråga som länge stötts och blötts. Frågan nu  högaktuell igen, efter att de s k Panamadokumenten blivit kända. 

Ofta är det omöjligt för den vanlige medborgaren att begripa vilka summor det rör sig om och vilka konsekvenser skattesmitningen får för det svenska samhället. Jag tycker själv att det blir knepigt när vi rör oss på miljardnivå. Att storföretagen, välbeställda politiker och styrelseproffs årligen blåser oss svenskar på åtskilliga miljarder kronor blir liksom bara hiskeliga siffror för mig.

Därför tycker jag att det är bra när media, t ex Uppdrag Granskning,  åskådliggör dessa astronomiska summor genom att t ex räkna om dem i antal elevplatser i den svenska skolan, antal undersköterskor i äldrevården etc. Då blir det genast mera greppbart även för mig. Greppbart, men oxå riskfyllt. Risken finns nämligen att debatten till slut bara handlar om jämförelser. Vad kostar skattesmitningen, vad kostar skolan, vad kostar invandringen, vad kostar försvaret, vad kostar den svenska välfärden? etc.

Debatten ska så klart handla om varför det skattesmits. En nöt som vi inte knäcker genom matematiska beräkningar. Och varför så lite görs för att förhindra fortsatt skatteflykt. Dessutom, varför blir konsekvenserna för den som avslöjas så lindriga. Därtill kan man som skattesmitare göra s k självrättelse och när den är gjord så är brottet glömt. Jag undrar hur många självrättelser som gjorts efter att Skatteverkets chefer tipsat sina skattesmitande kompisar om att någon är dom på spåren.

Det är ingen lättknäckt nöt det här.

Jag mår illa

Det här är en farlig drivkraft i livet.

Gårdagens Uppdrag Granskning (UG) gjorde mig faktiskt illamående. Det var den fortsatta rapporteringen om de s k Panamadokumenten som framkallade detta illamående.

Att rika och välbeställda människor "ser om sitt hus" genom diverse suspekta transaktioner och upplägg har vi genom åren fått vänja oss vid. Att diktatorer och deras gelikar gör detsamma är, om än lika förkastligt, så ändå på nåt sätt begripligt.

Det är när samma beteenden kryper allt närmare, ja t o m innanför "vår egen tröskel" som det blir riktigt otäckt och framkallar de mest vämjeliga känslor. Det räcker liksom inte till att bli upprörd, arg, besviken , förbannad.

Att en svensk storbank som Nordea är en av spindlarna i nätet ( förlåt liknelsen alla spindlar ) är upprörande nog. Att sedan  politiker och tjänstemän i den svenska statsförvaltningen deltar i den här smutsiga hanteringen gör att gränsen både är nådd och passerad. Gränsen för vad som får passera opåtalat.

Jag brukar inte känna mig "hämndlysten" men nu tycker jag att "huvuden ska rulla". Skatteverket, en myndighet som vi alla har ett förhållande till och som åtnjuter stort förtroende sjönk igår ner i djupa källarvalv. Att få höra GD Ingemar Hansson och ÖD Helena Dyrssen tillstå att de försökt varna en tidigare statssekreterarkollega, Frank Belfrage,  om att hans namn fanns med i UG:s pågående granskning var både upprörande och pinsamt.  

Så här i deklarationstider; har du någon gång blivit uppringd av Skatteverket och varnats för att du ska utsättas för en särskild granskning? Jag vill inte att min deklaration ska granskas av en myndighet vars två högsta chefer ägnar sig åt vänskapskorruption. Det enda rimliga är att dessa två chefer omgående skiljs från sina uppdrag.

Det var synnerligen intressant att igår se Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson intervjuas. Han såg ut som en stolt tupp i inledningen, men så skulle intervjun oxå handla om hur han lyckats föra Island "tillbaka på banan" efter åren av ekonomiska svårigheter. När han så fick frågan om brevlådeföretaget Wintris så gick luften ur  och han smet ut med svansen mellan benen. Pinsamt, men ack så effektfullt. Idag är Gunnlaugsson f. d. statsminister.

Avslutningsvis så vill jag framhålla ICIJ, det journalistiska världsomspännande nätverk som gjort grovjobbet. Imponerande att se hur de lyckats med detta. Journalistkåren stiger i min aktning i samma takt som politiker- och makteliten sjunker allt längre ner i dyn. Ordet förtroende är lätt utbytbart mot förakt. 

Ännu mera vårtecken

Osborne och Nelson håller koll.

Ett alldeles speciellt vårtecken är att Nelson börjar ligga på bänken ute i glasverandan. Nu, sedan Osborne blivit så stor så att han kan hoppa upp, så gör han Nelson sällskap och dom håller vakt tillsammans. Osborne är den som larmar och Nelson visar sedan sin breda bringa om det är något som han inte känner igen.

Nelson ligger helst på vaktpasset.

När det är dags för vila så delar dom kudde.

PS Även dagens efterskrift låter jag  innehålla ett inpass i den s. k. Panamaskandalen. Denna gång länken till detta debattinlägg av den i dessa sammanhang alltid så klockrena Inga-Britt Ahlenius. DS

Mera vårtecken , men var är våren?

Vårtecken på Getingstorp kan beskrivas i annat än väderlek och här nedan får du två exempel från helgen som gick.

D iordningställer växthuset inför kommande säsong.

En grekisk sallad med vederbörliga  tillbehör. Väl kyld 
Retsina får dock vänta till sommaren.

PS Apropå nåt helt annat. Jag ska i dessa dagar tillstå att jag känner mig extra nöjd med att jag redan för fyra år sedan bytte bank. Från Nordea!  Till Handelsbanken.DS

Inställd grillpremiär

I lördags hade D planerat att grilla ute, men tyvärr hade regnet samtidigt bestämt sig för att ösa ner så därför fick hon tänka om. Det blev ändå en jättegod grillrätt på tonfisk, en av mina absoluta favoriter.

Måltidsförberedelser med rogivande utsikt.

Seglivad påskbukett.

Tonfisk under tillagning.

Resultatet. Grillad tonfisk
med nudelsallad.

Vårtecken

Tussilago, ett säkert vårtecken.

När D tagit "vintermössan" ( tegelpannorna) av 
tegelmuren, då är det vår.