Helglyx

Som så ofta på helger så undfägnas jag ett antal läckerheter. Här är några från den gångna helgen;

Vackert blomsterarrangemang.

Söndagmiddag; Torskrygg, Sandefjordsmör med ansjovis, mandelpotatis, morötter, hari cot verts och gräslök.

Vår vita favorit.

Lördagsdessert: En Pavlova ackompanjerad av en Calvados.

Apropå det här med personlighet

Fotbollsikonen Fredrik Ljungberg, skådespelerskan Elisabeth McGovern,  Erik Solheim, norsk politiker och nyutnämnd chef för OECD:S utvecklinggsavdelning, och sångerskan Taylor Swift var gårdagskvällens gäster hos Skavlan. På papperet är alla  dessa starka personligheter men under programmets gång så visade sig alla inte leva upp till det omdömet. 
Fredrik Ljungberg framstod som en bortkommen, nervöst flinande tonåring, mest stolt över sina nyförvärvade tonårsskor. Inte en enda djupsinnig tanke omsattes till ord i hans mun. I mina ögon förvandlades han igår till enbart f d fotbollsspelare och kalsongmodell. 
Taylor Swift som jag tidigare inte alls kände till visade sig , trots sina endast 22 år, vara en synnerligen skarpsinnig person. Imponerande och inspirerande.
Elisabeth McGovern är efter programmet precis lika okänd hos mig som hon var före programmet.
Erik Solheim framstod, som många norska politiker plägar göra, som en både äkta och ärlig person. Han blev förvisso besviken när han i fjol fick sparken som minister men grottade på intet sätt ner sig i denna besvikelse. Han var befriande ärlig när han sade att det avgörande skälet till att han utsetts till chef för OECD:s utvecklingsavdelning var hans väl uppbyggda personliga nätverk. Ett nätverk som han skaffat sig under sina många internationella uppdrag. Det är befriande med okomplicerade och icke självcentrerade politiker.

Vinterarrangemang

Utanför ett av köksfönstren så har D gjort i ordning ett vinterarrangemang för småfåglarna.  En sådan nyhet går förstås inte Sigge förbi så att så snart han såg aktiviteten kring fågelhuset så placerade han sig strategiskt i centrum. Det ska bli intressant att se om han avser nedlägga något byte eller om han nöjer sig med åskådarrollen. Han har hittills aldrig kommit hem i triumf med minsta lilla byte även om det förstås finns gott om sådant här ute på landet. Sigge verkar inte vara jägartypen. Han är mera av en tänkare. Om man nu kan säga så om en katt.

Det är nära till skogen så här bör bli fullsatt i vinter.

Sigge sitter på marken och spanar.

Tillfälligt besök

Dena här veckan har vi fyrfota gäster. Det är Kharma, Ville, Neela och Isa som bor hos oss. Det innebär att det är något livligare än vanligt i huset. Nelson och Sigge tar besöket med jämnmod och fortsätter leva sitt vanliga liv men det märks på dem att de blir tröttare än vanligt. Ja, jag blir oxå tröttare än vanligt. Jag är ju van vid mina coola killar, Nelson och Sigge, så fyra tillkommande yrväder sätter sina spår.



Isa och Ville.

Neela och Isa.



Kharma och Nelson.

Sigge drar sig gärna undan till sin korgstol i sovrummet.



Respekt förtjänas

Vad ska/får Polisens datorer användas till?

En polisman i 50-årsåldern sexchattade med en 14-årig flicka på arbetstid. Trots detta får han behålla jobbet. 25% löneavdrag i 25 dagar bedöms som tillräcklig åtgärd. Jag förstår att det är formalia som hindrar ett avskedande. Då handlandet av åklagare inte bedömts som ett brott så föreligger heller inte möjlighet att avskeda.

 Även om jag förstår så är beslutet ändå obegripligt. Om regelverket är uppenbart fel så måste det väl ändå finnas en gnutta förnuft hos de personer i Polisens personalansvarsnämnd (PAN) som har att pröva ett dylikt ärende. Jag hoppas att det "mellan raderna/ i det finstilta" i detta ärende framkommer omständigheter som i någon mån kan vara förklarande. Den svenska Polisens anseende står inte särskilt högt i kurs för närvarande och ställningen stärks näppeligen av beslut som detta. Allmänhetens respekt för Polisen korrelerar förstås till anseendenivån.

Vad är viktigt i livet?

"Hann jag rösta"? var det första mannen sade när han återupplivades efter att han fallit ned "död" i vallokalen utanför Detroit. Denna sällsamma historia från det amerikanska presidentvalet ställer onekligen rubricerade frågeställning på sin spets.

Inte som alla andra

Eller tvärtom kanske.

Viktigast att du är den du är.

Nu på förmiddagen tittade jag på Malou efter tio i TV 4. Skälet till mitt intresse var att lyssna till Pelle Sandstrak och hans liv med Tourettes syndrom. Så mycket vi kan lära oss bara genom att lyssna till människor med olika typer av svårförståeliga åkommor/diagnoser.  Ofta diagnoser som vi tycker väldigt mycket om, men som vi kan väldigt lite om.

Jag har efter min stroke 2001  ägnat huvuddelen av mitt arbete åt olika typer av neuropsykiatriska funktionshinder med särskilt fokus på ADHD och har lärt mig massor av detta. Likväl har Kriminalvården tillägnat sig kunskap på området och är idag bland de ledande i behandlingsarbetet.

Varför skriver jag då ånyo om detta? Ja, skälen är flera. Dels tycker jag förstås  att det känns bra att kunna tänka tillbaka på att jag gjort insatser som faktiskt gör skillnad för andra människor. Men allra viktigast tycker jag att det är att påminnas om att människor som till följd av olika diagnoser får svårigheter i vardagen ändå har något att erbjuda. Något som t ex inte jag har. En diagnos är inte bara en belastning och ett hinder, den kan likväl vara en tillgång och en möjlighet. 

Alla har vi något att lära av varandra, alla kan vi påverka varandras växande. Men, det krävs lyhördhet och förmåga att gå utanför oss själva. Det krävs att vi anstränger oss och intresserar oss för andra människor. 

Det här med resurser och resultat

Polisen går inte i takt med utvecklingen.

Inte sällan hörs i samhällsdebatten krav på ökade resurser från myndigheter och verksamheter som inte längre klarar av sin uppgift.  Jag tillhör dock dom som inte osett köper dessa resurskrav. Att bara tillföra nya resurser kan i stället vara direkt kontraproduktivt. Ett praktexempel är den svenska Polisen  vars anslag ökat med  nästan en tredjedel sedan 2006 men som ändå visar upp sämre och sämre resultat.

1 av 25 lägenhetsinbrott klarades upp i Örebro län 2011.

Vad detta Polisens debacle beror på har jag inte svaret på. Däremot tycker jag att det är viktigt att visa att ökade resurser inte per automatik leder till bättre resultat. Det är en kunskap som flera bör tillägna sig så att vi vidgar blicken när det börjar gå grus i maskineriet.

Kulinariska nyheter

I helgen har jag bl. a. fått smaka på nedanstående kulinariska nyheter. Extra livgivande då jag sedan c:a en vecka tillbaka dras med en envis förkylning som höjer temperaturen  men för övrigt har en sänkande inverkan. Tyvärr så är så väl smak- som luktsinnet decimerat så jag kanske inte till fullo har kunnat njuta av läckerheterna. Jag får be om en repris när alla livsandar är åter.

Vegetarisk meze från Libanon.

En läcker Pavlova a la D. 

Dags att gå i ide

Vårdagjämning snart? Blotta tanken rullar som en bit  nougat på tungan.

Den 1 november och det blir allt mera påtagligt att mina utevistelser kommer att tillhöra sällsyntheterna. Det är dags för mig och Sigge att träda in i vår innesäsong. Vi går i ide och mina fordon ställs in för vintervila. Det här blir Sigges första riktiga vinter sedan han började gå ut så jag får kanske ge honom lite vägledning om det här med kyla och snö. Eller inte, för han gör nog som vanligt. Löser det hela helt på egen tass.

Efter att ha genomlevt ett antal idevintrar så känns det inte alls märkligt att dra sig tillbaka. Jag har lärt mig under de här åren att sysselsätta mig så tråkigt har jag aldrig. Vinteridet är oxå en utmärkt tid för att ladda batterierna. Begrunda året som passerat, njuta av nuet och i tanken börja forma framtiden. Dvalan blir alltså inte så djup som på illustrationen ovan.

Det är fantastiskt hur anpassningsbar människan är. Dock kan jag ibland undra hur jag reagerat om någon plötsligt sagt till mig att jag aldrig mera skulle kunna vistas ute vintertid. En Ångermanlänning som varit van vid snöskottning, skidåkning, pimpelfiske och andra självklara vintersysslor.

Jag kommer så väl ihåg när jag hösten 2001 fick det definitiva läkarbeskedet att jag aldrig mera skulle kunna gå igen, jag skulle vara bunden till rullstol resten av livet. Då kändes livet rätt pyrt. Det goda det hade med sig var att jag snabbt bestämde mig för att trotsa den dystra prognosen så sedan flera år tillbaka så använder jag rullstol bara i undantagsfall.
Jag tror att det är skonsammare att själv komma på sina begränsningar. Då blir man oxå mera kreativ och kommer på lösningar. Men visst, det triggar mera att få det "rakt i ansiktet".

En skogsutflykt

När barnbarnen Erik och Alice är på besök hos oss händer alltid nåt extra. Den här gången blev det bl. a. en skogsutflykt med korvgrillning.  Det är så väl ordnat här ute på landet så att i grannbyn 4 km bort finns det, en bit in i skogen, en väl uppbyggd grillplats som vi kringboende får använda. Vi hade planerat att ta min elbil men vädrets makter var alltför hårdföra den dagen. Men, vad gör det, det går ju lika bra med Farmors Jeep.

Här sitter vi och väntar på att brasan ska övergå i glöd lämplig för korvgrillning.

Major Björklund slår till igen

Exempel på Jan Björklunds nyskapande.

Jag har i tidigare inlägg berört förändringar av betygssystem i den svenska skolan. För att få rätsida på en skola på dekis föreslår nu utbildningsminister Jan Björklund betyg från 4:e klass. Leder det till en skola där eleverna har bättre kunskaper? Låt oss hoppas det. Då lovar jag höja Björklunds betyg.

Jan Björklund får idag betyget F = IG av mig.

Tacoskväll

Välkommen till tacoskväll på Getingstorp.

Den timme vi tjänade i natt tog vi tillbaka med råge. Det blev nämligen en riktigt sen natt för oss. Detta efter en mycket trevlig kväll. Igår kväll hade vi nämligen inbjudit Stora Familjen ( 14 vuxna , 6 barn ) till Tacoskväll. Vi har de senaste åren haft kräftskiva för Stora Familjen men i år lyckades vi inte sy ihop en tidpunkt som passade alla. Tråkigt tyckte en av ungdomarna, Simon , när han för en tid sedan ringde och undrade om vi ändå inte kunde träffas. Snabbt hade han och D  kommit överens om en Tacoskväll som alltså gick av stapeln igår kväll.

Tillbehör till gårdagskvällens Tacos.

Som alltid när man har trevligt så rusar tiden iväg och snart var midnatt med råge passerad. Det i sin tur innebär att det just nu är bara Sigge och jag som är uppstigna. Vi har som brukligt förberett för Helgfrukost och väntar på att Nelson och matte ska sälla sig till de uppstignas skara.

Dukat till helgfrukost .

Sigge startar med sin frukost.

Nelson har inget emot en sovmorgon.

Favoritplatser

Alla har vi våra favoritplatser. Länder, orter, platser där vi känner oss hemma och trivs som allra bäst. Min absoluta favoritplats är här hemma på vårt Getingstorp. Det är en skön känsla att alltid få vistas på sin absoluta favoritplats.

Nelson  på en av sina favoritplatser, ute i glasverandan.

Sigge vill alltid ut en sväng varje dag.
När han sitter på trappräcket betyder det: " Jag vill komma in igen."

Mera om medaljens baksida

För c:a en månad sedan skrev jag ett inlägg rubricerat "medaljens baksida". Det handlade om idrottsmän som till följd av psykisk ohälsa tvingas sluta sin karriär. Jag ser att frågan igår var uppe till diskussion i SVT:s Debatt .  Där ser jag att en "förståsigpåare",  Magnus Hedberg från  "Lyxfällan", tycker att många idrottsmän är bortskämda och kräver en gräddfil. Jag håller inte med Magnus Hedberg i hans empatilösa resonemang utan vidhåller vad jag skrev i mitt tidigare inlägg. Hjälp och stöd ska inte bara ges i och för att nå framgång, det skall även finnas att få i motgång.

Mossigt men vackert

Mossa på stenmuren längs tomtgränsen. Det är en gåva att se skönheten i det enkla.

100 år är väl ingen ålder

Går med råge till Jokkmokks kommun.

Så resonerar uppenbarligen Jokkmokks kommun som nekar Anna, 100,  plats på ett äldreboende. Detta trots att hon själv inget hellre önskar då hon känner det otryggt att bo själv.  Hon erbjuds i stället utökad hemtjänst. Jag förstår inte hur kommunen tänker. Har man fyllt 100 år så behövs ingen särskild behovsprövning enligt min mening, då borde ens egna önskemål väga tungt nog.

Tänd hellre ett ljus än klaga över mörkret

Nu när hösten gjort sitt inträde så blir det inte bara mörkt på kvällen, det blir kolsvart. Jag tycker om att ha ljust ute på gården och för den skull så installerade vi redan vid inflytt på Getingstorp ett antal ljuskällor. Det blev två lyktstolpar längs gången från grinden upp mot huset och därtill blev det armaturer på varje byggnad , mestadels stallyktor som jag tycker passar särskilt bra så här ute på landet. Under den mörka årstiden så blir det ofta extra belysning i form av marschaller. Veckan som gick hade D betonggjutarkväll här hemma och då gjorde hon bl. snygga marschallhållare till grindstolparna ( se nedan).

Sigge noterar som alltid allt nytt som tillkommer.

En både snygg och stabil marschallhållare.

Hösten - då börjar längtan till våren

 Nu har hösten definitivt tagit greppet om tillvaron och längtan till nästa vår börjar göra sig påmind.

Inte så långt till dess att en adventsljusstake lyser i fönstret där nere.

När löven faller spricker det upp och min värld växer.

Där inne i skogen huserar nog vår äppeltjuv.

Det är långt kvar till nya växthusmåltider.

Gäststugan redo för kommande gäster.

Tjusarbänken står ute året runt.

Långt kvar till poolsäsongen som dessutom helt uteblev i år.

Egenodlad fredagslunch

Det är nåt särskilt att inmundiga en måltid som till huvuddelen består av ingredienser som du själv odlat i din trädgård. Dagens sena lunch var ett sådant exempel. En välsmakande tomatsoppa toppad med mozzarella och persilja. Ljuvligt god!

En ny favorit; Rostad tomatsoppa toppad med mozzarella och persilja.

Skammens rodnad

En bild av kungens omdöme.

I förrgår kände jag en skammens rodnad efter Sveriges bedrövliga första halvlek mot Tyskland. Vid slutsignalen hade dock rodnaden övergått i nationalistisk glädje.
Idag är det Kungen som framkallar en skammens rodnad. Igår vägrade han att som  brukligt dela ut Världsnaturfondens pris till årets miljöhjälte.  Han var ändå på plats vid prisutdelningen vilket gjorde markeringen än märkligare. Allra helst som han inte vill motivera sitt ställningstagande.

Kungens upprepade klavertramp tenderar allt mera bli en belastning. Han framstår  snarast som en pinsam figur. Om kungahuset ska fortleva i sin nuvarande funktion så vore det  bäst för alla parter att kungen snarast träder tillbaka så att kronprinsessan Victoria får överta kungahusets plikter. Det skulle kännas tryggare.

Mirakulös vändning

Många var vi nog i går kväll som efter första halvlek av matchen Tyskland - Sverige yttrade mindre vänliga ord om det svenska laget. Jag ska ärligt tillstå att jag tillhörde klicken som dömde ut Sverige efter första halvlek och kände en skammens rodnad på mina kinder när Tyskland ökade till 4-0 i början av andra halvlek.
Resten är fotbollshistoria för då hände det omöjliga. Sverige började uppträda som ett lag av fornnordiska krigare och när slutsignalen gick så stod det 4-4 på resultattavlan. Puh!

Det här var oxå en passning till oss alla när vi har motgång: Ge aldrig upp ! I det sammanhanget kommer jag att tänka på den förre spelaren och tränaren Rolf Zetterlund som bjöd på många minnesvärda grodor, bl. a. denna:
- "Det är aldrig för sent att ge upp".

Ibland är det bra att inte veta

Idag för ett antal år sedan.

Den 15 oktober, en mycket minnesvärd dag.

Mera från "husets hjärta"

 

Att sitta i köket och lyssna till en brasa i vedspisen och bli omsluten av dess lena värme är något av det bästa en gråkall höstsöndag har att bjuda.





När jag därutöver undfägnas en ljuvlig måltid, ja då finns inte mera att önska.

Köket - "husets hjärta"

Vid den här tiden på året är aktivitetsnivån extra hög i köket. Mycket från trädgården återstår att tas om hand och bli till ljuvliga ingredienser i kommande vintermåltider. Samma gäller svampen från mattes skogspromenader med Nelson. Brödbak blir det oxå tid till. D sköter förstås göromålen medan Nelson, Sigge och jag är intresserade åskådare.





Nelson och Sigge, delvis skymd av purjolöken,  ser till att vara nära matte.


 

Purjolök och morötter väntar på infrysning, dagens svampskörd väntar på att torkas och nybakade baquetter kommer att smaka gott till kvällens osttallrik.



Ett myggfönster, D:s fiffiga lösning för att torka svamp.

Helgfrukost och en ny trädgårdsgäst

Vid morgonens frukost så såg vi plötsligt något som rörde sig i äppelträdet. Det visade sig vara en mård som var i färd med att samla äpplen till sitt vinterförråd. Den såg frisk och välmående ut, med fin päls och en lång yvig svans. Att få med den på ett foto var ogörligt. Den vet uppenbarligen att röra sig och samtidigt inte vara i blickfånget för nyfikna varelser. Jag ska hålla utkik efter den då jag har ett fönster vid mitt skrivbord bara några meter från äppelträdet så jag hoppas jag kan återkomma med vår nye trädgårdsgäst på bild. Tills vidare får det bli en mårdbild från nätet.

Kanske är mårdens ankomst oxå förklaringen till att vi inte sett våra ekorrar på länge. Gnagare och ekorre ingår visst i mårdens föda liksom även fågelägg, insekter och bär. Uppenbarligen även äpplen eftersom vårt äppelträd på kort tid blivit länsat på i stort sett all frukt. Den har nog hamstrat ett rejält vinterförråd.  Det bjuder vi gärna på. Jag hoppas bara att det inte är ett tecken på att en svår vinter väntar.

En mård, men inte vår äppeltjuv.

Vår traditionella helgfrukost.

Smärtsamt att minnas, omöjligt att glömma

Jag såg igår  dokumentärfilmen "Våga minnas" på SVT. Den är gjord av Ewa Cederstam som vid 18 års ålder blev våldtagen och nu, 25 år senare,  i denna film berättar sin historia. Det är en stark skildring som berör. Hon pratar med sina föräldrar och med en väninna om vad som hände och vad  de kände.  Ingen tycks då, för 25 år sedan, har pratat om händelsen som obearbetad synes finnas kvar hos alla. I samtalen med sin man framgår tydligt hur denna händelse präglat och präglar deras liv tillsammans än idag. Hon minns inte polisförhör och rättegång men ändå finns våldtäkten ständigt närvarande.

Det känns inte besvärande utan helt naturligt att filmen präglas av ett svårmod som får mig att om än inte påstå att jag förstår hur det känns så ändå närma mig en förståelse av den livslånga smärta som denna  våldtäkt innebär för henne.

Filmen får mig oxå att gå några ytterligare steg  i ett brottsoffers fotspår. För den som utsätts för ett brott som våldtäkt så måste det vara svårt  både att glömma och att minnas. Våldtäkten finns där som en ständigt  närvarande, oinbjuden följeslagare genom hela livet med allt vad detta innebär.