Man kan inte få allt

En härlig inledning på dagen bjöds jag idag. 
Fortsättningen dock grå och trist.
Ungefär som Fotbollsgalan igår.

När jag skrev rubriken tänkte jag först låta inlägget handla om pristagarna vid gårdagens fotbollsgala i Globen. Men, jag ångrade mig snart då jag kom på mig med att bara sätta en massa eget tyckande på pränt. Tyckande som i många fall gick stick i stäv med vad ett antal olika jurys kommit fram till när dom utsett vinnare av de olika priserna. Jag landade till slut i att de pristagare som presenterades ändå kändes rätt ok. Varför ska jag då lägga krut på att tycka tvärt emot. Eller svartmåla en som helhet rätt medioker fotbollsgala.

Nej, jag fastnade för nåt annat än fotbollen igår. Nämligen; är man en duktig fotbollsspelare är man nödvändigtvis inte en duktig talare.

En sak står klar; vid en direkt jämförelse är män bättre fotbollsspelare än kvinnor. Inget överraskande påstående förstås. Men,  när det gäller att uttrycka sig i ord står de flesta fotbollsspelande män sig slätt. Det bevisades med eftertryck när gårdagens tacktal levererades. Två lysande stjärnor fanns på scenen, Nilla Fischer, vinnare av Diamantbollen, och Lotta Schelin, mottagare av Fotbollskanalens hederspris. Dom sopade banan med männen.  Ja, med alla övriga pristagare. För att ta en fotbollsliknelse så var det Allsvenskan vs Gärsgårdsserien.

Spännande måltider

Någon form av ljusarrangemang 
hör till måltiderna under den 
mörka årstiden.

Måltiderna är mycket viktiga på Getingstorp. D är förstås den som står för läckerheterna som bjuds. Inte sällan har jag dock bidragit med recept. Lika ofta bjuder D på nåt nytt, helt skapat efter eget huvud. 

Vi försöker alltid göra något extra av helgernas måltider där maträtten gärna ackompanjeras av ett passande vin. Det är både spännande och njutbart att sätta sig till bords på Getingstorp.

I fredags bjöd D på halloumibiffar
med tillbehör. Jättegott!

                                             

Biffarna fick sällskap av Sister´s run.
En trevlig bekantskap med därtill
enkel och stilfull etikett.

                                                    

I lördags blev det smörrebröd. Tre nya varianter. Jättegoda!

Gårdagens middag kom från Marocko.

Här samsas många
spännande smaker.

Här är oxå fisken på plats. Fisktagine i gryta. Utsökt!

Legrantrio Old Vines 2016 
 passade utmärkt till denna fiskgryta.

Dimman lättar

Idag när dimman lättat är det trevligare för D och Osborne att gå "lilla skogsrundan".

Sparlåga

Det grådaskiga dimvädret har lagt sig som en våt filt över Sverige. En adekvat beskrivning av den senaste veckan. November gör just nu allt för att förtjäna sitt rykte som den verkliga gråmånaden. Möjligen är det därför mitt bloggande  går på sparlåga. Att dagligen befinna sig i en nyans av grått är inte särskilt inspirationsgivande.

Den ena dagen är den andra lik.

Sydamerikainspirerat

Idag känner jag igen november. Apropå rubriken;
likadan dimma kan man nog möta i Anderna.

Salsa Caruso , en spännande rätt från Uruguay, bjöd D på igår. Receptet hade jag hittat. Till detta ett vin, Garzon,  från samma land. Visst är det spännande att prova nyheter i köket. För mig var det premiär både för mat och vin från Uruguay.

Nu är tiden inne för levande ljus på bordet.

Maträtten var god och återkommer säkert.
 Vinet udda och återkommer inte.

PS  Mat och vin är inget jag tänker på i samband med Uruguay. Däremot fotboll. Uruguay arrangerade den allra första VM-turneringen i fotboll 1930, en turnering som de oxå vann efter att i finalen ha besegrat grannlandet Argentina med 4-2.
I årets VM i Ryssland blev det däremot respass redan i kvartsfinalen. Förlust med 0-2 mot Frankrike trots stjärnor som Luis Suárez och Edison Cavani i laget.

Överraskningar

November fortsätter att överraska positivt då jag idag bjuds ännu en solig och vacker dag.

Ännu en vacker novemberdag.

Vackrare ju längre dagen lider.

En mindre rolig överraskning är att min dator behagat ändra sig utan min medverkan. Det började igår kväll då skärmen plötsligt blev svart. Efter en stunds trixande fick jag ordning på den. I morse var allt som vanligt igen till dess alla genvägar som jag haft liggande på min skärm  plötsligt försvann och en massa icke önskvärd information i stället lade sig på skärmen. Genvägarna försvann inte helt då jag kan komma åt dom genom att klicka på skrivbord. Men, det blir en betydande omväg och vanemänniska som jag är stör detta mig nåt oerhört.  Dessutom, utan en till fullo fungerande dator känner jag mig rätt naken.
Efter några timmars klurande vid datorn nu på förmiddagen, aktsam om att inte försöka mig på nåt jag inte med säkerhet vet vad det är, så ordnade allt upp sig och min skärmbild är åter i det skick jag vill ha den och datorn fungerar åter som den ska. I vanlig ordning har jag inte en susning om vad jag gjorde som återställde datorn till sitt tidigare läge. Men, jag är ändå nöjd med vad jag gjort.

Mera november

I brist på annat att skriva om så fortsätter jag på gårdagens novembertema.

Idag har jag en riktigt vacker novemberdag.

En typisk fördom

Idag är det en sån där typisk novemberdag. Trist, grå och färglös. Precis så som jag sedan länge bestämt att november är. Temperaturen dock dräglig,  +10 , så jag kan sitta med öppet fönster och inandas den friska novemberluften. Se där, det finns ljuspunkter även i november.

November, eller hur?

Inte helt färglöst, men ändå november.

Snart har äppelträdet tappat alla löv och då
kan jag urskilja vad som finns där bortom.

Mera yrväder

Här kommer ytterligare några bilder från Livs besök hos oss i helgen. Jag blir lika glad varje gång jag tittar på bilder av Liv.  Hon tillför så mycket energi och glädje. 

Bad är ett stående inslag vid 
besök på Getingstorp.

Så även promenader med mormor.

Då är Osborne oftast oxå med.

Kul att sitta i mormors 
designfåtölj.

Jag kan vara allvarlig oxå.

Kebba, skinnpaj och Dr Martens är 
favvooutfiten just nu.

Säsongens första

Igår kom säsongens första snöfall. Knappt skönjbart, men ändå en påminnelse om vad som komma skall.

Titta, det snöar.

Vederkvickande yrväder

Igår kom Liv till oss för att övernatta då personalen på dagiset har studiedag idag. Som vanligt kom hon som ett yrväder och ville absolut visa sina nya kängor.

Liv kom som ett yrväder uppför trappan för 
 att visa morfar sina Dr. Martens kängor.

Visst är dom läckra.

I väntan på mellis.

Det smakar rätt ok.

Nattisförberedelser.

Lite elefantsång innan det är
dags att natta.

Att lura sig själv

Minusgrader med snöfall och vinter i antågande.  Då passar jag på att njuta extra av de vackra dagar som ändå ges. Som idag. För att lura mig själv till att våren finns om hörnet så tänker jag 5 månader tillbaka i tiden och när jag tittar på det här inlägget så tycker jag inte att det känns så länge sedan och då blir det lättare att i tanken hoppa 5 månader framåt med våren för dörren. Tänk så bra bloggen är för att kunna komma i rätt stämning.

Min nya favoritutsikt känns idag inte särskilt hotfull.

Inte heller när jag tittar åt andra hållet.

Ingen återvändo

Lite väl ödesmättad rubrik kanske, men likväl passande för årstiden. Med minusgrader i morse så vet jag vad som väntar. Jag skulle antagligen inte  använda samma rubrik i slutet på mars. Då blir nog rubriken i stället; Äntligen!

Växthuset är nu inbäddat i frost.

Liksom min nya favoritutsikt.

Fascinerande variationer

Du som återkommande tittar in på min blogg vet förstås att jag är fascinerad av Getingstorps  omgivningar. Inte minst den nya utsikten jag fått efter att skog avverkats fascinerar mig då den dagligen bjuder på nya ljus- och färgspel, ständigt varierande beroende på tid på dagen.

En tidig morgon ligger dimman tät.

När dimman lättat tar morgonsolen över.

Senare på dagen bjuds nya färger.

Efter några dagars plöjning så är det gröna 
snart ett minne blott.

                       

Superknepet

D har under den senaste tidens skogspromenader med Osborne plockat en hel del kantareller.

Resultatet från en av D:s och Osbornes skogspromenader.

Att rensa svamp är inte lika roligt som att plocka så D blev jätteglad när hon hittade detta superknep:

- Ta bort det största skräpet från svamparna. 

- Fyll diskhon med vatten.

- Rör ned några deciliter mjöl i vattnet.

- Lägg i svampen och rör runt.
- Mjölet tar med sig skräpet till botten och svampen är rensad!

- Fiska upp svampen och skölj av. Klart för stekning!

Superknepet fungerade perfekt.

Det tog inte många minuter från
 svampkorg till stekpanna.

Årets sista

Helgen som gick gjorde D den avslutande höststädningen i trädgården. Då tog hon oxå in årets sista  växthusskörd.

Tomater och physalis från växthuset.

Osborne 3 år

I fredags fyllde Osborne 3 år och då hade matte så klart gjort en tårta till honom. En tårta som han efter en stunds beskådande smaskade i sig med god aptit.

Osborne väntar tålmodigt 
på mattes Varsågod! 

Mums!

Ett år senare - När processen haft sin gång

För ett år sedan jag skrev  detta inlägg. Det var väl genomtänkt och beslut tagna på de fakta vi då hade. Men, jag ska villigt erkänna att djupt där inne hos mig så gnagde något. Var vi verkligen beredda att ge upp vårt liv här på Getingstorp?

Så här ogenomtränglig kändes tillvaron för ett år sedan.

Redan när några månader passerat så hade både mina och D:s tankar ändrat riktning. Vartefter tiden sedan gått så har vi känt att vi landat rätt i att bo kvar på Getingstorp. Under det år som förflutit har vi tagit några riktigt omvälvande beslut och oxå genomfört dessa. Beslut som vi troligen inte landat i om allt det tråkiga inte hade hänt. Som ofta är det så att när tillvaron ter sig som mörkast och svårast att hantera  och inga självklara lösningar står till buds, då flödar kreativiteten. I alla fall är det så för D och mig. Idéer dyker upp, bollas, förkastas eller antas och plötsligt är beslut tagna som storligen förvånar mig själv. Det är där vi är nu och nästa avgörande steg är förstås att D får köra bil igen. 

Så här känns det idag. Nu finns det öppningar och 
ljus i horisonten.

Den fullskaliga medicinska utredning som D genomgått med anledning av den misstänkta epilepsin har inte visat på något som tyder på epilepsi och läkaren har nu skrivit intyg som säger att det inte finns något som talar emot att hon får köra bil igen. Vederbörliga handlingar skickades i måndags in till Transportstyrelsen med ansökan om nytt körkortstillstånd. När detta tillstånd är beviljat kvarstår att ansöka om nytt körkort. När D sedan åter har körkortet i sin hand så ska Jeepen servas och besiktigas innan det är dags att tuta och köra igen. Så efter ett drygt år blandat med en osannolik mix av  vedermödor och kreativa lösningar så ska det normala livet ha återvänt till Getingstorp. 

PS Varför Transportstyrelsen inte bara kan häva spärren på det körkort D har utan hon måste söka både körkortstillstånd och körkort på nytt övergår min fattningsförmåga. Men, att spilla krut på byråkratiskt snåriga vägar är föga framgångsrikt så det är nog klokast att bara rätta in sig i ledet.

Jag har själv arbetat i 40 år i offentlig förvaltning och alltså varit en s k byråkrat, men för den skull inte påtagligt byråkratisk. Jag får ofta en känsla av att det förr fanns ett större utrymme för sunt förnuft och eget tänkande. Idag synes allt vara strikt regelstyrt utan några som helst individuella hänsynstaganden. Enkelt att jobba så förstås , men så tråkigt det måste vara. Att aldrig behöva tänka utan bara slå upp "regelboken" och ta beslut.

Detta PS är en utvikning som bara poppade upp och krävde att få komma på pränt. 

Jag undrar

Det är en bedövande vacker höstdag idag och när jag blickar ut från mitt öppna fönster undrar jag om vår pool kommer att vara igång nästa sommar. Den gångna sommaren valde vi av olika anledningar att låta den ligga i träda. D får avgöra så klart. Det är ändå hon som ska sköta underhållet.

Hur blir det med poolen nästa sommar tro? 
Noterar att den inte skuggas av skog längre. 

Som den gjorde tidigare.
En varm julidag ser den rätt inbjudande ut.

Om Erik och Alice fick bestämma så skulle den 
vara öppen vid deras besök.