Jag klagade här om dagen på Viasat. Redan idag fick jag ett nytt programkort och efter installation så är TV:n igång igen. Hoppas nu bara att det håller i sig. Riktigt glad blev jag för följande kommentar från en Viasatmedarbetare som läst min blogg:
- Hej Steve!
Mitt namn är Angel Krotnev och jag arbetar på Viasat.
Vi vill självklart inte att det skall vara på detta vis. Jag förstår att ni känner er frustrerad, särskillt då Tv är en viktig faktor i tillvaron.
Jag hoppas att detta kommer att lösas med ett nytt kort.
Ni är hjärtligt välkommen att kontakta oss på socialmedia@viasat.se med era uppgifter och en beskrivning på ärendet om ni känner att det finns något mer vi kan göra.
Vi skulle gärna vilja följa upp ärendet också, för att se till att det blir löst.
Jag hoppas att vi kan lösa detta.
Mvh Angel Krotnev
Viasat Support
Viasat och Bring citymail har skött detta bra. Posten har ännu inte reagerat och i morgon får du läsa om ännu ett aktuellt klagoärende som jag inte är nöjd med.
torsdag 8 september 2011
På krigsstigen
Nej, det är inte så farligt som rubriken antyder, men jag noterar för mig själv att jag i mina två senaste inlägg igår framfört klagomål på såväl Viasat som Posten och Bring citymail.
Glädjande nog fick jag omgående svar från Bring citymail. Ett inte bara föredömligt snabbt svar utan också synnerligen klargörande. Det innebär att jag nu vet exakt vilka dagar som Bring citymail delar post och jag vet oxå vad dom delar och inte delar vilket då oxå gav mig svar på vad som skiljer deras uppdrag från Postens.Bring citymail lovade att genast ta tag i de misstag dom begått och jag hälsades välkommen åter med ev framtida synpunkter.
Den här typen av agerande gläder mig mycket då det innebär att dom bryr sig om mig som kund och dessutom tror på vad jag säger. Heder åt Bring citymail.
Nej, Posten har inte svarat ännu.
Glädjande nog fick jag omgående svar från Bring citymail. Ett inte bara föredömligt snabbt svar utan också synnerligen klargörande. Det innebär att jag nu vet exakt vilka dagar som Bring citymail delar post och jag vet oxå vad dom delar och inte delar vilket då oxå gav mig svar på vad som skiljer deras uppdrag från Postens.Bring citymail lovade att genast ta tag i de misstag dom begått och jag hälsades välkommen åter med ev framtida synpunkter.
Den här typen av agerande gläder mig mycket då det innebär att dom bryr sig om mig som kund och dessutom tror på vad jag säger. Heder åt Bring citymail.
Nej, Posten har inte svarat ännu.
onsdag 7 september 2011
Postutdelning, ett lotteri?
Redan för 3 år sedan skrev jag om nyordningen för postutdelning när Bring citymail kom in som en ny aktör på marknaden. Med två aktörer, Posten och Bring citymail, borde det väl bli bättre. Åtminstone borde avsikten vara den.
Har det då blivit bättre? Nej, långt därifrån. Idag vet jag inte vem som gör vad av dessa två aktörer, eller vilka utdelningstider de har. Sådan information skulle dom förslagsvis kunnat skicka ut med post. Dessutom får vi numera post tidigast kl. 15.30, jämfört med tidigare då posten kom c: a kl. 10.00.
Nå väl, viss nyordning kan man vänja sig vid och inordna sig i, förutsatt att man får sin post. Då det alltför ofta sker misstag genom direkt slarv, vad annars?, så har jag idag skrivit ett klagomål till resp. företags kundtjänst och hoppas förstås på ett svar. Det jag fram för allt påtalat är följande:
- Vi får andra personers post, oftast då någon som bor i vår lilla by men där namn och postadress saknar likheter.
- Dessutom stoppas grannens post ofta i vår brevlåda. Postlådorna sitter förvisso bredvid varandra ( 2 lådor på vinterhalvåret, 3 på sommaren ) men namn, postadress och lådorna bär inte den minsta likhet.
- Därtill blir vi uppringda av andra i kommunen som fått vår post. Senast förra veckan, av en person som bor c:a 10 km från där vi bor. Denna gång var det en värdeförsändelse från utlandet.
Har det då blivit bättre? Nej, långt därifrån. Idag vet jag inte vem som gör vad av dessa två aktörer, eller vilka utdelningstider de har. Sådan information skulle dom förslagsvis kunnat skicka ut med post. Dessutom får vi numera post tidigast kl. 15.30, jämfört med tidigare då posten kom c: a kl. 10.00.
Nå väl, viss nyordning kan man vänja sig vid och inordna sig i, förutsatt att man får sin post. Då det alltför ofta sker misstag genom direkt slarv, vad annars?, så har jag idag skrivit ett klagomål till resp. företags kundtjänst och hoppas förstås på ett svar. Det jag fram för allt påtalat är följande:
- Vi får andra personers post, oftast då någon som bor i vår lilla by men där namn och postadress saknar likheter.
- Dessutom stoppas grannens post ofta i vår brevlåda. Postlådorna sitter förvisso bredvid varandra ( 2 lådor på vinterhalvåret, 3 på sommaren ) men namn, postadress och lådorna bär inte den minsta likhet.
- Därtill blir vi uppringda av andra i kommunen som fått vår post. Senast förra veckan, av en person som bor c:a 10 km från där vi bor. Denna gång var det en värdeförsändelse från utlandet.
Viasat är ett gissel
Viasat har ett bra programutbud, inte minst vad gäller dokumentärer och sport. Vad hjälper då detta när sändningarna kastar in handduken i tid och otid. Jag har haft Viasat sedan vi flyttade hit 2008 och samma problem upprepas:
Återkommande meddelanden om att:
- programkortet är fel isatt eller av fel sort.( samma kort har suttit i hela tiden )
- du har inte denna kanal i ditt utbud. (trots att jag har det)
Dessa problem återuppstår även fast jag fått byta box och fjärrkontroll. Det gick väl an så länge garantin gällde men nu kostar det skjortan. Fjärrkontrollen har ånyo upphört fungera, helt utan min förskyllan. En tredjedel av touchknapparna fungerar inte.
Viasat har dock en mycket bra telefonsupport där jag alltid blir väl bemött och får gott om tid för att förklara mitt problem. Jag ledsnar ändå att ringa då samma fel uppstår gång på gång och jag får samma råd om åtgärder gång på gång.
Igår hade jag fyra olika supportkontakter och bilden kom och gick, slutligt goodbye blev det när Sverige gjorde avspark för 2:a halvlek mot San Marino. Missade förstås 5 mål men det kan jag stå ut med. Tråkigare är att nu missar jag allt de närmaste dagarna, i avvaktan på att jag får ett nytt programkort.
Eftersom jag jobbar hemifrån och dessutom spenderar hela vinterhalvåret inomhus så är TV en väldigt viktig kontaktyta för mig vilket gör mig extra känslig för dessa eviga störningar.
Kommer det att bli bättre med ett nytt programkort och i så fall, varför får jag det först efter 3 år av återkommande problem?
Återkommande meddelanden om att:
- programkortet är fel isatt eller av fel sort.( samma kort har suttit i hela tiden )
- du har inte denna kanal i ditt utbud. (trots att jag har det)
Dessa problem återuppstår även fast jag fått byta box och fjärrkontroll. Det gick väl an så länge garantin gällde men nu kostar det skjortan. Fjärrkontrollen har ånyo upphört fungera, helt utan min förskyllan. En tredjedel av touchknapparna fungerar inte.
Viasat har dock en mycket bra telefonsupport där jag alltid blir väl bemött och får gott om tid för att förklara mitt problem. Jag ledsnar ändå att ringa då samma fel uppstår gång på gång och jag får samma råd om åtgärder gång på gång.
Igår hade jag fyra olika supportkontakter och bilden kom och gick, slutligt goodbye blev det när Sverige gjorde avspark för 2:a halvlek mot San Marino. Missade förstås 5 mål men det kan jag stå ut med. Tråkigare är att nu missar jag allt de närmaste dagarna, i avvaktan på att jag får ett nytt programkort.
Eftersom jag jobbar hemifrån och dessutom spenderar hela vinterhalvåret inomhus så är TV en väldigt viktig kontaktyta för mig vilket gör mig extra känslig för dessa eviga störningar.
Kommer det att bli bättre med ett nytt programkort och i så fall, varför får jag det först efter 3 år av återkommande problem?
tisdag 6 september 2011
Fackligt nyskapande
SKTF firar sitt namnbyte till Vision med en brakfest för 4 miljoner kronor.
- "Vi vill peppa våra förtroendevalda att gå ut på måndag och vara ambassadörer för ett helt nytt fackligt arbetssätt”, säger kanslichef Torbjörn Bredin.Ett nytt fackligt arbetssätt? Jo, jag tackar.
- "Vi vill peppa våra förtroendevalda att gå ut på måndag och vara ambassadörer för ett helt nytt fackligt arbetssätt”, säger kanslichef Torbjörn Bredin.Ett nytt fackligt arbetssätt? Jo, jag tackar.
måndag 5 september 2011
Arbetsdag i trädgården följd av grillkväll
En alldeles underbar helg har det varit med flödande sol och 25-gradig värme. Då spenderas den mesta tiden i trädgården med dom sysslor som därtill hör.
Med mitt flitiga fotograferande så försöker jag spara så mycket som bara går av den sommar som nu sakta tynar bort. Under den mörka årstiden kan jag sedan frossa i dessa bilder och minnas vad som varit och tänka på vad som komma skall.
Idag har jag klippt återstoden av gräsmattorna som jag började med igår. Tur att jag har en stark åkgräsklippare med tanke på hur tätt och frodigt gräset är just nu.
De dimhöljda Kilsbergen syns i baskgrunden. Om dom syns så väl är tveksamt men jag som vet att dom är där ser dom i a f. Badsäsongen är över och snart ligger plåtarna över poolen.
Haloumiost i stället för kött.
Läckra grönsaker från trädgården på grillen.
Grilltallrik helt utan kött smakar alldeles utmärkt.
Nelson är som alltid med oss när vi äter i växthuset.
Så här mörkt var det när kvällen avslutades.
Med mitt flitiga fotograferande så försöker jag spara så mycket som bara går av den sommar som nu sakta tynar bort. Under den mörka årstiden kan jag sedan frossa i dessa bilder och minnas vad som varit och tänka på vad som komma skall.
Idag har jag klippt återstoden av gräsmattorna som jag började med igår. Tur att jag har en stark åkgräsklippare med tanke på hur tätt och frodigt gräset är just nu.
De dimhöljda Kilsbergen syns i baskgrunden. Om dom syns så väl är tveksamt men jag som vet att dom är där ser dom i a f. Badsäsongen är över och snart ligger plåtarna över poolen.
Haloumiost i stället för kött.
Läckra grönsaker från trädgården på grillen.
Grilltallrik helt utan kött smakar alldeles utmärkt.
Nelson är som alltid med oss när vi äter i växthuset.
Så här mörkt var det när kvällen avslutades.
söndag 4 september 2011
Stor och liten.
Ville och Kharma är på besök i helgen och dom stortrivs tillsammans med Nelson och Sigge.
Här har Ville hoppat upp i Nelson korg och tar stöd av Nelson. Nelson tuggar obesvärat vidare på sitt favoritben.
Här har Ville hoppat upp i Nelson korg och tar stöd av Nelson. Nelson tuggar obesvärat vidare på sitt favoritben.
lördag 3 september 2011
Läcker lördagmiddag
Gratinerad egenodlad zucchini med kapriskantareller. Kantarellerna plockade D i morse på skogspromenaden med Nelson.Till denna rätt Systembolagets enda brasilianska vin, Rio Sol. Oj, vad det lyfte med denna rätt.
I morgon lovas det värmebölja som möjliggör sen middag i växthuset.
Trädgårdsgodis
Haricots Verts.
Plommon.
Samma plommon, nu som D:s plommonmarmelad.
Persilja.
Tomater och sockerärter.
Billig journalistik
Emma Green Tregao misslyckades i höjdhoppsfinalen i friidrotts-VM. Tråkigt förstås, allra helst för henne själv. Vad jag inte begriper är att media frossar i hennes tårar efter misslyckandet.
Jag som en gång i min ungdom ville bli journalist. Nu blev det inte så och lika bra är väl det. Jag skulle inte ha passat som skrivande hyena.
Jag som en gång i min ungdom ville bli journalist. Nu blev det inte så och lika bra är väl det. Jag skulle inte ha passat som skrivande hyena.
Lekebergs kommun, ett föredöme
Som boende i Lekebergs kommun är det roligt att kunna se på kommunens arbete med oftast positiva förtecken. Jag ser att man nu avser införa s k fixarservice för pensionärer. Ett utmärkt initiativ tycker jag. Positivt är oxå att det är arbetslösa ungdomar som ska ansvara för verksamheten. Genom ett enda beslut så ser man till att förbättra för såväl äldre som ungdomar. Bra jobbat.
Det är ett nöje att se att det finns politiker som inte bara pratar om sina mål och visioner utan oxå omsätter dessa i praktisk handling.
Vi flyttade till Lekeberg 2008 och har inte vid ett enda tillfälle ångrat vårt beslut. I alla kontakter med kommunen så har jag blivit korrekt och väl bemött och alltid känt att jag bemöts som den individ jag är och inte som en i högen av kommunmedborgare.
Det är ett nöje att se att det finns politiker som inte bara pratar om sina mål och visioner utan oxå omsätter dessa i praktisk handling.
Vi flyttade till Lekeberg 2008 och har inte vid ett enda tillfälle ångrat vårt beslut. I alla kontakter med kommunen så har jag blivit korrekt och väl bemött och alltid känt att jag bemöts som den individ jag är och inte som en i högen av kommunmedborgare.
fredag 2 september 2011
Mardrömsjobb
Att idag arbeta på Saabs informationsavdelning måste vara en prövning utan dess like. Det ges inte mycket utrymme till improvisation i det jobbet.
Den information som ges har blivit standardiserad:
- Vi avvaktar just nu besked från vd Victor Muller.
- Nej, tyvärr kan vi inte betala ut några löner denna månad.
- Vi avvaktar vidare besked under dagen.
- Saab har en stor finansiär på gång.
- Vi räknar med att kunna lösa problemen "på sikt". O S V...........
Den information som ges har blivit standardiserad:
- Vi avvaktar just nu besked från vd Victor Muller.
- Nej, tyvärr kan vi inte betala ut några löner denna månad.
- Vi avvaktar vidare besked under dagen.
- Saab har en stor finansiär på gång.
- Vi räknar med att kunna lösa problemen "på sikt". O S V...........
onsdag 31 augusti 2011
Är sommaren slut nu?
Ja.Tyvärr blir det svaret på rubricerade fråga. Effektfullt tar oxå den sista sommarmånaden slut då regnet vräker ner och åskan mullrar. Numera när den här tiden inträder så börjar jag att tänka i tvåmånadersintervaller. På nåt märkligt sätt så känns det mörka halvåret hanterligare då.
Så nu tänker jag närmast på sista oktober, sedan sista december och till sist den sista februari. Sedan är det ju mars och det börjar ljusna och snön börjar så sakteliga tina bort.
Det gäller att hitta sina egna vägar för att göra tillvaron maximalt hanterlig.
15 oktober 2010.
Det dystra faktum att sommaren nu är slut får symboliseras av bilden nedan. Det är vår tidigare vackra och ståtliga gran (bilden ovan) som drabbats av någon sjukdom och blir allt torrare och brunare. Vi har därför bestämt oss för att ta bort den innan vintern inträder. Extra tråkigt då den vintertid berett oss stor glädje med sitt intensiva djurliv. Var ska nu alla "våra" fåglar och ekorrar husera? Dom hittar säkert nya vintervisten men då kommer vi tyvärr inte att ses så ofta.
31 augusti 2011.
Så nu tänker jag närmast på sista oktober, sedan sista december och till sist den sista februari. Sedan är det ju mars och det börjar ljusna och snön börjar så sakteliga tina bort.
Det gäller att hitta sina egna vägar för att göra tillvaron maximalt hanterlig.
15 oktober 2010.
Det dystra faktum att sommaren nu är slut får symboliseras av bilden nedan. Det är vår tidigare vackra och ståtliga gran (bilden ovan) som drabbats av någon sjukdom och blir allt torrare och brunare. Vi har därför bestämt oss för att ta bort den innan vintern inträder. Extra tråkigt då den vintertid berett oss stor glädje med sitt intensiva djurliv. Var ska nu alla "våra" fåglar och ekorrar husera? Dom hittar säkert nya vintervisten men då kommer vi tyvärr inte att ses så ofta.
31 augusti 2011.
måndag 29 augusti 2011
Grekisk grillkväll
Så här i sommarens sista skälvande minuter så tar vi vara på varje tillfälle till ljuvliga utemåltider. Igår innebar det att vi grillade grekiska färsbiffar.
 |
Så förförande det doftar när röken slingrar sig
upp genom grillen.
|
 |
| Härligt kryddade färsbiffar. |
 |
| Ouzo, bröd och tsatsiki som inledning hjälper till att lyfta fram den rätta greklandskänslan. |
 |
En väl kyld Retsina, vad annars
till en måltid som denna.
|
 |
Ljuvliga färger gör måltiden till godis även för ögat.
|
söndag 28 augusti 2011
Sista varma sommarkvällen?
Igår kväll var en alldeles underbar kväll då vi som vanligt dinerade i växthuset och kunde sitta ute sent, så sent så att vi nödgades tända ljus. En härlig stämning, mycket bättre stunder än så här är svåra att finna. Vi åt räkor som D grillat. En enkel men ljuvlig måltid, räkorna ackompanjerade av ett pärlande Vinho Verde. Till dessert en god äppelpaj av D med äpplen från vårt äppelträd. Just nu önskar jag mig flera ljuvliga sensommarkvällar innan hösten tar vid. 
.
D.
.
D.
lördag 27 augusti 2011
Kloka ord ger upphov till kloka tankar
Som så ofta hittar jag en ny blogg av en slump. Oftast via en kommentar på någon av de bloggar jag läser. Igår hittade jag till bloggen BARAVARA. Hon som skriver i den bloggen har mycket tänkvärt att bjuda på så jag kommer att fortsätta följa den.
Jag fastnade direkt för texten i headern:
- "Det är inte det som händer oss i livet som är avgörande för hur vi mår, utan hur vi förhåller oss till det som händer". Jag kan bara stämma in i dessa ord och betona att "så är det".
Jag fastnade direkt för texten i headern:
- "Det är inte det som händer oss i livet som är avgörande för hur vi mår, utan hur vi förhåller oss till det som händer". Jag kan bara stämma in i dessa ord och betona att "så är det".
fredag 26 augusti 2011
Förtunning i partileden?
Fyra partier skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag. Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet hamnar alla under 4-procentsspärren i senaste DN/Synovate-mätningen.
Den här typen av ödesmätningar för de mindre partierna kommer då och då även om det väl inte tidigare hänt att så många partier varit under 4-procentspärren. Egentligen inte så förvånande då KD länge svajat, C och V just nu saknar ledare och SD inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från vansinnesdåden i Norge.
Några långt gående konsekvenser ska nog inte dras även om det förstås blir slitsamt för småpartierna att komma tillbaka. Dock tycker jag att småpartierna alltmera marginaliserats och att dom inte har bidragit med speciellt mycket på senare år. I vart fall inte i rikspolitiken. Överlevnadsreceptet i Alliansen har blivit underdånighet.
På det lokala planet ser det annorlunda ut då småpartierna där kan vara väldigt starka beroende på företrädare med särskilt stark lokal förankring.
Alliansen kanske får avsluta sitt samarbete med ett stålbad i Mauds badtunna hemma i Högfors.
Det är som i det verkliga livet, dom redan svaga blir svagare och dom starka blir starkare.
Den här typen av ödesmätningar för de mindre partierna kommer då och då även om det väl inte tidigare hänt att så många partier varit under 4-procentspärren. Egentligen inte så förvånande då KD länge svajat, C och V just nu saknar ledare och SD inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från vansinnesdåden i Norge.
Några långt gående konsekvenser ska nog inte dras även om det förstås blir slitsamt för småpartierna att komma tillbaka. Dock tycker jag att småpartierna alltmera marginaliserats och att dom inte har bidragit med speciellt mycket på senare år. I vart fall inte i rikspolitiken. Överlevnadsreceptet i Alliansen har blivit underdånighet.
På det lokala planet ser det annorlunda ut då småpartierna där kan vara väldigt starka beroende på företrädare med särskilt stark lokal förankring.
Alliansen kanske får avsluta sitt samarbete med ett stålbad i Mauds badtunna hemma i Högfors.
Det är som i det verkliga livet, dom redan svaga blir svagare och dom starka blir starkare.
torsdag 25 augusti 2011
Skruvad TV-underhållning
Att dricka Hitlers champagne i direktsändning, är det bra underhållning? Ja, uppenbarligen tycker paret Filip&Fredrik det eftersom dom gjorde det igår i det nya programmet "Breaking news i Kanal 5. Låg underhållningsvärdet i att champagnen ryktades vara förgiftad med cyanid? För att ge spektaklet ett uns av seriositet? så var statsvetaren Stig-Björn Ljunggren och tv-personligheten Edward Blom inbjudna till provsmakningen.
Nej, jag såg inte programmet men antar att alla överlevde spektaklet eftersom jag i dagens tidningar inte ser några rubriker om provsmakarnas död.
Säga vad man vill om Filip&Fredrik, dom lämnar ingen oberörd även om deras nuvarande nivå numera stundom har passerat vad jag förstår att uppskatta.
Nej, jag såg inte programmet men antar att alla överlevde spektaklet eftersom jag i dagens tidningar inte ser några rubriker om provsmakarnas död.
Säga vad man vill om Filip&Fredrik, dom lämnar ingen oberörd även om deras nuvarande nivå numera stundom har passerat vad jag förstår att uppskatta.
onsdag 24 augusti 2011
Regissera din egen hädanfärd
Ett okonventionellt grepp tycker jag när en kvinna som avled härom veckan hade skrivit sin egen dödsannons.
Inte helt främmande för mig tycker jag nu när jag vant mig vid tanken. Över huvud taget så vore det välgörande med en något mindre högtravande inställning till döden. Måste allt som på döden följer bara vara präglat av lidande och nattsvart sorg? Jag bara undrar?
Varför kan vi inte minnas en död människa med glädje? Med en fest i den dödes anda i stället för en dyster begravningsceremoni följd av ett uppstyltat kyrkkaffe där lovorden till den döde framförs på de mest besynnerliga sätt. Lovord som ofta aldrig hördes när personen var i livet. Respekt går lika bra ihop med glädje som med sorg.
Så länge jag är i livet så kan jag bestämma vad som ska ske, t ex om jag vill fira högtidsdagar på annat sätt än vad som är vedertaget. Varför ska jag inte oxå kunna bestämma över min hädanfärd? Det kan jag förstås om jag uttrycker detta i skrift på något sätt. Min vilja måste ju vara känd för eftervärlden.
Är det vår ovilja att dö och därmed ovana att tänka på döden annat än som det definitiva slutet som gör att inte flera i förtid tar del i vad som händer när vi ska gå till den sista vilan?
Som synes, av ett ämne som detta så formulerar jag mest frågor. Inte konstigt alls eftersom svar inte kan formuleras gällande alla utan det även i detta sammanhang ska vara så att det är individen själv som avgör.
På ett område som detta är det förstås oxå en generationsfråga hur långt man är villig att avvika från det traditionsenliga.
Sammantaget, något att tänka på eftersom vi alla den vägen ska vandra.
Inte helt främmande för mig tycker jag nu när jag vant mig vid tanken. Över huvud taget så vore det välgörande med en något mindre högtravande inställning till döden. Måste allt som på döden följer bara vara präglat av lidande och nattsvart sorg? Jag bara undrar?
Varför kan vi inte minnas en död människa med glädje? Med en fest i den dödes anda i stället för en dyster begravningsceremoni följd av ett uppstyltat kyrkkaffe där lovorden till den döde framförs på de mest besynnerliga sätt. Lovord som ofta aldrig hördes när personen var i livet. Respekt går lika bra ihop med glädje som med sorg.
Så länge jag är i livet så kan jag bestämma vad som ska ske, t ex om jag vill fira högtidsdagar på annat sätt än vad som är vedertaget. Varför ska jag inte oxå kunna bestämma över min hädanfärd? Det kan jag förstås om jag uttrycker detta i skrift på något sätt. Min vilja måste ju vara känd för eftervärlden.
Är det vår ovilja att dö och därmed ovana att tänka på döden annat än som det definitiva slutet som gör att inte flera i förtid tar del i vad som händer när vi ska gå till den sista vilan?
Som synes, av ett ämne som detta så formulerar jag mest frågor. Inte konstigt alls eftersom svar inte kan formuleras gällande alla utan det även i detta sammanhang ska vara så att det är individen själv som avgör.
På ett område som detta är det förstås oxå en generationsfråga hur långt man är villig att avvika från det traditionsenliga.
Sammantaget, något att tänka på eftersom vi alla den vägen ska vandra.
tisdag 23 augusti 2011
Nu åker även Nelson Jeep
Du kanske läste mitt inlägg om att Nelson vägrade åka i vår nya bil, en Jeep Patriot. Det här har förstås orsakat lite olägenheter då D fått ta vår C 5:a för att få honom med till jobbet på cityHUND på dagarna. Några dagar har han fått stanna hemma men det går ju inte i längden då han har ett jobb att sköta och matte behöver 4-hjulsdrivet på vintern. Dessutom kan jag inte ge honom de promenader han behöver.
D har tålmodigt tränat med Nelson och förstås belönat hans framsteg. Så, plötsligt var det som hans ovilja/rädsla för Jeepen släppte och han hoppade in. Förstås lockade ett smaskigt ben inne i skuffen. Målet är därmed uppnått, han accepterar att åka Jeep och matte har än en gång visat sig uthålligast.
Nåt återfall torde vi dock få räkna med men är vi bara konsekventa så sitter det så småningom.
D har tålmodigt tränat med Nelson och förstås belönat hans framsteg. Så, plötsligt var det som hans ovilja/rädsla för Jeepen släppte och han hoppade in. Förstås lockade ett smaskigt ben inne i skuffen. Målet är därmed uppnått, han accepterar att åka Jeep och matte har än en gång visat sig uthålligast.
Nåt återfall torde vi dock få räkna med men är vi bara konsekventa så sitter det så småningom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)