check!

Så var då sista handen lagd vid årets julkort. Numera så skickar jag julkorten via internet och Postens tjänst Riktiga vykort.  Väldigt smidigt för mig som inte kan irra omkring där ute i julbrådskan.Julkorten som jag skickade ser du här nedan.

Jens , Josef och Jonke i Bergslagskaminen.

Julgranen i glasverandan.

Torkan håller i sig

Förr i tiden var det vedspis som gällde på Getingstorp.
Nu är den en charmig detalj, men vi använder den
rätt ofta vintertid. För såväl mys, värme
som matlagning.

Ja, bloggtorkan alltså. Jag ska ändå försöka skriva om nåt annat än vädret. Det får bli några rader om planerade inlägg. Ja, så gripen är jag av bloggandet så att jag nu ska försöka ha inlägg på lager så att torkan inte blir total när torrperioderna kommer.

D och jag har så smått börjat forska på våra hemtrakter och då fram för allt på Getingstorp. Det kom sig av att D började på en studiecirkel för en tid sedan. Jag blev oxå intresserad när hon berättade för mig om denna. Vi har därför köpt ett abonnemang av Riksarkivet för att kunna bedriva lite egen forskning. Vi är särskilt intresserade att hitta historiska fakta om vårt Getingstorp.

Det är lite snårigt att hitta bland alla arkiv, men samtidigt oerhört fascinerande så det är lätt att fastna framför datorn i sitt sökande. När vi följt serien "Det sitter i väggarna" på SVT 1 så har vi blivit än mera intresserade och fascinerade av vad som står att finna i arkiven.

Vad har då detta med bloggandet att göra? Jo, det är förstås så att när jag får napp i mitt historiska fiske så är det högst troligt att jag kommer att skriva om detta på bloggen. Spännande! Det tycker i alla fall jag.

Nu måste jag sluta för att lägga sista handen vid dagens V75-system.

Att skriva, eller inte skriva..............

En riktigt grå och bister dag. Bra då att inte vara nödgad att gå ut. Jag kan sitta här inne och sälla mig till skaran som har vädret som nödlösning att skriva om när bloggideerna sinat. 
Det blev  ett inte alltför upplyftande inlägg idag. Kanske det vore bättre att inget skriva om jag inte har annat än vädret som bloggfoder*. Men, nu är ju bloggen en inte oviktig del av min vardag så du får nog stå ut med nåt väderinspirerat inlägg då och då.

Adventsstakarna i växthuset gör varje dag sitt bästa för att
skapa julstämning. Förgäves idag.

Våra skogsgrannar håller sig undan i skogens inre. Inte
ens Getingstorp ser inbjudande ut idag.

Allra helst som  Birdie nam nam har gått över styr.

* Benämningen bloggfoder har jag lånat av BP.

En dag på landet

.

Två ggr/år kommer denna lastbil och slamsuger
avloppsbrunnen.

Igår var det dags för mitt månatliga besök hos min frisör Ida i Fjugesta. Jag vill så klart vara nyfriserad till jul. 

Under mitt frisörbesök så passade D på att besöka biblioteket för att låna några böcker. Böcker om trakten där vi bor. D går just nu en studiecirkel  där man följer utvecklingen från 1700-talet och framåt.  Det blir spännande att se hur länge Getingstorp funnits och vilka som bott här före oss. 
För att kunna forska på egen hand har vi köpt ett abonnemang på Riksarkivet där massor av uppgifter finns lagrade. Jag har börjat söka så smått och det är riktigt spännande. Efter helgerna ska D och jag göra en större gemensam ansats  och grotta ner oss i Getingstorps historia.

På hemväg åkte vi som brukligt till Berga gård för att inhandla ägg. Extra många nu inför alla helger. Honung köper vi oxå där. Den är ett måste till vårt frukostte.

Så kan en dag på landet te sig  veckan före jul.  Föga upphetsande för dig där ute i den stora världen, men fullt tillräckligt för mig.

Måndagsinlädgg på onsdag

Så kan det bli i julbrådskan. Inte för att jag ansätts av nån dylik, men ändå. Att det här inlägget publiceras idag i stället för i måndags har dock ingen som helst betydelse för hur livet fortsatt ska levas. 

Så här inför jul så har D mycket att pyssla med, massor att förbereda. Förutom att julstämning ska skapas på Getingstorp så ska Julafton förberedas. Julafton som vi alltid firar här på Getingstorp tillsammans med våra närmaste. Det brukar innebära att vi är mellan 12 - 20 personer vid julbordet. 

 Därför försöker D hitta lite enklare maträtter att göra till våra middagar just nu. Det gäller ju att använda tiden väl. I fredags bjöd D på en het köttfärspirog, med quornfärs då förstås. Den var supergod och rejält hot. 

 Julklappar då? Såna köper vi bara till barn och barnbarn och dom blev klara i god tid så det krävs inga desperata måsteköp så här i sista stund.

En ängel hör förstås julen till.

Jens, Josef och Jonke huserar
som sig bör i Bergslagskaminen.

Och julgranen i glasverandan.

Het quornfärspirog. Hot, hot, hot.

Luciafirandet inskränkte sig till att titta 
på TV-lussandet.

Så här juligt har Sigge vid sin matplats.

Yrväder på gång

Som du kanske vet så utökas vår familj med en ny medlem på Juldagen. Bjuder här på en dagsaktuell bild av nykomlingen som vi givit namnet Osborne. Rapporter säger att han är ett riktigt yrväder, den livligaste i syskonskaran på sex valpar. Det innebär väl då att det kommer att bli lite mera drag på Getingstorp under en tid. 

Dock förlitar vi oss på att Nelson, med benäget bistånd av Sigge, kommer att uppfostra lille Osborne så att han med tiden fogar in sig i den laidback livsstil som råder på Getingstorp. Det blir en spännande avslutning på 2015.

Om 10 dagar bor Osborne på Getingstorp.

Söndagsläsning

Tunnsått med gäster i Birdie nam nam idag.

Igår var det tredje söndagen som jag läste boken "Käre ledare". Efter att ha börjat med 75 resp. 65 sidor så blev det igår ytterligare 76 sidor.

Det första intrycket av boken var att jag fick en känsla av obehag av att få en inblick i detta land så fyllt av personkult, maktfullkomlighet och förföljelse utan den minsta respekt för den vanliga människan. 

Detta har jag med mig hela tiden jag läser, men det just nu jobbigaste med boken är att försäka hålla isär alla de personer som passerar revy. De heter ju inte Andersson, Pettersson och Lundström utan har något mera tungvrickande namn. 

Författaren Jang Jin-sung och hans flyktkompis Young-min har jag koll på, liksom makthavarna Kim-il-sung och Kim-Jong-il men det övriga persongalleriet börjar bli rätt betungande.  Kim Yong-ju, Kim Sung-ae, Choi Hyun, Kim Du-nam, Park Ui-chun, Shin Gwang-ho, Chang-yong, Park Chul, Im-Tong-ok,  Hwang Byong-seo, Chae Chang-guk,  Ri Hyun-suk,  Seo -Gwan-hui, Choe Mun-deok, Jang Song-thaek är några av de som passerat förbi.

Jag har nu läst del 1 "Diktatorn", del 2 "Flykten" och ska härnäst ge mig på den avslutande del 3 "Friheten" vilket innebär att jag har 104 sidor kvar att läsa.

Helgbesök

Den här helgen har vi haft övernattande gäster. I fredags kom Basse och i lördags kom hans matte Maria och lillmatte Alice. Nelson och Basse kommer jättebra överens, även om Nelson stundvis tycker att Basse är lite för lekfull. Då tittar Nelson vänligt men bestämt på Basse som genast förstår vinken och drar sig undan en stund.

Relationen mellan Sigge och Basse fungerar oxå bra då Basse inte jagar Sigge utan bara är naturligt nyfiken. Det är bra att på det här sättet vänja djuren vid varandra då det på alla sätt underlättar när familjen ska träffas.

Sigge undrar vem som kommer i trappan.

Det var bara Basse

Who cares, Nelson sover lugnt vidare.

Som traditionen bjuder så kläs julgranen till Lucia, en syssla som D och Alice sköter. D hade även i år hittat en jättefin gran som  nu fram till Tjugondag Knut kommer att lysa upp i glasverandan.

Farmor D och Alice hjälps åt.

Alice är nöjd  med vad hon gjort.

Granen står stadigt på för året ny fot,

Stjärnan går precis under takbjälkarna.

Härlig julstämning i glasverandan.

När granen var klar bjöds på Västerbottenpaj
med Skagenröra.

Postnord - glädjeförstörare

De härliga färgerna hade jag tänkt skulle vara en
påminnelse om Miró och när D och jag 1998 gjorde Barcelona.

Jag vann ett läckert tryck ( se bilden ) på Veiken´s blog för nån vecka sedan. Hon skickade det till mig med post för två veckor sedan, men det har ännu inte landat hos mig. Jag kontaktade Postnord via mejl med alla uppgifter om försändelsen. Det var inte tillfyllest så de uppmanade mig att reklamera via deras hemsida vilket jag gjorde igår. Då hände något intressant som skulle kunna ha med Postnords effektivitet att göra, men det kan väl ändå inte vara möjligt.

En minut efter det att jag skickat min reklamation så gick jag in på Min sida på mitt postenkonto för att kolla att min reklamation gått fram. Det hade den och beträffande reklamationens status så angavs följande; 
-Ärendet har tagits emot för utredning
- Handläggare utreder ärendet
- Handläggare inväntar kompletterande information från avsändare eller mottagare. ( vad då, undrar jag? )
- Ärendet är avslutat, ingen vidare utredning kommer att ske.
Så effektivt  jobbar man alltså på Postnords utredningsavdelning.
Postnord avskriver ärenden t o m snabbare än den svenska Polisen.

Jag har haft ett antal tidigare dispyter med Postnord och har en känsla av att detta inte är den sista. Med samhällsfunktioner som Postnord så är det ingen risk för att jag faller i pensionärskoma. Kanske var det en del av syftet med övergången från Posten till Postnord. Ja, att se till att den åldrande befolkningen hålls pigga och alerta och därmed inte är samhället till besvär.

Som traditionen bjuder

Dukat för Nobelfest

D och jag brukar titta på Nobelfesten på TV, så ock igår. Det är i sanning en på många sätt överdådig fest. Igår var inte minst middagen  överdådig. Det var nytt, spännande och inte minst vågat med rätter som dessutom var arbetade som jag aldrig sett tidigare. Imponerande!

D hade gjort i ordning var sin läcker Nobeltallrik till oss som du ser på bilderna här intill. Att äta framför TV:n är egentligen en styggelse tycker jag, men vad gör man inte för forskning och vetenskap.

D:s Nobeltallrik. Fr v.Räkbakelse - Löjromssnitt - Ädelostsnitt 
med hemgjord plommonmarmelad. Till detta 
fr. v. mousserande vin - vitt vin - rött vin.

Vad för övrigt än maten förtjänar då att omnämnas från gårdagskvällen. Klänningarna brukar alltid vara nåt extra och priset igår gav jag till Svenska Akademiens ständige sekreterare  Sara Danius. Vilken kreation!

Nämnas i detta sammanhang kan oxå att Jessica Gedin avslutade en intervju med just Sara Danius med att fråga om hon fick dansa med henne senare. Danius tackade välvilligt ja.

Talen förtjänar oxå ett omnämnande där jag särskilt fastnade för medicinpristagaren William Campbell som lyckades med konststycket att få mig att tänka positivt om maskar och parasiter. 
Det mest gripande talet var litteraturpristagaren Svetlana Alexijevitj som i sitt tal på ryska  gjorde sig till tolk för alla de människor hon skriver om i sina böcker, människor som genomlevt fruktansvärda saker, fram för allt under Sovjettiden. Talet  förlorade mycket av sin intensitet då hennes översättare Kajsa Öberg Lindsten både pratade dålig engelska och saknade förmåga att förmedla känslan i talet. Talet var dessutom väldigt långt. För långt? Nja, det är väl ändå så att den grymma verkligheten sällan tillåter sig att beskrivas i förkortad form.

Några grodor då? Jo, en riktig språkgroda hittade jag förstås. I ett reportage om den kinesiska medicinpristagaren Youyou Tu så  skulle naturligtvis lyftas fram den avgörande betydelse hennes forskning haft för att det idag finns verkningsfull malariamedicin. Speakerrösten i reportaget uttryckte detta som att många, många människor räddats till livet "på grund av" denna malariamedicin. Kan det bli mera klockrent än att "tack vare" skulle använts här.

En trevlig Nobelfest var det i alla fall. Tack D!

Dambesök

Rubriken låter mera kittlande än vad den är. Jag vet ännu inte vad damen heter, men hon verkar något vred för det blåser som tusan där ute. Är det månne stormen Helgas lillasyster Malin som hamnat på efterkälken och fått tips av Helga att stanna till på det alltid lika trevliga Getingstorp.

Idag för 6 mån sedan. Potatis på gång.

Förklaring till gårdagen

Bilden har inget med inlägget att göra utan är bara
en påminnelse om hur det kan se ut när det är vinter.

Skälet till att jag igår inte publicerade mitt inlägg var problem med textstorleken. Texten blev såväl liten, normal som stor. Jag skrev om, sparade om, men inget hjälpte.

Det märkliga var att bara just det inlägget/den texten krånglade. Om jag skrev en annan text så gick det bra.

I en kommentar igår så fick jag ett tips  av min bloggkompis BP  hur jag kan lösa problemet som även hon råkat ut för. Jag har nu varit vaken  2 timmar och klarnat hjärnan, men det hjälper inte. Tipset sjunker inte in.

Tipset lyder  så här: När du öppnar "formuläret" för inlägget så monterar du in din text och skriver över koden som börjar med div i hakparentesen. Då funkar det.. Du markerar alltså den förinställda koden och monterar in din text.

När jag läser tipset så får BP det att framstå som busenkelt, men jag kan bara tillstå att jag ändå inte vet vad jag ska göra.

Idag är det som synes inga problem med textstorleken så jag får väl i min outgrundliga okunskap fortsätta som hittills. D v s skrota det krånglande inlägget, vänta till nästa dag och skriv ett nytt inlägg. Om nu inte tipset plötsligt "sjunker in" nån dag.

Inställt p g a oenighet

Inställt idag då blogspot och jag är oense om det planerade inläggets layout.

Söndag = bokdag

Det blev en vegetarisk mix med hembakad rostad
ciabatta till middag igår.

Söndagar har nu blivit bokdagar på Getingstorp. Efter att vi ätit middag så sätter vi oss i Sinnesrorummet med var sin bok. Förra söndagen så började jag med 65 sidor ur boken "Käre ledare". Det blev 75 sidor till igår och nu är flykten ett faktum, författaren och en god vän till honom har tagit sig över gränsen till Kina. Fortsättning följer nästa söndag.

Bokläsningsmiljö.

God vän på besök

Det är inte ofta jag kan fånga D 
sittande i köket.

Igår hade vi vår gode vän J på besök. Han och D var arbetskamrater för många år sedan. Numera håller vi kontakten genom att J och jag spelar V75 tillsammans. Någon gång per år så träffas vi, tittar på travet, äter en god måltid och har en trevlig kväll tillsammans. D hade gjort smörrebröd som smakade utsökt. Kvällen avslutade vi i Sinnesrorummet innan en god natts sömn väntade. Som alltid är jag först uppe på morgonen och när jag skriver detta så hör jag stormen Helga utanför "mitt" fönster. Hon trivs visst här på Getingstorp.

Dukat till middag. Denna gång har varje smörrebröd
fått en egen tallrik.

Snapsbacken på plats.

Var är mina smörrebröd undrar Nelson.

Tillhörande dryck.

Smörrebröd 1.

Smörrebröd 2.

Smörrebröd 3.

Efter middagen blev det en kväll i Sinnesrorummet

Där ute i mörkret bråkar stormen Helga.

Helga och Martin

Här tillbringar jag mycket tid.

Stormen Helga verkar trivas på Getingstorp. Hon har blivit kvar här sedan igår och har vaknat något vred idag. Därför vågar jag först inte öppna fönstret för att ta en stormbild till bloggen, så jag börjar med en bild av min datorplats. Efter en stund så har mitt mod tilltagit och jag öppnar fönstret och får mig en rejäl kyss av Helga, en kyss som känns i hela kroppen. Men, en bild blir det. Rättare sagt fyra bilder, men bara en blev användbar.

Det här ser jag varje dag, likadant, men ändå ser jag 
alltid något nytt. Underbart.

Igår tittade vi på Idol och såg Martin vinna. En skön, oförställd kille med en makalös röst som på måndag som vanligt sätter sig i lastbilen för att  köra sopsvängen hemma i Lindesberg. Det är så befriande att se en helt vanlig kille, totalt opåverkad av nöjesbranschen och dess krav på styling och perfektionism, vinna en tävling som Idol.

Obegripligt = oförklarligt?

Så här känner jag mig just nu.

Lika lite som jag förstod molnformationerna i gårdagens inlägg, lika lite förstår jag att det plötsligt försvinner en massa på min blogg. Tex Min blogglista, Bloggarkiv, Besökare, Etiketter etc.  Allt ligger kvar i min layout, men det visas inte när jag öppnar bloggen. Det enda som visades var  Sidor. Jag skriver visades eftersom allt kom tillbaka lika plötsligt som det försvann. Men, nu har det försvunnit igen.

Om du tycker att min blogg ser ovanligt "naken" ut idag så beror det alltså inte på att jag håller på att nedmontera den.  Nej, det beror på att det har hänt igen, det där för mig obegripliga. Att sortera in detta under oförklarligt är kanske att gå för långt, men det som för mig är obegripligt betecknar jag som oförklarligt. Inget konstigt med det, eller hur? Eller....

Nu finns det förstås många där ute i bloggvärlden som kan förklara det för mig obegripliga. Är du en av dessa så förklara gärna för mig. Tänk bara på att jag oxå ska förstå din förklaring och gör den därför inte alltför tekniskt avancerad. 

Har inte heller du nån förklaring så kanske samma sak hänt dig nån gång, vilket kan vara en tröst för mig att veta. Jag har nämligen börjat undra vilka dolda krafter jag besitter som har denna destruktiva  inverkan på allehanda tekniska apparater. Allehanda kanske är att ta i då det avser dator och TV. Och min mobiltelefon som oxå fått fnatt några gånger på sistone.

Jag har naturligtvis dryftat dessa obegripligheter med D som bedyrar att dylikt aldrig händer henne när hon använder "min" dator eller TV:n. Det händer alltså bara mig.

Om nu det obegripliga ska hända mig så varför då inte något i motsatt riktning. Något obegripligt positivt. Som t ex att jag sätter V75:an i morgon.

Nu kan jag ju inte låta denna fredag förmörkas av obegripligheter varför jag skriver detta inlägg och därmed lägger problemet till handlingarna,  i mappen oförklarligt. Eller mappen obegripligt. Ad acta.

Uppe i det blå

Nej, uppe i det blå befinner jag mig inte, men märkliga molnformationer fanns att se där uppe nu på morgonen. Först trodde jag att det var brandrök, men antagligen var det något väderfenomen som skapade dessa kompakta molnformationer som sakta steg upp bortom trädtopparna.

Så här spännande kan en morgon på Getingstorp te sig.
Som du ser är  måndagens snötäcke nu ett minne blott.

Inga ulliga, gulliga moln direkt.

Vilken tur att detta hände just idag eftersom jag led av bloggtorka och inte visste vad jag skulle skriva om i dagens inlägg.

En timma senare var bilden förändrad.

Bonusbilder

Nu får du se de första bilderna på vår nye familjemedlem Osborne, därav rubriken. Rätt charmig kille, eller hur?

På Juldagen kommer Osborne till Getingstorp.

På Juldagen utökas familjen på Getingstorp med Osborne. Osborne är en blandras. Pappan är 100% dvärgpudel, Mamman är  en Pugalier som i sin tur är en mix av mops 50% och Cavalier 50%, vanligt förekommande i England och Australien. Osborne har redan rykte om sig att vara en självständig krabat som inte nödvändigtvis följer sina 5 syskon i hasorna utan gärna går sin egen väg. Det innebär att han bör passa in perfekt i vår familj. Han är nu  6 veckor och väger c:a 1300 gram.

Lek är tröttande när man är så liten.