Var är du?

Vem söker jag ? Våren så klart.

Plusgrader några dagar så är det här snart ett minne blott.

Poolen ska få ligga i träda i år.
Trots det du ser om du klickar här.

En blåsning

Omslaget säger intet om det som finns 
där innanför.

Som uppväxt i Ångermanlands inland ( Undrom, Kilforsen, Näsåker, Sollefteå) har jag ett intresse av att följa utvecklingen i min gamla hembygd.  Inte minst med tanke på landsbygdens avfolkning och Norrlands utarmning. Som ett led i detta intresse köpte jag boken Nya Norrland.  

Bokens författare är uppvuxen i Bollstabruk, en by bara 3 mil från Sollefteå. Jag visste att författaren är serietecknare, men hade ändå förväntat mig en bok med härlig text och kanske ett antal gamla bilder från Bollstabruk, allra helst som bokomslaget är just en bild av centrala Bollstabruk där jag mycket väl känner igen mig. Jag kände mig därför grundlurad när hela boken är upplagd som tecknade serier. Ett evigt sammelsurium av tecknade bilder och inte sällan oläslig text.

Nej, jag läser inte 263 sidor av detta.

När jag läste om boken så hade jag uppenbarligen inte särskilt noterat ordet serieroman. Så kan det gå när intresset för ämnet får gå före min annars grundmurade noggrannhet.

Bokens  budskap försvinner i röran eftersom den blir oläst.

Detta innebär att den här boken läggs på hyllan utan att egentligen ha påbörjats. Något som jag aldrig tidigare gjort då jag brukar ge böcker en chans på åtminstone 50 sidor. Lätt räknade är de tillfällen då jag lagt en bok åt sidan för att sedan aldrig återkomma till. Att jag avslutar denna bok  efter bara en handfull sidor och en snabb genombläddring medför att min vilande läslust får fortsätta vila.

PS Apropå boktiteln så fanns i min ungdom två dagstidningar där uppe , Nya Norrland (1907 - 1999) och Västernorrlands Allehanda (1874 - 1999). Nu finns bara en, Tidningen Ångermanland som tillkom år 2000.

PPS Apropå Bollstabruk så kommer jag ihåg när jag bodde i Sollefteå men spelade pojklagsfotboll för Undrom och vi hade bortamatch mot Bollsta. Då hände det att jag tog mopeden och åkte de tre milen från Sollefteå till Bollstabruk där jag mötte upp med resten av laget. Efter matchen så var det förstås mopedfärd hem igen. De va tider de.

Ett spännande möte

Det är en intressant dag för Statsminister Stefan Löfven när han idag ska möta USA:s ombytlige president DJT ( en passande förkortning).  Jag undrar om T kommer att ta upp något av sina uttalanden om vad som händer i Sverige. 
Ett tungt ok vilar på Löfvens axlar då han är den förste EU-ledare som träffar T efter hans utspel om införande av kraftiga importtullar på stål och aluminium.

Inte ens ett sånt här välkomnande torde vara uteslutet. Suck!

Liv på besök

Igår hälsade Liv på hos oss under tiden mamma Sara uträttade några ärenden. Som alltid så  händer det mycket med Liv mellan tillfällena vi ses. Nu kunde jag t ex se den tand där nere som varit på gång en tid och däruppe är 4 små tansebissingar på gång.

När vi ätit frukost är det dags för lek.

Juste morfar att du skaffat lite nytt att läsa.

Ett nytt gosedjur är heller aldrig fel.

Den här verkar oxå kul.

Där Liv är , där är förstås oxå Sigge och Osborne.

Om en månad så....

Blåsigt och bistert idag. Typisk innedag, säger D efter att hon och Osborne varit och hämtat morgontidningen. Som en härlig kontrast till det bistra  är det allt mera tilltagande ljuset. För att inte tala om fågelsången. Inte konstigt att jag en dag som denna är i vårtankar igen.

Så här  såg det ut vid jordkällaren den 27 mars i fjol.

Då passade jag oxå på att njuta av  
vårsolen.

OS till ända

Idrottsintresserad som jag är så har jag haft några intensiva veckor, men nu återgår allt till vardagslunken när OS är över. Ett OS som varit mycket framgångsrikt för Sverige. Så framgångsrikt att jag inte ens nämner de som inte motsvarat sina egna och omgivningens förväntningar.

Så har då vintern greppat tag i oss (19/2).

Det roligaste med de svenska framgångarna är den nya generationen skidskyttar som tar för sig.  Framlotsade av demontränaren Wolfgang Pichler. Roligt oxå att två "veteraner", Frida Hansdotter och André Myhrer, fick kröna sina karriärer med OS- guld i slalom.

Vintergreppet känns ändå rätt uthärdligt nu när 
ljuset återvänt till Getingstorp (idag).

Vad finns för övrigt att säga? Ja, jag tycker t ex att TV-sändningarna varit rätt torftiga utan att riktigt kunna sätta tummen på vad som saknas. Det kanske inte alls saknas något utan det är min stigande ålder det handlar om. Eftersom jag inte vet hur jag snyggt ska ta mig ur den här tankelabyrinten så avslutar jag här. Passande nog samtidigt som avslutningsceremonin pågår i Pyeongchang, Sydkorea.

Motsägelsefullt

Igår kändes det som våren var på gång då det mesta av snön tinat bort. Då det dessutom finns tulpaner i huset så förstärks vårkänslan. Snabbt togs jag dock ur den villfarelsen då jag tittade ut i morse. Allt var vitt. Vintern har återtagit kommandot vilket ter sig naturligt då vinter-OS pågår och det är två veckor till Vasaloppet.

Tulpaner skvallrar om att våren är på gång.

En titt ut i morse säger att det fortfarande är vinter.

Vedspisupproret

Att värna om miljön tycker jag är viktigt. Men, ibland vilar ett löjets skimmer över åtgärderna. Ett bra exempel på det är de nya vedspisregler som gäller från den 1 juli i år. Nog bör det finnas angelägnare områden att reglera för att värna om miljön.
Inte minst i dessa tider då  MSB är på väg att skicka ut foldern "Om kriget kommer" till oss medborgare. 

Jag tillhör de lyckligt lottade som redan har
en gammal vedspis installerad.

Fredagsmys

Fredagarna har sedan en tid fått en speciell prägel på Getingstorp. Efter middagen fördriver vi kvällen i Sinnesrorummet. Till ljudet av en sprakande brasa i murspisen lyssnar vi sedan till stillsam musik och samtalar om stort och smått. När vi närmar oss midnatt brukar det vara dags för sänggående och jag sover allra bäst just dessa nätter.

I Sinnesrorummet fördriver vi fredagskvällarna.

Igår bjöd D på en ny variant av bakad potatis. Först ugnsbakade hon 4 potatisar, sedan skar hon av ett lock från potatisarna och gröpte ur dem. Inkråmet blandade hon med två olika röror som sedan potatisarna fylldes med. Den ena röran bestod av räkor, senap, dill, rödlök och creme fraiche, den andra av Saint Agur, vitlök,  stekt spenat och creme fraiche. En enkel, utsökt god och mättande middag.

Utsökt god bakad potatis.

Veckans fisk med vinterskördade morötter

Igår  var det dags för veckans fisk igen efter några veckors fiskuppehåll. Det mest fascinerande med gårdagens rätt, torskrygg med ljuvlig sås, var att morötterna var nyupptagna för dagen. D får förstås jobba lite extra med spaden för att skörda grönsaker i februari, men det är mödan värt. Vinterskördade morötter är en riktig delikatess. Smakrikare och fräschare än normalskördade.

Ännu en utsökt söndagsmiddag.

Vårkänslorna ett minne blott

De där vårkänslorna som jag nämnde i inlägget i lördags är nu ett minne blott. I morse blev jag brutalt påmind om att vi faktiskt befinner oss i slutet på januari när jag blickade ut.

Inte alls som i lördags.

Nu känns årets första växthusmåltid avlägsen igen.

Vårt gamla äppelträd är alltid lika vackert
i vinterskrud.

Liv och mormor vaknade vid åttatiden idag. Liv var som vanligt på ett strålande morgonhumör och hade sovit gott i den nya säng vi införskaffat till henne.

Liv trivs förträffligt i sin nya säng.

Samma goa, glada tjej hade jag som frukostsällskap 
även idag.

En bra start på veckan

En riktigt bra start  på veckan blev det då Liv kom i morse. Pappa Per lämnade av henne när han var på väg till jobbet strax före kl. 6 i morse. Liv ska sedan sova över hos oss och åker inte hem förrän i morgon kväll. Två härliga dagar blir det för mormor och morfar. Och för Liv så klart.

Den här goa tjejen hade jag till frukostsällskap i morse.

På rätt väg

För första gången på flera månader ville Sigge gå ut idag när matte gick ut med Osborne. Inte alls konstigt tycker jag då jag idag får en förnimmelse av vår när jag tittar ut. Härliga tider stundar.

En alldeles underbar januaridag bjuds jag idag.

En alldeles speciell dag

En alldeles underbar morgon på Getingstorp.

När jag vaknade i morse låg det spänning i luften. Hur hade natten varit tro och hur skulle morgonen te sig? Vadan dessa funderingar. Jo, Liv har på egen hand övernattat hos oss för första gången. Hur det gått? Alldeles utmärkt, hon har sovit hela natten och vaknade 08.30 i morse. Sedan åt vi frukost tillsammans innan det blev ett Bumbobad med mormor. Därefter var det dags för en liten sovstund som hon avnjuter just nu.

Frukosten intagen och en härlig dag stundar.

Några hjälpmedel behöver morfar när
mormor är ute med Osborne och
hämtar morgontidningen.

Vinterkväll

Äntligen tulpantider igen.

När mörkret igår lagt sig var det dags för middag i köket och därefter blev det en härlig kväll i Sinnesrorummet med samtal och stillsam musik. Allt detta ackompanjerat av en sprakande brasa i murspisen. En underbar fredagkväll i januari på Getingstorp

D bjöd på bönan Rydberg, en vegetarisk 
variant på biff Rydberg. 
Borlottibönor i s f oxfilé.
Utsökt!

Härlig brasa i murspisen.

Härifrån sprids ljuvlig värme.

Även jag njuter av vintern

Motsägelsefull rubrik med tanke på mina två senaste inlägg, men när snöandet bara tilltar så känns det riktigt skönt att bara sitta inne och titta på skådespelet. Nu blir det nog till att elda i vedspisen, murspisen och kaminen de närmaste dagarna. När nu vintern slår till med kraft så gäller det att göra det bästa möjliga av den, så varför inte sitta inne och njuta av att bli smekt av värmen från sprakande brasor.

Om tre och en halv månad så hoppas jag avnjuta 
en vårmåltid i växthuset.

Det gamla äppelträdet blir allt vackrare
i sin vinterskrud.

Kaprifolen som nu vilar på källartaket kommer att vara
i blomning om fem månader.

Snart tar nog D fram snöslungan.

Inte mera efterlängtat idag

Så verkar då vintern ha bestämt sig för att komma även till Getingstorp. Ännu mera snö faller och nu måste nog D ta ut snöslungan för att frigöra gångarna på tomten. Igår plogade grannen vår väg för första gången denna vinter. Det var den senaste plogstarten sedan vi flyttade hit 2008. De första åren skedde första plogningen oftast i början på december, 2010 så tidigt som den 10 november.

Nu börjar jag känna mig insnöad.

Och vem vill känna sig så.

Inte alls efterlängtat

Som bekant är jag ingen vinterentusiast numera. Hittillsvarande vinter har därför varit perfekt, mestadels runt nollan och mycket sparsamt med snö. Men så i natt kom det där oundvikliga och i morse vaknade jag till ett riktigt vinterlandskap. Inte så mycket att det behöver plogas eller köras med snöslunga, men fullt tillräckligt för att jag ska hålla mig inomhus den närmaste tiden.

Vackert trots allt.

Nu känns odlingssäsongen fjärran.

Poolsäsongen lika så, men vad gör det då 
poolen ändå ska ligga i träda i sommar.

Liv 1 år

Liv fyllde 1 år den 5 januari, men födelsedagskalaset ägde rum igår och där var så klart jag och mormor D med. På plats var oxå farmor, farfar och gammelmormor liksom morbror Marcus med familj. Och mamma Sara och pappa Per förstås. Liv var som vanligt på toppenhumör, åt tårta med god aptit och testade alla presenter med stor intensitet. Ett riktigt härligt 1-årskalas var det och jag är väldigt glad att jag fick uppleva denna händelse. Det är väl sånt som brukar benämnas "ett minne för livet".

Snart ska Liv ta sig an sin första födelsedagstårta.

Liv visar hur man äter tårta.

Mums, den smakade riktigt bra.

Vinterskrud

Sedan några dagar är naturen vackert rimfrostbeklädd. Så som inslagen i plastfolie för att vara hållbar fram till april-maj när allt briserar. Härliga tankar att bära omkring på.

Både vackert och kusligt. 

      Trots avsaknad av grönska så "ser" jag björkarnas 
musöron.

Vårt gamla äppelträd ingår förstås i
de inbäddades skara.