Varierande måltidstema

I fredags var det dansk, i lördags fransk och igår marin touch på vår middag. Igår åt dessutom D och jag olika rätter. D åt krabba som är lite för pilligt för mig som "enarmad". Att äta krabba kräver två händer. Jag förlänades i stället en klassisk räkmacka. Utsökt gott det med.

Krabba och räkmacka.

"Husets vita" därtill.

Fransk afton

För en tid sedan skrev jag ett inlägg med Mireille Mathieu i huvudrollen. Inlägget tillkommet efter gåvor jag fått mig tillsända från bloggvännen Livsnjutaren. Igår var det dags för den franska afton jag då förutspådde. Mat, musik,minnen och Mireille Mathieu. Mmmmm! Allt denna afton med franska förtecken. Huvudmålet intogs som brukligt i vårt kök.  Till desserten förflyttade vi oss till Sinnesrorummet. Under måltiden lät vi oss ackompanjeras av Mireille Mathieu.

Vegetarisk Boeuf Bourguignon.

Ett lyckat vinval visade det sig.





Tulpaner och Mireille Mathieu.
Två glädjespridare.



Dessert: Vinkokta päron med lätt-
vispad grädde och slånbärslikör.

Samma som ovan men
med Calvados.

 



Nelson och Sigge deltog förstås i
vår franska afton.

Efter måltiden gick vi en våning upp och tittade på en till DVD konverterad videofilm från vår bilresa genom Frankrike i augusti 2000. Första och sista frågan vi ställde oss var denna: "hur hittade vi ut från Charles de Gaulle-flygplatsen med vår hyrbil" och "hur hittade vi tillbaka till exakt samma uppställningplats" på svindlande höjder i ett av de många P-garagen. Hittade gjorde vi i alla fall. Hur är dock fortfarande lika outgrundligt.

Tiden däremellan bilade vi genom Frankrike. Vi passerade, besökte och bodde på platser vi aldrig tidigare hört talas om. Vi använde oss inte alltid av det officiella vägnätet. Inte sällan körde vi på kostigar mellan byarna. Vi övernattade på hotell av den mest varierande karaktär. Allt från mycket enkla till anläggningar av absolut toppklass. 

Likartad variation var det på restaurangerna.  Vi hittade en klart lysande stjärna, La Grimoleé i Val de Vienne. Den bästa restaurang jag någonsin besökt, belägen "in the middle of nowhere". La Grimoleé var inte bara en restaurang blev vi varse. Det var oxå en förstklassig restaurangskola. Här åt vi en 7-rättersmiddag som hade blivit 9 rätter innan måltiden var till ända. Här åt jag för första gången sniglar. En riktig delikatess. Antagligen utstrålade vi både vällust, njutning och hunger eftersom vi blev bjudna på två extrarätter så att det  slutligen blev ovan nämnda  9-rättersmåltid.  

Efter att morgonen därpå ha avnjutit en överdådig frukost så  tog D och jag en båttur på Viennefloden innan vi reste vidare. Det var ingen grupptur på floden utan D och jag var de enda passagerarna på den lilla båten med elmotor som ljudlöst gled fram på floden. Det var fascinerande att följa djurlivet längs floden. Det kändes som att promenera genom djurens eget vardagsrum.  Ett av dessa himmelska ögonblick man kan få uppleva. En lisa för själen som för alltid finns klistrad på näthinnan.

Tack Livsnjutaren som inspirerade till denna franska afton.

Kvällen avslutades med att
vi tittade på en DVD
från en av MM:s konserter
på Oympia i Paris.

PS Jag är ledsen för inläggets lite röriga layout. Av någon anledning så vill bilderna inte lägga sig där jag placerar dom utan dom väljer själva plats utan hänsyn till mina

önskemål.

Har du kanske ett tips på hur jag ska komma till rätta med bildplaceringsproblematiken.

Favorit i repris

Så där varannan månad brukar vi äta smörrebröd. Det är en av våra absoluta favoriter efter våra många besök i Köpenhamn. Vi åkte före 2001 till Köpenhamn åtminstone en gång i kvartalet. Köpenhamn kom att bli en stad som D och jag älskade. Det var under 90-talets intensiva arbetsår vårt vattenhål dit vi åkte för att koppla av, samla kraft och njuta.

Smörrebröd, en dansk favorit.

Efter middagen blev det filmen"Om lyckan, kärleken och meningen med livet ". En film , eller kanske mera en resa, om sökande. Sökandet efter sig själv och kärleken. En inte alltför djuplodande historia som blev en både lättsam och behaglig avslutning på kvällen.

Julia Roberts, en av mina favoritskådisar.

Vårtecken

Härligt att på mornarna följa solens uppgång. Den smeker
varsamt allt som kommer i dess väg.

På eftermiddagen badar allt i sol. Snart är alla tak snöfria.

Intressanta karriärval

Mycket att tänka på vid karriärval.

Att den politiska och ekonomiska eliten lever i symbios blir allt mera uppenbart. Då är det självklart att man tar hand om varandra.

F d Försvarsministern Sten Tolgfors blir chef och delägare i affärskonsultfirman Rud Pedersen och därmed lobbyist för vapenindustrin och Socialdemokraternas kelgris Margot Wallström blir projektdirektör på Postkodlotteriet. Listan på politiker som hoppar av sin politiska gärning för att erbjuda sina tjänster till mera lukrativa branscher blir allt längre.

Sedan tidigare känner vi till Göran Persson jobbar numera som konsult för JKL och Pär Nuder som konsult för Wallenbergsfärens EQT. F d finanminister Erik Åsbrink är  numera rådgivare för investmenbanken Goldman Sachs och förre näringsministern Björn Rosengren blev rådgivare förStenbecksfärens Kinnevik. Förra statsrådet och dåvarande bankkritikern Tomas Östros blev vd för Bankföreningen.

Det får ändå betecknas som bra att de f d folkvalda får nya jobb där de kan ha maximal nytta av sina tidigare politiska uppdrag. Och  att de i samklang med sin övertygelse  kan fortsätta sin gärning och oxå göra nytta för sina forna uppdragsgivare,  det svenska folket.

Vill du matas av en robot?

Vackert, men...

Ta plats i kön.

                               

Ja, hur ska samhället klara av oss som kommer att utgöra den så fruktade äldreboomen?  Det avhandlas i en artikel i NA idag. Ett uttalande av kommunalrådet  Rasmus Persson (C) i Örebro gör mig fundersam på hur jag ska se på min annalkande ålderdom. 

På frågan vad som görs för att klara av de äldre i framtiden svarar han bland annat detta: "Medicinsk och teknisk utveckling kan förändra äldreomsorgen. Jag tänker på robotar som kan mata en person och mycket annat".

Ska jag matas av en robot i framtiden? Har jag vetorätt då månne?  Kanske kan ättestupan avskrivas som en myt i framtiden.

En grym verklighet

Den gångna helgen hann vi oxå med en film. "Soraya M". En grym film, med  ursprung i verkliga livet dock. Så grym är verkligheten alltför ofta. Filmen är omskakande och stundom plågsam. En film som ger  upphov till många funderingar. Inte minst om religionen och hur den  används av människor. Tack Karla för filmtipset.

Jubileumsmiddag

Vi flyttade till vårt älskade Getingstorp den 15 mars 2008. 5 år sedan alltså. Det kände vi för att celebrera lite extra så därför blev gårdagens söndagmiddag en jubileumsmåltid. Det passade då oxå utmärkt att  avnjuta en flaska Chateau Mont-Redon som vi fick i present  i julhelgen.  Ett sådant vin kräver förstås lite extra så därför lagade D en söndagmiddag med traditionell pålandet-touch. Middagen bestod av en ljuvlig kantarellsås, kokt potatis och marinerad Quornfilé. Till det lite smått och gott från den egna trädgården, haricot verts, morötter, blomkål och en superb svartvinbärsgelé.

5-årsjubileumsmiddag.

I väntans tider

Varje morgon vid den här tiden på året så ställer jag mig frågan "Vad har hänt sedan igår"? Nästa stora händelse för min del blir när jag kan ta ut elmoppen ur garaget och åka årets första vända  ner till postlådan.

Snöfria tak och en krympande snögubbe är säkra vårtecken.

I fjol var våren längre kommen vid den här tiden.

Se- och tänkvärd kulturkrock

Fredagen avslutades med filmen "En oväntad vänskap". En historia ur det verkliga livet om den färgade förortsgrabben och smågangstern Driss som söker jobb hos den stenrike och genom en olyckshändelse upptillhuvudet-förlamade Philippe. Driss söker jobbet för att få en underskrift så att han berättigas till bidrag men mot alla odds anställs han och plötsligt är inget sig likt längre för vare sig Driss eller Philippe. De får båda uppleva världar som de aldrig tidigare varit i närheten av och en djup vänskap uppstår.

Det är en film med både charm och allvar som går rakt in i hjärtat och bjuder dig på många härliga skratt. Kort och gott en film du mår bra av.  Dessutom kryddas den av suveräna skådespelarinsatser. Omar Sy som Driss och Francois Cluzet som Philippe.

Filmen kan oxå tjäna som en utgångspunkt i en debatt om vård och omsorg.  Skulle kunna ingå i grundutbildning för personliga assistenter.  Jag kan känna igen mycket genom min egen förlamningshistoria. Som förlamad och "hjälplös" växer du inte av att  möta  överdriven  "tyckasyndommentalitet". Det bästa är att ses som den individ du alltid varit, om än med lite ändrade förutsättningar. Men fortfarande med behov och kunnande. Med förmåga att forma nya drömmar och mål.  Som  dessutom går att uppnå. Jag vet.

Månadsutflykt följd av Fredagssurpris

Du som läser min blogg någorlunda frekvent vet att jag tillbringar det mesta av min tid här hemma på vårt Getingstorp. Idag fanns dock anledning  att resa till tätorten då jag hade tid för att klippa mig hos min frisör i Fjugesta.

Så här vackra vyer möter jag många i Lekeberg.

Hemma igen.

Fredagssurprisen bestod av rårakor, rom, räkor,
ärtor, citronkräm och lökcrudité.

Eftersatt underhåll

Varje dag så ser jag det gamla äppelträdet utanför mitt "datorfönster". Det blir en återkommande påminnelse om "mitt tidigare liv". På den tiden då jag gärna klättrade och  "hängde i krokig arm" i frukträden för att enligt konstens alla regler beskära dessa så att de skulle få växa fritt och bära maximalt med frukt. Att beskära träd är en av de många sysslor som jag inte längre klarar av att utföra. Fortfarande kan jag dock se behoven av beskärning och lider stundom med de träd som inte får möjlighet att "blomma ut". Att de inte ger massor av frukt är idag av underordnad betydelse för mig. Nu är det viktigaste för mig att försöka underlätta för träden att leva ett bra liv. Jag ska ta mig en riktig funderare på vad jag kan göra för det gamla trädet. Det räcker inte med bara löften och glada tillrop. Fem år utan kärleksfull omsorg är en lång tid.

Mitt dagliga blickfång.

"Jakten" på vårtecken

Jag tycker inte att man ska jaga efter välmående utan låta det komma till en. Vid den här tiden försöker jag ändå varje dag notera små förändringar i min omgivning som visar att våren kommer allt närmare. Det kallar jag dock inte jakt. Det är mera  stillsamma noteringar.

Taken på växthuset och vedboden är snöfria. Gäststugan
stretar emot några dagar till.

Snögubben har nu tappat både huvud och överkropp.
Snart faller "piassavakvasten" till marken.

Varför heter det piassavakvast förresten ? Jag googlar förstås. Och får veta följande: ursprungligen var piassavakvastens strån från de grova fibrerna i palmblad. Strån som numera görs mest av styv plast.  Namnet "piassava" härstammar från portugisiskans "piassaba"  som betecknar just palmbladens fibrer.

Mera film

 Torskrygg med potatis,  ljuvlig fisksås och "ovanlig räksallad".

Efter att ha avnjutit en superb fiskmåltid blev det igår helgens tredje film, "Källan". Den utspelar sig i en liten begsby i Nordafrika.  Det är kvinnornas uppgift att hämta vatten från en källa som ligger en bit utanför byn. Vägen till källan är långt ifrån ofarlig och när en gravid kvinna faller och  mister sitt barn så säger en kvinna, Leila, ifrån. Männen kommer inte att få någon kärlek förrän de börjar hämta vatten själva eller ser till att en vattenledning dras till byn. Leila klarar av att driva denna fredliga revolution tack vare stöd från den kraftfulla mor Gevär, sin man som är byns lärare, och sin svärfar. Motsägelsefullt i sig med manligt stöd eftersom allt enligt traditionen sker på männens villkor i denna by. Männen som tillbringar det mesta av sin tid  på byns cafe medan kvinnorna sliter. "Källan" är en fascinerande film fylld av både tragik och humor.

Sexvägran är temat.

Film, Medelhavsmat och vårkänning

En bra film om en fantastisk kvinna.

Så var det filmdags igen. Det blev i fredags filmen "The lady". En film om Aung San Suu Kyi. Vilken fantastisk människa. Det är fascinerande att denna orädda och icke-våldsförespråkande kvinna i stort sett på egen hand utmanat och satt skräck i Burmas militärregim i årtionden. Alla  nu aktiva politiker bleknar i jämförelse med denna  späda men ack så kraftfulla kvinna.  Det borde ingå i varje politikers grundutbildning att se denna film. 

Filmen lyfter på ett trovärdigt sätt fram hennes politiska gärning men visar därutöver på  Kärlekens oerhörda kraft. Det är osannnolikt att hon, hennes man och deras två söner kunnat hålla ihop som familj trots att de tvingats leva åtskilda under så lång tid.  


Lördagens middag hade Medelhavsprägel. Det innebar Ricotta- och basilikafylld Tortellini med rostade pinjenötter. Till det en minisallad överringlad av Marinas olivolja från Kreta. Detta ackompanjerat av en av Husets två röda favoriter. Båda dessa är spanska sedan en tid. Under måltiden sipprade italiensk musik ut från Sinnesrorummet. Det gäller ju att försätta sig i rätt stämning. 

Medelhavsmåltid.

Kvällen avslutades med filmen"Hope Springs". Ett lågmält relationsdrama med en del humoristiska inslag om ett par med ett äktenskap som efter 31 år gått i stå och består av rutiner där den ena dagen är den andra lik. Detsamma gäller nätterna som tillbringas i skilda sovrum.  I ett försök att hitta tillbaka till varandra åker de till Hope Springs på en  veckoslutskurs i parterapi. Till filmen avnjöts desserten. En av D skapad Pannacotta med jordgubbar som dock inte kom med på bild.

Meryl Streep lyfter även denna film.

För varje dag som går så minskar snöns grepp om min utemiljö. Förhoppningsvis kan jag krypa ur mitt ide innan mars månad är till ända.

Snögubben krymper och taken blir alltmera snöfria.

Säkra vårtecken

När snön tinar bort på och längs jordkällarens tak och
snögubben krymper,
då är våren på gång.

En fetaost- och olivpaj kan oxå vara ett vårtecken.
Ju mera grekisk touch på maten,
desto närmare våren är vi.

Tulpaner, ett bombsäkert vårtecken.

USA:s stålbad närmar sig

Exempel på en icke lösningsfokuserad besättning.

Så är då dagen kommen då våldsamma nedskärningar kommer att ske i den amerikanska budgeten. Totalt handlar det om nedskärningar på, i vart fall för mig,  obegripliga nivåer. Allt p g a att Demokrater och Republikaner inte kan komma överens. "Politik är att vilja" sade Olof Palme. Ett uttalande som inte är svårt att instämma i. Att vilja i politiken betyder bland annat att vilja ta ansvar vilket inte sällan innebär att man både måste "ge och ta". Kompromissa kallas det visst. Något som USA:s båda politiska block uppenbarligen vare sig vill eller klarar av att göra. Där vill man bara ta ansvar om allt blir exakt som "jag vill". Lite sandlådementalitet vilar över en sådan inställning.

Grova brott som scenkonst

Tveksamt initiativ av Örebro länsteater.

  

Att beramade händelser, även grova brott, inte sällan utgör underlag för teaterpjäser är inte ovanligt och nåt som  får accepteras. Teater kan inte bara grundas på fria fantasier utan måste förstås få ha sin utgångspunkt i verkliga händelser. Dock tycker jag att det är osmakligt att göra teater av relativt nyligen begångna grova brott. Jag läser  i Nerikes Allehanda att det planeras en uppsättning på Örebro länsteater om  den serievåldtäktsman som härjade i Örebro 2005- 2010 och som senare dömdes till 12 års fängelse.

För en kort tid sedan aktualiserades en annan teateruppsättning kallad "Englamördaren" . En uppsättning som ska handla om den man som bl. a. mördade den 10-åriga flickan Engla 2008 och senare dömdes för ytterligare ett mord och våldtäkt till livstids fängelse. I detta fall protesterade oxå flickans mamma mot planerna. En fullt förståelig protest som jag ser det.

Min omedelbara reaktion  på båda dessa teaterplaner är vämjelse. Fram för allt tänker jag på offren och deras anhöriga. Allmänintresset kan inte väga så tungt så att dessa grova brott skall få utrymme på  teaterscener så kort tid efter att brotten begicks.

Som jag inledningsvis skrev så får det förstås accepteras att även grova brott ligger till grund för teater. Dock anser jag att det bör krävas att viss tid förflutit sedan brotten begicks. Avsevärt längre tid än de 4 - 8 år som är aktuellt i dessa fall.

Jag har arbetat i fängelsevärlden i hela mitt yrkesliv och mött alla typer av brott och brottslingar och hävdar på intet sätt att brott ska glömmas och gömmas undan. Dock tycker jag att i fall som dessa så väger brottsoffers och anhörigas rättigheter tyngre än allmänintresset och den konstnärliga friheten. I vart fall för överskådlig tid.

Vad tycker du?

Förtrollad vinterdag

Idag är en sån där förtrollad vinterdag då jag får glädje i sinnet vart än blicken vänds. Jag kan ju inte gå med på Nelsons promenader med matte vintertid men jag kan njuta av att "promenera" via bilderna nedan.

Klädd för promenad med matte.

Här har visst flera gått.

Härlig vintervy.

 Energiskogsöppning.

Snart hemma igen.

Avslutar med ett sök i stenmuren. Kul.

Inte långt kvar.

Hemma igen.

Gareth Bale - Tottenham - Zlatan

Just nu lever Totteham ofta upp till sitt motto.

Så var det dags igen. För ännu ett fotbollsinlägg och för Gareth Bale att fortsätta dunka in mål för Tottenham. Igår vände dom ånyo en match i slutminuterna när West Ham besegrades med 3-2 efter 2 mål av Bale. Jag har i tidigare inlägg  lyft fram Bale som nästa stora fixstjärna och inget talar emot detta just nu.  Det här innebär oxå att Tottenham återtagit platsen som mitt engelska favoritlag vilket de senast var under 60- och 70-talen.  Cirkeln är sluten efter c:a 50 år. Då minns jag spelare som Jimmy Greaves, Danny Blanchflower, Alan Gilzean, Alan Mullery, Martin Cheavers, Pat Jennings m. fl. Pat Jennings som 1986 spelade VM-match mot Brasilien på sin 41-årsdag.

Det är ofrånkomligt att  jämföra Bale med t ex Zlatan. Dom håller båda högsta internationella klass och är båda viktiga för sina resp. lag. Dom är dock olika som spelartyper då Zlatan är mera av en lirare medan Bale är en hårt arbetande striker. Hur bra dom är avgörs mycket av vilken omgivning de spelar i. Och för Zlatans del mycket av vilken sida han vaknat på då han verkar vara mycket mera av en humörspelare.