Nej, inte redan nu

När jag igår morse tittade ut så möttes jag av den första snön. Inför detta faktum känner jag ingen som helst glädje. Jag vet att jag snart vänjer mig men snö och vinter har med åren blivit mina fiender då dessa storheter på allehanda sätt begränsar min tillvaro. Inte heller Sigge är angelägen att gå ut när snön kommit så jag har ju alltid sällskap inne. Nåt roligt hittar vi alltid på att för driva tiden med. Dessutom, det är bara 5 månader till det ljusnar igen.

Dagens utlovade solsken torde snart ha gjort denna morgonbild
till ett minne blott.

Ärlighet varar längst, eller............

 

Den amerikanska tidskriften Readers Digest gjorde ett ärlighetstest och låtsades tappa 12 plånböcker i 16 olika huvudstäder. I varje plånbok låg cirka 300 kronor av den lokala valutan, ett mobilnummer, ett affärskort och ett familjefoto.  Mäter man ett folks ärlighet efter hur många av dessa plånböcker som kom tillbaka så är man ärligast i Helsingfors där 11 av 12 plånböcker återlämnades och oärligast i Lissabon där bara 1 av 12 kom tillbaka.  Den i Lissabon återlämnade plånboken hade hittats av ett holländskt par i 60-årsåldern. Nej, Stockholm var inte med i undersökningen.

Här är hela listan på antal återlämnade plånböcker:
Lissabon, 1
Madrid, 2
Prag, 3
Zürich, 4
Rio de Janeiro, 4
Bukarest, 4
Warszawa, 5
London, 5
Ljubljana, 6
Berlin, 6
Amsterdam, 7
Moskva, 7
New York, 8
Budapest 8
Mumbai, 9
Helsingfors, 11
 
Jag vet inte om undersökningen säger allt om ett folks ärlighet men något säger den förstås.

Jag drar mig i sammanhanget till minnes när jag en gång i slutet på 70-talet var på fotbollsmatch i Sandviken . Läktaren var fullsatt och när matchen var slut gick jag iväg med min handledsväska kvarglömd på bänken där jag satt. På den här tiden hade även män  en typ av handväska, modell mindre, fullproppad med en massa onödigheter och några nödvändigheter. Bl. a. plånboken hade jag däri. När jag kom ut till parkeringen för att ta bilen och åka så upptäckte jag fadäsen. Jag trängde mig tillbaka genom folkmassorna ( med dåvarande division 1-mått mätt) till platsen där jag suttit och till min glädje låg min väska kvar med allt innehåll kvar. Slutet gott allting gott.

De försvann snabbt.

Vid ett annat tillfälle, i slutet på 90-talet, befann jag mig i Norrköping. En vacker sommarkväll satte jag mig på en bänk vid Motala Ström för att med mitt sällskap njuta av den nedgående solen. Jag tog av mig mina Ray Ban solglasögon och lade dem bredvid mig på bänken. När vi gick därifrån glömde jag glasögonen men kom redan efter knappt 100 meters promenad på att jag glömt dem och vände snabbt åter. Där fanns inga solglasögon. Shit! Jag tror att personen som "tog hand om" glasögonen såg att de låg på bänken bredvid mig medan jag satt där och bara väntade på att jag skulle gå med glasögonen liggande kvar.
 
Kan jag av detta dra slutsatsen att folk är oärligare i Norrköping än i Sandviken? Ja, om jag vill så kan jag det . Men, det kunde oxå varit en Örebroare på besök i Norrköping som snodde mina solglasögon. Det är historia nu och jag köpte ett par nya Wayfarer som jag fortfarande har kvar.

Se upp för 3

Se upp så att du inte blir uppsnurrad (=lurad) av 3.

Den 30 april När D den 30 april  köpte den nya telefonen Samsung Galaxy S 4 så valde vi att teckna alla våra telefonabonnemang ( 2 mobil, 1 hemtelefon) och bredbandsabonnemanget hos 3.  Bl. a. för att en mycket förmånlig prisbild presenterades. Dessutom ingick, utan kostnad, en mobiltelefon och en extra handenhet till hemtelefonen . Båda dessa av urusel kvalitet har det senare visat sig.  Att man aldrig lär sig. Vem skänker bort något av hög  kvalitet? Apropå hemtelefonen så innebar detta abonnemang att vi nu har tre olika hemnummer . Förutom det traditionella med riktnummer 019 så har handenheterna på bv. resp öv. var sitt nummer. En nummerröra utan dess like. Allt fungerade ändå  bra de första 4 månaderna.

Dock hade jag svårt att tyda våra fakturor som förutom ett otal abonnentnummer  vimlar av kryptiska benämningar och uppgifter.  Efter en tid gjorde jag en noggrann genomgång av fakturorna.  Kunde då bl. a. konstatera att 3 i 5 månader fakturerat oss 100:- för mycket per månad för bredbandet. När jag ringde om detta så  sades till mig att bara reducera september månads totala faktura med 500:-.  Enkelt och smidigt framstod det som. Efter detta fick vi emellertid återkommande problem med vår internetuppkoppling. Efter ett flertal  kontakter fick jag veta att 3 lagt in en spärr på vårt bredband till följd av hög användning. Spärren som visade sig lagts in av "misstag" släpptes sedermera och internet fungerade igen.

Tills igår då internet ånyo var frånkopplat. Jag hade då ringt 3:s kundservice på morgonen för ytterligare en fakturafråga då de tagit mer än dubbelt betalt för en tjänst vi avtalat. Detta har oxå pågått hela tiden sedan avtalstecknandet. En stund efter mitt fakturasamtal var internet ånyo frånkopplat. Då jag ringde och frågade fick jag uppgiften att 3  spärrat mitt bredband p g a hög användning.  Återigen!

Hög användning av vad? blev min fråga. Inget svar gick att få. Inte heller fick jag svar på min fråga varför 3 inte via sms eller mail meddelar mig när de lägger in en spärr. Det borde vara mycket enkelt.  Och då oxå talar om för mig hur jag får spärren hävd. Jag har ännu inte fått klarhet i vad som går fel hos 3.

När jag ringer 3:s kundservice så är det av stor betydelse vem jag möter. Igår mötte jag bl. a. en ung man som var kaxig värre och undrade om vi inte fattade att vi träffat ett avtal.  "Så här är det bara" var den unge mannens budskap. Senare mötte jag en ung kvinna i kundservice som lyssnade på mitt problem och t o m visade viss förståelse. Hon har nu  kopplat ur spärren och ska återkomma till mig med besked när hon fått klarhet i varför vårt bredband oförklarligt spärras.

En konspirationsteori som jag har är att när jag ringer  3:s kundservice med en fakturafråga så slår spärren automatiskt till.  Ett effektivt sätt att få kunder att sluta ringa och tjata om sina obegripliga fakturor. En annan teori är att företag som 3 medvetet gör sina fakturor så snåriga och otydliga som möjligt i vetskap om att många kunder inte orkar klaga eller vill tillstå att man inte förstår och därför av slentrian bara betalar och betalar.   Dyrare än avtalat och oxå för tjänster man inte avtalat.

 

Jag blir irriterad, förbannad och besviken på företag som  beter sig som 3. Jag hatar känslan av att framstå som en Mr Nobody som inte själv kan lösa mina problem.

 

Jag tycker inte om att vara vare sig irriterad, förbannad eller besviken och inte heller vill jag hata någon känsla. Jag har viktigare saker att göra. Som att LEVA t ex.

 

Eldig soptunnetur

Märklig rubrik eller hur? Men det är faktiskt så jag just i dessa dagar upplever en kvällstur med elmoppen ner till soptunnan. Den nedgående solen får nämligen skogsdungen  innan soptunnan att "brinna". På återvägen njuter jag av hur hösten färgar min omgivning som drunknar i nyanser av orange-brunt-rött-gult. Det får väl ses som en synnerlig ynnest att smått poetiskt kunna beskriva en tur till soptunnan. Så är det att bo på landet. Ja, i alla fall på Getingstorp. Förutsätter förstås ett receptivt sinnelag.

Den nedgående höstsolen sätter somligt 
"i brand".





Höstligt ögongodis.

Höstlöven blir till utmärkt gödning och bidrar till
frodiga gräsmattor nästa år.

Maximalt närodlat

Jag älskar att äta måltider som är baserade på det vi odlat i vår egen trädgård. Igår kväll bjöd D på en sådan riktig hemmahöjdare. Ugnsstekt klyftpotatis med havssalt och rosmarin. Till det biffar gjorda på morötter, lök och squash. Som extra smaksättare pickles gjorda på samma morötter, lök och squash. En i sanning njutbar söndagmiddag.

Allt på tallriken kommer från vår egen trädgård

En fläkt av Indien

Tandoorikyckling utan kyckling.

Jag är ingen älskare av indisk mat och jag tror att jag vet varför. När jag var barn så var mina föräldrar och jag ofta bjudna till släktingar på söndagmiddag. En av släktingarna var faster Amanda som nästan alltid bjöd på en rätt kryddad med curry. Jag tyckte inte om curry och gör det fortfarande inte. Nu domineras ju inte all indisk mat av curry så därför kan jag då och då uppskatta en Indieninspirerad måltid. Som igår då D bjöd på Tandoorikyckling. Utan kyckling förstås då vi inte äter kött.

Höstfavorit

En Fasolada kan med fördel avnjutas i en
något kantstött soppskål av lergods. En
fläkt av antikens Grekland.

Nu när hösten kommit så smakar en mustig och rykande het soppa utsökt en fredagkväll. En mustig soppa och ett robust rödvin. Igår kväll lagade D en av mina favoritsoppor. En grekisk bönsoppa som heter Fasolada. Som ofta med  rätter med många ingredienser så kan man lägga till och dra ifrån i receptet efter  tycke och smak. Tex använde D elefantbönor i stället för vanliga vita bönor. Detta förlänger koktiden med c:a en halvtimme.  Eftersom vi fortfarande har färska kryddor i trädgården så utökades receptet med oregano och persilja.

Fasoladan fick igår sällskap av en portugisisk nyhet på Systembolaget. Ett i sammanhanget passande  rödvin vid namn Messias. De trivdes utmärkt i varandras sällskap. Och vi i deras.

Bloggen 5 år - olämplig dag för problemanhopning.

Grinden på glänt för de 
kommande 5 åren.
En vacker höstbild får mig
att glömma mina bloggproblem.

Idag är det 5 år sedan jag startade min blogg. Det hade jag tänkt göra nåt roligt av. Tyvärr så har det i stället uppstått ett antal problem. Det började igår med att jag inte kunde nå kommentarer för publicering. Det åtgärdade jag genom en enkel återställning.

När jag nu på morgonen ska öppna för att titta på tidigare inlägg och ett utkast jag gjort till idag så händer ingenting. Jag får en felkod  och uppmanas vända mig till Blogger support. En funktion som jag inte ens kan nå för att beskriva mitt problem och skicka felkoden. Den supportsida jag ändå når föreslår ett antal möjliga fel, men inte just mitt.
Så här sitter jag och det synes inte bli nåt av mitt tänkta  5-årsinlägg. Jag får tro på att detta är ett av dessa fel som uppstår av för mig okänd anledning och att allt plötsligt fungerar igen en tid senare. Så, på återseende när ordningen är återställd.

Födelsedagsfirande

Igår fyllde D år och det måste förstås firas även på en måndag. D lagade en utsökt god paj som fortsättningsvis får heta Husets lyxpaj. D hade den gångna helgen firat födelsedagen med en Ladies' Spa  weekend på Sandvik Gård.

Denna lyxpaj gjordes på mandelmjöl, Bergaägg och
grädde.  Den innehåller f. ö.  chevreost, färska fikon,
hackade valnötter, spenat, ruccola, basilika,oregano,
timjan och persilja.

En god Rioja fick göra pajen sällskap.

Fortfarande lever några av trädgårdens
blommor.
Trevligt med en färsk bukett till måltiden.

The same procedure as yesterday

Ännu en sån där ljuvlig höstmorgon då jag stannar till längs vägen efter att ha hämtat morgontidningen och idag dessutom fredagsupplagan av Travronden. Några foton blev det förstås.

Vägen hem.

Bara vackert. Och här får jag bo.

Delar av gräsmattan är fortfarande frostnupen.
Solen har inte hunnit med att värma allt ännu.

Borta bra men hemma bäst

På min väg med elmoppen från postlådan och soptunnan så stannar jag alltid till och blickar ut över de fält jag ser varje dag. Om kameran är med så blir det några foton.  För säkerhets skull. Foton där inga detaljer går att urskilja, men vad gör det. Helheten duger gott. Man kan väl säga att jag är torsk på mina hemtrakter.

En traktor är allt som skiljer från gårdagen.

 

Något molnigare idag. Annars identiskt med gårdagen.

 

Här,  i ingången till hästhagen brukar Sigge vänta på mig
och följa med hem. Men, inte idag då han ville in redan
när jag åkte iväg på soptunneturen.

Ett överraskande slut på dagen

I gårdagens inlägg kunde du se  utsikten från min datorplats. Den är förstås alltid densamma men har från tid till annan lite olika innehåll. Igår kväll vid 19-tiden, i ett kompakt mörker, hördes ett obekant ljud från baksidan. Döm om min förvåning när jag tittade ut och såg tre älgar stå vid äppelträdet och smaska på äpplen både från trädet och från marken. Tyvärr räckte min fotoutrustning inte till för klargörande fotobevis så de foton jag tog är minst sagt grumliga

Så här är det att bo på landet, nära naturen. Då kan man få de mest varierande besökare. Jag nöjer mig dock gärna med den rådjursfamilj vi brukar ha i trädgården. En älgfamilj blir lite för dominant. Jag undrar vad som hänt om D och Nelson kommit runt husknuten och ertappat äppelpallarna.

Här vid äppelträdet stod våra
tre besökare.

 

Jag som vet var älgarna står kan urskilja benen
på två av dem.







En bra start på dagen

1 oktober och almanackan säger  att hösten är här. Men när jag sitter här vid datorn och tittar ut genom fönstret så känns det inte alls som att hösten är så trist och grå som den stundom brukar beskyllas för. Tvärtom , jag blir glad när jag tittar ut mot en blå himmel smekt av morgonsol och en mustig grön-orange-gul lövmix i träden. Härligt att kunna starta dagen med glädje i sinnet och ett leende på läpparna.

Härlig morgonutsikt.

 

Reser jag på mig ser jag detta.

Inte efterlängtad men ändå välkommen.

Getingstorps grind står
på glänt för Hösten.

I gårdagens inlägg hälsade jag hösten välkommen. Hösten som har den otacksamma uppgiften att ta vid där sommaren slutar. När varma smekande sommarpustar ersätts av isande kalla höstvindar. När ljusa sommarkvällar drar sig tillbaka  för att ge utrymme åt kolsvarta höstdito. Men med hösten kommer också en friskhet som renar omgivningen. Klar hög luft åtföljs av nya mustiga färger som ersättning för sommarens frodiga grönska. Härliga Greklandsinspirerade sommarmåltider i växthuset får nu ge vika för mustiga grytor och soppor tillagade på vedspisen. Måltiden kryddad av den kvardröjande värmen från den sprakande vedspisen. 
Trots att jag nu möter en tid som för min del innebär ett utökat stugsittande så välkomnar jag likfullt hösten när den nu är här.  Det är ändå bara ett halvår kvar till dess jag återigen kan ikläda mig rollen som sopåkare och post- och tidningsbud.
Jag har med åren blivit riktigt duktig på att njuta av det som ändå är möjligt. Så mycket mera livsbejakande än att ständigt sakna det som inte längre är möjligt. Därav rubriken.

Välkommen Hösten!

Hemgjord äppelgelé med rosmarin.

Idag har jag avslutat det jag igår påbörjade. Årets sista gräsklippning. Då D samtidigt  lagt växthuset och trädgården till vila så har vi avnjutit en härlig höstmiddag. Det mesta av middagsinnehållet kommer förstås från vår egen trädgård. Även om det är med saknad jag ser sommaren försvinna runt hörnet så öppnar jag gärna dörren för vår nästa gäst, Hösten. Välkommen Hösten! En ny tid av njutning är kommen.

Växthusgodis.

Ringblommorna står fortfarande emot kylan.

Njutbar middag med basvaror från trädgården.

Säsongsfinal

Smidigt för mig att skifta
från elmoppen till gräsklipparen.

Idag påbörjar jag årets troligen sista gräsklippning. Eftersom solen bara visar sig några timmar på förmiddagen så delar jag upp arbetet på några dagar. Det där med solen  har inte så mycket med värme att göra utan dess uppgift nu är mera att göra gräsmattorna torra inför klippningen.  Jag får alltså lägga upp arbetet efter solens gång.Värme får jag tillse att jag får genom att ikläda mig fleecetröja. Fleecetröja och gräsklippning är en något udda kombination.  Men, nästa gång jag klipper, i mitten på maj, då är det fleecen utbytt mot T-shirt .

Alla löv slås sönder och blir gödning för framtiden.

Sigge gillar inte bullrande maskiner så han håller sig undan.

En minst sagt frodig gräsmatta.

Efter 1½ timme, då är framsidan klar.



Är golf en glidarsport?

Golf bjuder både på spänning och fascinerande miljöer.

Det har blivit en del debatt på sistone på rubricerade tema. Senast i raden att ha åsikter om golf är ishockeyns Leif Boork. Han tycker att golf är en glidaridrott, bl. a. för att han själv inte känner sig komfortabel i golfmiljö. Han gör också jämförelser mellan golf och ishockey.  Intressant att debatten dyker upp nu då Henrik Stenson stått för en av de största svenska golfinsatserna någonsin när han totalsegrade i FedEx Cup.
Det här med att jämföra olika idrotter med varandra är nästan ogörligt så det ger jag mig inte in på. Inte heller ondgör jag mig över de ofta hiskeliga  pengar som finns att tjäna i golfen. Hade jag själv haft möjlighet så hade jag inte tackat nej.

Själv började jag spela golf i slutet på 70-talet men blev inte så bra som jag önskade och slutade  efter 5 år. Golf var helt enkelt inte en idrott som passade mig, men för den skull vill jag inte slå ner på golfen som sådan. Jag gillar fortfarande att titta på golf och fastnar då och då framför TV:n bara för att jag finner det spännande och fascinerande att följa en tävling.

Regler vs sunt förnuft



Alltför ofta är det sunda förnuftet urkopplat.

Inte sällan i vårt samhälle dyker det upp ärenden där stelbenta regler får styra över det sunda förnuftet. Påminns om detta då jag läser om en 16-årig norsk idrottstjej som flyttar till Sverige för att gå på bandygymnasium i Vänersborg och spela bandy med Kareby i Allsvenskan. Som ett led i sin anpassning / integration vill flickan spela fotboll med Vänersborg i division 3. Inget märkligt med det tycker jag.  Snarare klokt tänkt.

Internationella fotbollsförbundet, Fifa, och svenska fotbollförbundet, SvFF, sätter dock  stopp. Gällande regelverk tillåter inte detta. Hon uppfyller inte de fyra kriterier som krävs för att få byta klubb till ett annat land. Regelverket tillkommet i all välvilja för att storklubbar inte ska dammsuga t ex  Afrika på fotbollstalanger som man sedan dumpar om de inte längre håller måttet. Men nu är ju detta en ung tjej från Norge som med sina föräldrars uppbackning vill gå bandygymnasium i Sverige och utveckla sig i sin idrott.

   

     Det här med stelbenta regler dyker frekvent upp i de mest skiftande sammanhang.

     Det jag frågar mig är om vi kan sluta tänka bara för att det finns ett regelverk.

     Det kan i  alla fall inte jag.    

Hösten tar greppet

Nu är hösten obevekligt här. Med isskorpa på trappan och på sitsen till elmoppen nu på morgonen så är det ingen tvekan. Hösten har kommit för att stanna. Sigge vill inte ens gå ut nu på morgonen utan nöjer sig med lite frisk höstluft i dörröppningen. Det gör även jag.

Sommarblommorna vid växthuset utkämpar en sista strid
mot den annalkande kylan. Jag försöker frammana
lite april-maj i denna höstmorgonbild.
Ett halvår till så är vi där.

"Arga doktorn" och ADHD

Ibland behövs en blåslampa



Igår tittade på programmet "Arga doktorn" på SVT 1. Extra intressant för mig eftersom det handlade om ADHD. I detta fall om den förre Elitseriemålvakten, aktiv i bl. a. Västerås, HV 71 och Luleå, Thomas Javeblads kamp för att åtminstone få till stånd en ADHD-utredning.

Efter min stroke 2001 så har jag ägnat huvuddelen av mitt arbete åt frågor kring ADHD. Jag tycker att det är upprörande att det fortfarande idag 2013 finns bastioner där framkomligheten på området  är i stort sett omöjlig. Västra Götalands läns landsting är uppenbart en sådan bastion. Jag känner igen motståndet och avståndstagandet från åren när jag som intensivast  drev ADHD-frågorna. I ständig motvind och uppförsbacke så ska det till vilja och engagemang långt utöver det vanliga för att nå framgång. Samt engagerade och kompetenta personer i  omgivningen som förstår, vågar och orkar stötta. 

Heder åt läkaren Ylva Ginsberg, bl. a. drivande i ADHD-projektet vid Norrtäljeanstalten,  som ordnade så att Thomas Javeblad fick den ADHD-utredning som hans hemmalandsting förvägrat honom. En utredning som oxå ledde till diagnosen ADHD. Som bekant, med en diagnos följer oxå möjligheten till behandling.

"Arga doktorn" Björn Bragée är den typ av blåslampa som behövs när samhället sviker.

Fotboll med eller utan boll

Jag tittade igår på Elfsborgs match i Europa League mot österrikiska Salzburg. Förlust med 0-4 och en bedrövlig insats av Elfsborg. Sveriges enda  lag i den europeiska cupfotbollen uppträdde som vilsna höns.

Efter matchen var Elfsborgsstjärnan  Anders Svensson insiktsfull nog att erkänna bottennappet. Särskilt intressant var att höra hans syn på hur det tänks och tränas  i svensk fotboll. Det är ett så starkt fokus på försvarsspelet så att svenska lag  inte vet hur de ska agera när de själva har bollen. Något som väl ändå borde vara kärnpunkten i att spela fotboll. Jag tycker fortfarande att spelet med boll är viktigare, och roligare att titta på, än spelet utan boll. Jag tror  att huvuddelen av fotbollspubliken tycker detsamma.

Kul sändningsform förresten. Europa League superlive där jag fick titta in på kvällens samtliga 16 matcher och sändningen avslutades med att samtliga mål visades. Även om Elfsborg var usla så fick jag mig en portion god fotboll till livs.

I senaste laget

Jag har i ett, nej flera, tidigare inlägg skrivit om att vi ska byta pool. Som ofta när hantverkare anlitas så är det svårt att tidsplanera. De flesta har flera jobb på gång samtidigt. Jobb som dessutom på olika sätt är väderberoende.  Håhåjaja!
Nu är installationen av ny pool äntligen på gång. Nästa dopp för D blir alltså sommaren 2014. Gott så och nåt att fira när det händer.

Poolarbete.

Ytterligare urgrävning behövs.



 Om nån vecka ser det förhoppningsvis mera inbjudande ut.

               



                 

Kräftor igen

Den 25 augusti hade vi kräftskiva här hemma för hela familjen. Igår var det dags igen, men då var det bara D och jag som festade. Ända till mörkret lagt sig så att vi t o m fick tända ljuskronan i växthuset. Levande ljus bidrar till extra stämning. Denna gång åt vi  svenska kräftor. Nyfångade i en sjö här i trakterna. Jag måste tillstå att det är skillnad på svenska kräftor och de kinesiska eller andra som vi vanligtvis äter. De svenska är så mycket godare.

Härliga svenska kräftor.

Dukat till fest.

D lockar Nelson med nåt gott.

Tillbehör.





Höstmörker kräver ljus.



Lyx att få sitta här i den totala tystnaden och blicka mot skyn.

Sensommarsysslor

Just nu pågår det mycket arbete med att städa upp efter sommaren och förbereda inför höst och vinter. Som vanligt är det D som står för de flesta insatserna medan jag tittar till med glada tillrop och när det är möjligt bidrar i transportverksamheten. När det gäller de delar av  trädgårdsarbetet  som  kräver transporter så är min elbil ett utmärkt hjälpmedel. Tack vare den klarar vi det mesta och jag kan dessutom vara delaktig i sysslorna.

Sensommarfärger.

Här putsas det längs vår väg och elbilen lastas.
Sigge vill förstås oxå vara med.