Bakslag

Dagens rubrik gav sig själv när jag klev upp och tittade ut. Jag känner mig grundlurad. Våren hade väl kommit för att stanna? Vårdagjämningen som inföll igår fick plötsligt en ny innebörd.  Men, jag misströstar inte för minsann spricker det inte upp just nu och jag kan skönja en blå himmel. Genast känns det bättre.

kl. 7: Gråtrist, men ändå vackert.

kl. 8.30: Solen kämpar sig igenom det gråtrista.

Nelson och Sigge

Du som återkommande läser min blogg har förstås inte undgått att vi har en hund som heter Nelson. Han är en bullmastiff. En go kluns på c:a 60 kilo som är lika egensinnig som sin lillebror Sigge som är en brittisk korthår.

Nelson älskar att slappa i solen på sin bänk ute i glasverandan.

På sommarpromenad med matte.

Sigge slappar gärna i mattes 
Howard/TV-fåtölj.

"Nu vill jag komma in". Husse brukar se mig
från sin plats i köket.

Av förklarliga skäl så är det D som sköter Nelson och går på hans dagliga promenader. Hon har, nedanstående nedslående dressyrschema till trots, gjort en mycket klok hund av honom. Han gör som vi säger, det tar bara lite längre tid ibland. Om man säger så.

Så här lätttränad är en mastiff.

Det här med etiketter

En annan typ av etikett. Det klassiska
mellanölet från min barndoms hemtrakter.

Sent omsider, efter 6 ½ års bloggande, inser jag att jag använt alldeles för många etiketter i min blogg. Dessutom ofta etiketter som är mera till för mig själv än för att underlätta för dig som läsare. Illa. Bra är ändå att jag kom på det själv innan någon av mina läsare påtalade debaclet.  
Jag har nu givit mig i kast med att redigera etikettlistan som visade sig bestå av hela 6000 etiketter. Jag har idag rensat bort 10% och ska rensa bort flera. Det torde ta nån dag eftersom det är ett rätt grannlaga arbete. Eftersom etiketterna är så många så har jag lagt etikettlistan längst ner på sidan vilket innebär att du som läsare måste scrolla ner  på sidan  innan du kommer till listan. Jag har minskat antalet inlägg på sidan till max 3 så behöver du inte scrolla så långt innan du kommer till etikettlistan.

Vid etikettredigeringen så roade jag mig med att  klicka på några etiketter och kunde med ens se hur jag själv svänger i vad jag tycker i olika frågor när jag läste de olika inläggen som var inlagda med något års mellanrum. Jag som tycker att jag vet vad jag vill och förestår en  klar och tydlig linje. Den villfarelsen togs jag nu snabbt ur. Denna nya insikt får mig att fundera ett varv till. Ska jag t ex ta bort alla namn som jag har som etiketter eller..... ? Namn på politiker, idrottsmän, författare, vetenskapsmän, journalister, debattörer, skådespelare etc.
Jag tror nämligen att jag f f a svänger i min uppfattning om just personer, mycket förstås beroende på att personerna jag skriver om själva svänger rätt friskt i  sitt tyckande. Å andra sidan, är det nåt fel i att ändra uppfattning? Nej, det är det förstås inte, bara jag vet varför jag ändrade mig. Jag vill inte bara vara en åsiktsvindflöjel.

Har jag målat in mig i ett hörn nu? Ett  sätt att inte komma på mig själv med att inte vara den jag tror att jag är  kan förstås vara att inte blogga alls, men det  har jag ingen lust med. Jag får i stället se det som så att mitt bloggande kan vara en bra väg till ökad självkännedom och självinsikt. Se där, då kom det ytterligare nåt bra ur mitt etikettredigerande.

Ljuvlig marsmorgon

Att gå upp vid 6-tiden och följa den uppgående solens vandring är en ynnest som jag förunnats. Efter en stund vid datorn öppnar jag fönstret och andas in den friska morgonluften och kan inte motstå att ta några foton. När jag blickar ut på baksidan så kommer härliga sommarminnen till mig. Minnen fyllda av grillkvällar, växthusmåltider och  D och barnbarn plaskande i poolen. Vi närmar oss med stormsteg och jag lever upp.

Mitt i denna känsla ropar D till mig att hon hängt ut årets första tvätt på tork. Ännu en del av den lyx livet på Getingstorp bjuder på.

Fjolårets nykomlingar portalen och muren 
kompletterar varandra fint.

Snart så....

Lite senare så........

Redan idag är årets första tvätt på tork ute.

Nykomling i trädgården

Vid frukostdags i lördags så upptäckte D en nykomling i trädgården. D knäckte nöten och det visade sig vara en steglits. En rätt så ovanlig fågel i dessa trakter. Kom inte åt att fotografera så det blir ett foto via Google. Trevligt med nya gäster.

      

Steglitsen är en riktig snygging.

Gäster på genomresa

P å hemväg från frisören i fredags så fick vi syn på ett gäng svanar som hittat en vattensamling ute på ett gärde. D var snabbt uppe med mobilen och fotade. Sånt får man uppleva när man bor på landet. Vackert och rogivande.

  Svanarna såg ut att trivas.

      

En fläkt av Sydamerika

Uppdaterat ajireceptet efter konsultation med kocken.

Igår bjöds jag på ännu en spännande middag, något jag aldrig ätit förr. Ja, något jag aldrig ens hört talas om. En rätt som D hittat i sin nuvarande favoritkokbok "Det goda enkla". Rätten jag förlänades var Dinkelfritters med klyftpotatis och aji. Frittersen (biffarna) innehåller bl. a. riven parmesan, salladslök, färsk chili och bladpersilja.  Aji är en kryddig sås som i D:s version innehåller torkad chili (egenodlad), vitlöksklyftor, flingsalt och olja. Aji kan ha lite olika innehåll beroende på om du är i Peru, Chile, Ecuador, Colombia eller på Getingstorp. Rätten var inte alls så brinnande het som jag trodde. Tvärtom var den rätt mild.

"Det goda enkla" uppslagen.

Frittersinnehåll.

 Middagen serverad.

Dax igen

Härlig dag för månadsutflykt. Snart är det dags för
växthusmåltider.

Efter min stroke för 14 år sedan så fick jag släppa alla ambitioner på elegant stil och snygg klädsel. Det var rätt tufft eftersom jag var väldigt klädintresserad, bl. a. med en skogarderob lika stor som D:s. 

En sak har jag dock vägrat ge efter på och det är att alltid vara välfriserad. Håret växer som förr och har inte vikt ner sig för stroken. Detta innebär att jag klipper mig en gång i månaden. Idag är det dax för en sådan månadsutflykt till min frisör Ida på Lekebergs skönhetscenter.  Jo då, en man kan visst gå på skönhetscenter. 

Eftersom jag varit extra orörlig en tid efter en operation i januari så har jag fått hoppa över en månadsklippning och känner mig nu oklädsamt lurvig.  Därför får du inte se några före- och efterbilder.  I eftermiddag kommer jag att känna mig oförskämt fräsch igen eftersom jag dessutom har bestämt mig för att idag gå  över till sommarfrisyren. Varför  vänta?

Dessa månadsutflykter brukar oxå innehålla ett besök på Berga gård för inköp av ägg. Kanske blir det oxå potatis idag då vår egen nu är slut i jordkällaren. De sista koket avnjöts i onsdags.

Vem kan man lita på ?

De senaste dagarna har debattens vågor gått höga om det avslutade samarbetsavtalet med Saudiarabien och landet har svartmålats i alla medier. Intressant var därför att igår lyssna till Studio Ett i P1 där Mellanösternexperten Marianne Laanatza gav en mera nyanserad bild av utvecklingen i landet.  Här framkommer t ex att 

-  60 % av universitetsstudenterna är kvinnor, 

-  kvinnor äger 50 % av det privata kapitalet i landet,

- kvinnor äger 1/3 av alla företag i landet, medelstora och stora företag.

-  domstolsväsendet  genomgår en totalöversyn i syfte att minska det religiösa inflytandet.

Jag blir oerhört besviken på såväl politikens företrädare som mediernas som på ett häpnadsväckande sätt "medvetet" förtiger den positiva utveckling som ändå tycks finnas. Det kan väl ändå inte vara så att makteliten i likhet med mig inte vet om de positiva utvecklingstendenser som ändå finns. Reformarbetet startades 2007 av den i  januari bortgångne kung Abdullah. Ett reformarbete som kommer att ta lång tid, men var tar reformarbete inte  tid.  Det ska för den skull inte förtigas, även om lång väg återstår att gå för Saudiarabien när det gäller  mänskliga rättigheter.

Oavsett hur du ser på situationen i Saudiarabien så kan det vara värt att lyssna på inslaget. Det är alltid nyttigt att då och då se saker "med andra glasögon".

Påminnelse om vad som komma skall

Idag bjöd D på en fiskrätt till middag med spenat, purjolök och potatis. Allt från odling i egen trädgård. Potatisen blev det sista koket av fjolårets skörd som plockades ur jordkällaren. Spenat och purjolök finns det ännu rikligt kvar av i extrafrysen. Det är härliga tider som stundar

God onsdagsfiskmiddag.

.

Mera vårtecken

Nu staplas vårtecknen på hög när D satt igång med förberedelserna för årets trädgårdssäsong.

Krokus på väg.

Den nya uteplatsen vid glasverandan pryds av penseer.

Vårsöndag

Härligt att låta blicken drunkna i tulpaner.

Gårdagens inlägg ägnades åt mitt sportintresse. Ett intresse som även idag blir rikligt tillfredsställt. Vasaloppet började jag morgonen med och det pågår ju fortfarande. Eftermiddagen går i fridrott-EM:s tecken.  En vårsöndag som denna bör jag förstås ge mig ut i solskenet, men det blåser lite för snålt för min smak. Då D dessutom är borta idag så får det bli så här, men t o m Sigge ser ut att tycka att det är tråkigt. Han får gå ut en vända till så att jag slipper se hans ledsna blick.

Jag blir smått mör bara av att titta på.

Sigge är lika sportintresserad som matte.
Det vill säga måttligt. Hans blick säger
 "jag vill gå ut".

Det här med att vara sportintresserad

Jag kan nog sorteras in i kategorin sportnördar, även om jag föredrar benämningen sportintresserad. Jag gillar att titta på sport och gillar det mesta. Dock inte motorsport, särskilt inte speedway. Det säger jag utan att nånsin varit på en speedwaymatch. 

 

Jag borde ju gilla motorsport då jag växt upp på bensinmack och älskade det livet. Men, det var inte motorerna och bilarna jag älskade. Det var människorna, kunderna.

 

Varför skriver jag då detta just nu? Jo, för att jag sedan tidig förmiddag tittar på inomhus-EM i friidrott. Rätt mediokra tävlingar får jag tillstå. Men, vänta. Nyss hoppade Michel Torneus 8,30 i längd. Ledning och nytt svenskt rekord! Och Angelica Bengtsson tar sig till stavfinal då hon nu  klarar 4,60.

 

Kanske är det just detta som är tjusningen med idrott. Det svänger så snabbt. Från besvikelse till lycka på ett ögonblick.

 

Min egen idrottskarriär? Ja, den kan nog sorteras in i samma kategori som början av dagens EM-tävlingar. Det vill säga rätt medioker. Jag var hyfsat duktig hockeyspelare. Hårdför, ja t o m rätt råbarkad back vilket bl. a. gjorde att jag sorterades bort från TV-puckuttagningarna i Ångermanland av just det skälet.

 

I fotboll var jag duktig som junior. Klassisk center med nr. 9 och hade ett fruktat skott. Dessutom säker straffläggare. Längre än till en vinst i skol - DM i Ångermanland räckte det dock inte. 3-2 slutade finalen . Jag gjorde alla 3 målen, men ändå var rubriken i lokaltidningen "Steve gjorde mest men var ändå inte bäst". Vem var då bäst? Jo, jag kommer ihåg min skolkamrat  Tommy som spelade vänsterytter och var en snabb trollgubbe som kunde snurra upp motståndarförsvaren och servera oss andra målchanser. Helt enkelt en bättre fotbollsspelare än mig.

 

Sedan blev det inte mycket mera av min egen idrottsutövning. När studentlivet i Uppsala började 1972 så sattes idrottsutövningen på undantag. Då fanns annat att ägna sig åt.  Mycket annat.  Det närmaste idrott jag kom var att jag under studietiden jobbade extra som motionsledare på "Svettis". Nej, nu måste jag sluta skriva så att jag inte avslöjar alltför mycket om mina år som Uppsalastudent. 

Härliga minnen har jag från gamla klassiska Svettis
beläget vid Svandammen i Uppsala.

 

Med i matchen igen

Så är jag då med i matchen igen. Datorn är återställd efter 2 dygn hos TKS Datorservice. Idag kom Jenz och Per hem med min dator och installerade allt på plats så nu kan jag obehindrat blogga igen. Och göra allt annat som jag nyttjar min dator till. Bra det då det är rätt mycket som min dator får bistå mig med.

Inget konstigt med det.

 Nästa gång min dator blir krasslig så behöver de inte komma hem till mig och hämta datorn, då de installerat TeamViewer. Då ringer jag  till TKS  och uppger mitt unika ID och lösenord. Sedan kan de  fjärrstyra min dator och laga den på distans. Teknikens under.

Kan TeamViewer vara nåt för framtida sjukvård tro? Eller bilservice, eller...............

Årligen återkommande

Vad kan vara felet denna gång?

Så var det då dags igen för den i mars varje år återkommande datorkraschen. Kan det bara vara otur eller är jag hemsökt? Det finns förstås också den möjligheten att krascherna beror på brister i handhavandet eftersom datorn och jag inte alltid är helt överens om tagen.

Som väl är så finns alltid Jenz och hans medarbetare på TKS Datorservice att ringa till och dagen efter samtalet är datorn hämtad och "inlagd för operation" med löfte om hemgång innan helgen.  Det är sånt som kallas  kundfokus och förstklassig service. Bristvaror i alltför många branscher. Innan helgen blir det inga flera inlägg då jag som enarmad har svårt att komma överens med D:s bärbara dator som jag lånat för detta inlägg.

Oförtjänt dåligt rykte

Charleroi är inte alltid så dystert.

 Ibland skriver jag blogginlägg som jag aldrig ens haft en tanke på att skriva. Oftast poppar det upp när jag läser någon tidningsartikel på ett lite udda tema. I dagens SvD fastnade jag för denna. Den handlar om den belgiska staden Charleroi som givits epitet som "världens fulaste stad" och "Europas rövhål".  Epitet som bygger på uppgifter som inte alltid är helt med sanningen överensstämmande visar det sig.

Trädgårdssäsong

Nu är den på gång. Trädgårdssäsongen alltså. Idag när jag tittade ut genom mitt fönster så hittade jag D vid sitt planteringsbord i full färd med att plantera om sina pelargoner. Hon ropade till mig  att hon sett knoppar på de första vitlökarna liksom knoppen på en sparris.  I början av mars. Visst är väl det fantastiskt.

Där borta i soldiset är D i full gång med omplantering.

Ett säkert vårtecken på Getingstorp

Igår uppenbarade sig ett säkert vårtecken på vårt Getingstorp. När det ryker ur eldningstunnan på vår nedre parkering då har D påbörjat vårstädningen i trädgården. Måste införskaffa en ny tunna förresten då den vi har börjar bli sliten och nog gör sin sista vår nu.

Ett säkert vårtecken på Getingstorp.

Trohet kostar - Våga byta!

Att jämföra försäkringskostnader mellan olika bolag kan löna sig. Vi har naturligtvis vår hund Nelson och vår katt Sigge försäkrade. Lång tid har vi levt i  villfarelsen att Agria Djurförsäkring är det bästa försäkringsbolaget för djur  även ur kostnadssynpunkt. När vi nyligen fick fakturor för båda inför kommande år så tyckte vi dock att premien antagit alltför höga höjder. Utan någon annan förklaring än naturlig prisuppgång så var premien för Nelson höjd med över 1000:-. Även Sigges premie hade skenat i höjden.

D satte igång en grundlig jämförelse med en handfull andra försäkringsbolag och snart hade hon hittat likvärdiga försäkringar i Folksam för både Nelson och Sigge till en betydligt lägre kostnad. Det innebar att Nelson försäkringskostnad sänktes med 40% och Sigges med 60%. Självklart bytte vi genast försäkringsbolag för båda.

Vi har som kunder en tendens att vara alltför trogna mot f f a  banker och försäkringsbolag. En trohet som kostar i längden. Jag har på senare år lagt  tid på att vara mera kritisk, krävande och uppmärksam vilket inneburit att jag bytt bank från Nordea(efter 40 år som kund) till Handelsbanken  och försäkringsbolag vid två tillfällen. Från If till Länsförsäkringar och nu från Agria till Folksam för våra husdjur. Tills vidare har vi villa-hemförsäkring och bilförsäkring kvar i Länsförsäkringar. Men bara så länge de sköter sig.

Mitt missnöje med försäkringsbolagen har rört sig om oskälig höjning av premier medan missnöjet med Nordea mest berodde på urusel/total avsaknad av kundservice. Jag har inte i efterhand ångrat något av mina byten.

Otäckt, sevärt och omskakande

Nyskapande och omskakande.

Jag har följt TV 3:s serie " Mordet" som visats i 5 avsnitt. I varje avsnitt, 60 minuter långt, berättas om ett mord där mordoffret är huvudpersonen. Till skillnad från andra dokumentärer så berättas mordet ur offrets perspektiv, i första person. Skådespelare för mordoffrens talan i serien, medan offrens riktiga anhöriga medverkar.
Det känns förvisso märkligt att  offret  ger sin syn på hela händelseförloppet.  På tiden som föregick mordet, hur mordet gick till och hur framtiden kunde tett sig om detta inte hade hänt. I slutet så talar offret bokstavligen från graven. 

Det finns också förtjänster med hur dessa mord återges i serien. Här medverkar offrens anhöriga och anhörigperspektivet ges en central roll. Jag får också följa delar av polisens utredningsarbete. Själva gärningen rekonstrueras i detalj, i ord och bild.  Varje program börjar med själva dödsögonblicket. Sammantaget är det en stor skillnad mot hur ett mord vanligtvis skildras i media. Då  handlar det om jakten på mördaren, rättsprocessen och  om gärningsmannen själv.

I de flesta avsnitt har det framgått hur de anhöriga känt sig övergivna av samhället. De har fått hantera sorgeprocessen bäst de kunnat, utan att erbjudas stöd och hjälp.

Allt på 60 minuter i ord och bild, dessutom väldigt detaljerat, få detta berättat för mig  gör att jag som tittare skakas om ordentligt, vilket  leder till att jag tänker ett antal steg längre än vad jag normalt gör när jag läser om ett mord i pressen.  När jag får höra föräldrars, syskons och kompisars tankar så blir det så tydligt hur många människors liv som i grunden påverkas av ett mord. Särskilt berör oxå att så väl offer som gärningsmän varit väldigt unga. Unga människor med livet framför sig.

Vad som förvånar mig är att jag inte sett många rader i pressen om denna serie sedan den började sändas. Inte ens kriminologiprofessorn  Leif GW Persson har dundrat i någon av sina krönikor.

Inför seriestarten så skrevs en del om denna series upplägg. Då beskrevs serien med uttryck som "utredningsporr", "säljande dödsannonser" och "etiskt haveri". Efter att ha sett serien så kan jag nog tycka att dessa omdömen ter sig rätt trångsynta. Men, det är väl så att starka upplevelser leder till tillspetsade omdömen. 
Du som vill kan se serien på TV3 Play.