Våren, hallå!

Det enda som på framsidan minner om våren är att D 
klippt ner rosorna. Krokusarna däremellan tittade upp 
och sa hej då! 

Se där, några ytterligare vårtecken. 
Vitlök och gräslök som alltid tidigt ute.

Våren lyser fortfarande med sin frånvaro. Nu är det t o m så hurvigt att Sigge inte vill gå ut på dagarna. Sedan årets utepremiär så har det inte blivit långa stunder ute för honom. Förr, innan olyckan, så var han alltid ute några timmar både för- och eftermiddag. Ibland var han ute hela dagen och nån gång stannade han oxå ute över natten. 

Nu blir det max en timma på förmiddagen innan han säger till och sedan stannar han inne resten av dagen. Han känner nog att han inte är lika stark längre och har därför minskat ner sitt revir så att han inte behöver försvara det mot kattkompisarna i byn. Han verkar dock nöjd med tillvaron och är till freds med att han vet att han får gå ut om han vill.

Varför gå ut när jag kan mysa i mattes Howard. 
Med husse som sällskap.

Knäck den nöten om du kan

Nytvättade och färdiga att använda.

Varje gång det "gungar i samhällsbåten" så blir det ofelbart så att jag tänker till lite extra. Frågorna är många, svaren likaså , men ändå känner jag mig stundom bara förvirrad. Bästa sättet för mig att försöka få klarhet är att lära mig mera, att bättre försöka förstå vad som dagligen försiggår där ovan mitt huvud. Vem har rätt, vem har fel, vem ljuger, vem talar sanning? Ja, frågorna bara hopar sig och svaren är inte sällan olika beroende på vem jag frågar.
Vad kostar maktelitens  skattesmitning svenska folket per år? Det är en fråga som länge stötts och blötts. Frågan nu  högaktuell igen, efter att de s k Panamadokumenten blivit kända. 

Ofta är det omöjligt för den vanlige medborgaren att begripa vilka summor det rör sig om och vilka konsekvenser skattesmitningen får för det svenska samhället. Jag tycker själv att det blir knepigt när vi rör oss på miljardnivå. Att storföretagen, välbeställda politiker och styrelseproffs årligen blåser oss svenskar på åtskilliga miljarder kronor blir liksom bara hiskeliga siffror för mig.

Därför tycker jag att det är bra när media, t ex Uppdrag Granskning,  åskådliggör dessa astronomiska summor genom att t ex räkna om dem i antal elevplatser i den svenska skolan, antal undersköterskor i äldrevården etc. Då blir det genast mera greppbart även för mig. Greppbart, men oxå riskfyllt. Risken finns nämligen att debatten till slut bara handlar om jämförelser. Vad kostar skattesmitningen, vad kostar skolan, vad kostar invandringen, vad kostar försvaret, vad kostar den svenska välfärden? etc.

Debatten ska så klart handla om varför det skattesmits. En nöt som vi inte knäcker genom matematiska beräkningar. Och varför så lite görs för att förhindra fortsatt skatteflykt. Dessutom, varför blir konsekvenserna för den som avslöjas så lindriga. Därtill kan man som skattesmitare göra s k självrättelse och när den är gjord så är brottet glömt. Jag undrar hur många självrättelser som gjorts efter att Skatteverkets chefer tipsat sina skattesmitande kompisar om att någon är dom på spåren.

Det är ingen lättknäckt nöt det här.

Jag mår illa

Det här är en farlig drivkraft i livet.

Gårdagens Uppdrag Granskning (UG) gjorde mig faktiskt illamående. Det var den fortsatta rapporteringen om de s k Panamadokumenten som framkallade detta illamående.

Att rika och välbeställda människor "ser om sitt hus" genom diverse suspekta transaktioner och upplägg har vi genom åren fått vänja oss vid. Att diktatorer och deras gelikar gör detsamma är, om än lika förkastligt, så ändå på nåt sätt begripligt.

Det är när samma beteenden kryper allt närmare, ja t o m innanför "vår egen tröskel" som det blir riktigt otäckt och framkallar de mest vämjeliga känslor. Det räcker liksom inte till att bli upprörd, arg, besviken , förbannad.

Att en svensk storbank som Nordea är en av spindlarna i nätet ( förlåt liknelsen alla spindlar ) är upprörande nog. Att sedan  politiker och tjänstemän i den svenska statsförvaltningen deltar i den här smutsiga hanteringen gör att gränsen både är nådd och passerad. Gränsen för vad som får passera opåtalat.

Jag brukar inte känna mig "hämndlysten" men nu tycker jag att "huvuden ska rulla". Skatteverket, en myndighet som vi alla har ett förhållande till och som åtnjuter stort förtroende sjönk igår ner i djupa källarvalv. Att få höra GD Ingemar Hansson och ÖD Helena Dyrssen tillstå att de försökt varna en tidigare statssekreterarkollega, Frank Belfrage,  om att hans namn fanns med i UG:s pågående granskning var både upprörande och pinsamt.  

Så här i deklarationstider; har du någon gång blivit uppringd av Skatteverket och varnats för att du ska utsättas för en särskild granskning? Jag vill inte att min deklaration ska granskas av en myndighet vars två högsta chefer ägnar sig åt vänskapskorruption. Det enda rimliga är att dessa två chefer omgående skiljs från sina uppdrag.

Det var synnerligen intressant att igår se Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson intervjuas. Han såg ut som en stolt tupp i inledningen, men så skulle intervjun oxå handla om hur han lyckats föra Island "tillbaka på banan" efter åren av ekonomiska svårigheter. När han så fick frågan om brevlådeföretaget Wintris så gick luften ur  och han smet ut med svansen mellan benen. Pinsamt, men ack så effektfullt. Idag är Gunnlaugsson f. d. statsminister.

Avslutningsvis så vill jag framhålla ICIJ, det journalistiska världsomspännande nätverk som gjort grovjobbet. Imponerande att se hur de lyckats med detta. Journalistkåren stiger i min aktning i samma takt som politiker- och makteliten sjunker allt längre ner i dyn. Ordet förtroende är lätt utbytbart mot förakt. 

Ännu mera vårtecken

Osborne och Nelson håller koll.

Ett alldeles speciellt vårtecken är att Nelson börjar ligga på bänken ute i glasverandan. Nu, sedan Osborne blivit så stor så att han kan hoppa upp, så gör han Nelson sällskap och dom håller vakt tillsammans. Osborne är den som larmar och Nelson visar sedan sin breda bringa om det är något som han inte känner igen.

Nelson ligger helst på vaktpasset.

När det är dags för vila så delar dom kudde.

PS Även dagens efterskrift låter jag  innehålla ett inpass i den s. k. Panamaskandalen. Denna gång länken till detta debattinlägg av den i dessa sammanhang alltid så klockrena Inga-Britt Ahlenius. DS

Mera vårtecken , men var är våren?

Vårtecken på Getingstorp kan beskrivas i annat än väderlek och här nedan får du två exempel från helgen som gick.

D iordningställer växthuset inför kommande säsong.

En grekisk sallad med vederbörliga  tillbehör. Väl kyld 
Retsina får dock vänta till sommaren.

PS Apropå nåt helt annat. Jag ska i dessa dagar tillstå att jag känner mig extra nöjd med att jag redan för fyra år sedan bytte bank. Från Nordea!  Till Handelsbanken.DS

Inställd grillpremiär

I lördags hade D planerat att grilla ute, men tyvärr hade regnet samtidigt bestämt sig för att ösa ner så därför fick hon tänka om. Det blev ändå en jättegod grillrätt på tonfisk, en av mina absoluta favoriter.

Måltidsförberedelser med rogivande utsikt.

Seglivad påskbukett.

Tonfisk under tillagning.

Resultatet. Grillad tonfisk
med nudelsallad.

Vårtecken

Tussilago, ett säkert vårtecken.

När D tagit "vintermössan" ( tegelpannorna) av 
tegelmuren, då är det vår.

Sudden death - nu vet jag hur det känns

3-4 i sudden death.

Igår kväll åkte jag på en riktig käftsmäll. Jag var så säker på att MoDo skulle fixa nytt SHL-kontrakt så jag påbörjade detta inlägg redan igår eftermiddag, alltså innan matchen MoDo - Leksand.  

Så här löd inledningen av inlägget då: MoDo blir kvar i SHL vilket gör nästa säsong till den 40:e i högsta serien. MoDo var med redan när Elitserien startade 1976/77 och har åkt ur vid bara ett tillfälle, 1983/84, men tog sig genast tillbaka................................

Men ack vad jag bedrog mig, Leksand drog det längsta strået och resten, ja det är historia nu. Surt så klart och jag hoppas att MoDo kan ta nya tag och snabbt ta sig tillbaka. 

Jag vill, i nederlagets stund, gratulera Leksand till en makalös bedrift. Igår kväll skrev de ett nytt kapitel  svensk idrottshistoria.

Med en natts sömn som distans till MoDo:s förlust så ter det sig fortfarande lika grymt och obegripligt att de förlorar en match som de totalt dominerar, men lika fullt är det snarast logiskt att bubblan till slut spricker. MoDo:s förfall har pågått alltför länge och började efter SM-guldet 2006/07.

Gårdagens inlägg, om ett ämne fjärran från  detta, rubricerade jag Tänk om, tänk nytt!  och det är vad jag tror att oxå MoDo måste göra. De måste börja med att skapa stabilitet i leden.  Det gäller både ledning och spelare. Sedan SM-guldet har MoDo avverkat: 

-10 tränare varav 5 fått sparken.

- 4 sportchefer, alla f d spelare i MoDo.

- 78 utländska spelare av minst sagt varierande kvalitet.

Jag vet inte hur det ser ut i andra elitklubbar, men jag kan i a f inte läsa in någon stabilitet i dessa siffror.

Nej, jag ska inte ge mig in på någon djupanalys och tala om vad som borde göras utan nöjer mig med  Tänk om, tänk nytt! som uppmaning till MoDo inför framtiden.  En framtid som nästa år innebär matcher mot bl. a. Västervik,  Karlskoga, Timrå och Björklöven.

Årets hockeysäsong går nu in i sitt slutskede med SM-semifinaler närmast. Jag följer dessa på avstånd men koncentrerar mig nu på Allsvenskan i fotboll vars premiär äger rum idag.
Allsvenskan som blir extra intressant att följa i år då Norrlands representation fördubblats genom att GIF Sundsvall får sällskap av Östersund.

Tänk om, tänk nytt!

Det finns alltid nya möjligheter om man bara
vågar blicka framåt.

Är det ok att använda marijuana som medicin? Här går meningarna isär. Det beror på 
- vem du frågar  
- vilket land du befinner dig i. 
- Ja, tom vilken domstol som dömer. 

Det har en man i Västerås fått erfara. Han skadades för 20 år sedan i i en MC-olycka och hamnade i rullstol. Ständigt besvärad av värk försökte han med alla tillgängliga läkemedel; inget hjälpte. Han mådde sämre av de mediciner han prövade, mediciner som dessutom var dyra. För några år sedan testade han marijuana som han själv odlade i hemmet. Varje morgon och kväll tog han en tesked marijuana i kaffet och resultaten lät inte vänta på sig. Smärtan blev lindrigare och hans övriga problem avklingade och upphörde nästan helt. Han orkade mera och kunde gå upp i arbetstid, kunde träna och vara mera delaktig i familjelivet. Ångesten försvann och han mådde bra. Kort sagt, tillvaron förändrades dramatiskt till det bättre.  Polisen kom dock honom på spåren och det hela blev en rättssak.

I augusti i fjol friade Tingsrätten i Västerås  mannen då de ansåg att han befunnit sig i en nödsituation. Domen överklagades och igår så dömdes mannen av Hovrätten till dagsböter för narkotikabrott. Även denna dom kommer med all sannolikhet att överklagas. Jag tror dock inte att HD kommer att ändra domen då svensk narkotikalagstiftning inte ger utrymme för detta. Det är dags för en översyn av svensk narkotikalagstiftning tycker jag.

Frågan blev extra intressant för mig eftersom den plötsligt berör mig mera än bara på ett allmänt plan. Jag besväras oxå av värk och spasticitet som  läkare hittills inte erbjudit mig någon verkningsfull medicin emot. Vad jag erbjudits är sjukgymnastik. Sjukgymnastikövningar som jag dessutom är oförmögen att utföra. Men, det är en helt annan historia.

Skulle jag då kunna tänka mig att ta marijuana som medicin? Frågan  berättigad då jag jobbat hela min yrkeskarriär i fängelsevärlden och sett allt elände och mera därtill som narkotika som t ex marijuana/cannabis kan föra med sig. Jag har genom åren haft en restriktiv hållning till alla former av narkotika, men har ändå försökt följa med utvecklingen och inte fastnat i ett ensidigt förbudstänkande när det gäller narkotiska preparat. Det här är inga lätta frågor och jag har oxå själv genom åren vacklat i min tro vilket jag oxå berört i något tidigare inlägg.
Frågan som inledde detta stycke besvaras  med JA, förutsatt att marijuanan i det här fallet skulle utgöra ett beprövat och godkänt läkemedel.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att frågor som dessa inte ska avgöras i domstol utan självklart borde komma till en politisk lösning så att Läkemedelsverket under vissa givna betingelser skulle kunna tillåta ett läkemedel som  är baserat på ett narkotiskt preparat. Som så ofta konstaterar jag att det är politiken som är stoppklossen i utvecklingen. Dimman av av okunskap, rädsla, fobier och förbudstänkande ligger tät i de politiska leden. Jag känner igen detta från mitt ADHD-arbete i början på 2000-talet.

Det händer saker på området i världen så det är nog dags även för Sverige att fördjupa sig i frågor som dessa. Tänk om, tänk nytt!

Nämnas bör att marijuana för medicinskt bruk är tillåtet i 23 delstater i USA. I Europa tillåtet i bl. a. Holland, Finland, Italien och Tyskland.

Det är förstås viktigt att all ev. legalisering sker under kontroll. Den snabba utbredningen i USA kan jag tycka har en del för övrigt att önska då det där plötsligt blivit en av de snabbast växande industrierna. Om ekonomin sätts före den medicinska nyttan och blir det enskilt viktigaste incitamentet så  ökar riskerna för att nytänkandet ändar i ett misslyckande. Ett misslyckande som vi inte har råd med.

Skärpning!

Rubrikens anmodan ter sig befogad då jag plötsligt kom på att jag inte skrivit något inlägg idag. Vad beror då det på ? Ja, det är väl så att det just nu är lite tunt med lust och inspiration. Hade MoDo vunnit mot Leksand igår så hade jag kanske skrivit ett inlägg om att de ännu en gång klamrat sig kvar i SHL. Nu blev det inte så då Leksand sprattlade till ännu en gång, 5-4, och tvingade fram en 7:e och helt avgörande match i Ö-vik i morgon. 

Av förklarliga skäl blev dagens inlägg något rumphugget och dagens bild har föga med inlägget att göra. Den kom med mest för att visa att Sigge och Osborne är goda kompisar även om Sigge inte vill leka lika ofta som Osborne.

Sigge och Osborne är inte lätta att fånga
på samma bild.

Läget för dagen

Grått, men ändå lockande.

Idag blir det ett sånt där inlägg som jag skriver mera för min egen skull än för dig som läsare. Ibland kan svårigheter vara bra att prata/skriva om för då blir de på nåt märkligt sätt mera hanterbara.

Vid den här tiden på året så gör sig mina fysiska tillkortakommanden som mest påminda. När det börjar bli dags för mig att försöka komma ut ur idet så blir jag bryskt påmind om vad jag förmår och inte förmår att göra. 

För två år sedan kände jag att min stukade lekamen blivit allt mera oblidkelig och mina funderingar om framtiden tilltog. Det mesta har dock fungerat ganska bra sedan dess och 2014-15  har varit ännu några bra år att lägga till handlingarna.

I år har dock försämringen blivit allt mera märkbar vilket bl. a. gjort att min utepremiär ännu inte ägt rum, trots att det funnits dagar med gynnsam väderlek. Det har vidare inneburit att jag fått ransonera mina förflyttningar mellan våningarna i huset så att jag somliga dagar blir kvar på övervåningen.  Mycket handlar om att anpassa tillvaron till rådande förhållande. 

Det svåraste just nu är den tilltagande smärta som jag känner i min vänstra kroppshalva, en smärta som dränerar mig på kraft och energi. Kraft och energi som jag skulle behöva till lite mera lustfyllda upplevelser.

Det suger att bara kunna sitta inne och titta ut.

Just nu sitter jag här med ett antal frågor: 
- När blir min utepremiär? 
- Kommer jag att klara av att  klippa gräset i år? 
- Hur blir årets trädgårdssommar? 
- Hur blir det med våra växthusmåltider?

Växthusmåltiderna vill jag inte gå miste om.

Många frågor, men inga svar för dagen. Jag får använda det gamla hederliga receptet att ta mig an framtiden som den plägar komma; d v s en dag i taget.

Påskrester

Nej, det här är inget nytt måltidsinlägg, bara ett konstaterande att Påskhelgen är slut och att vi är åter i vardagen. Det som återstår och minner om påsken är gula tulpaner; säsongens sista därtill.

Påskrester på bord och i fönster.

Den här buketten har jag lätt att förlora blicken i.

En extra bra avslutning på helgen blev det då MoDo igår kvaddade Leksand med 7-1. 3-2 i matchserien nu och en ny vinst på onsdag i Leksand så har MoDo säkrat SHL-kontraktet. Det börjar dock bli påfrestande med det här lindansandet år efter år.

Påskmat

Det har inte varit så många måltidsinlägg på sistone så därför bjuder jag idag på lite smått & gott från Påskhelgen.

Galette med chevre, valnötter och spenat.

Ägg och sill hör Påsken till.

Dukat till familjemiddag på Påskafton.

Tilltugg innan middagen.

Grönsakswok med glasnudlar
och cashewhummus

Budapeststubbe

Helgens fisk: Italiensk torskfilé i foliepaket.

Det blev i alla fall en premiär

Jag har tidigare skrivit om att Sigge och jag skulle begå vår utepremiär i Påsk. Det blev inte riktigt så; min premiär får anstå en tid till. Dock vågade Sigge sig ut på Långfredagens morgon. Han var något avvaktande, men efter en stunds tvekan så gick han försiktigt ut i glasverandan och nerför trappan. Inte konstigt att han tvekade något. Han har inte varit utomhus på 7½ månad.

Det blir tyvärr ingen elmoppe för mig i Påsk.

 Hans rehab har tagit rätt lång tid, men vi har hela tiden varit inställda på att han ska få gå ut igen. Ut och kolla in sitt revir och njuta av trädgården. Dessutom har Osborne tillkommit i familjen och vi har en känsla av att dom två kommer att kunna ha rätt kul tillsammans ute i trädgården.

Efter c:a 3 timmar fick jag årets bästa påskpresent. Då satt nämligen Sigge ute på trappräcket och "ropade" att han ville komma in. Plötsligt var allt som vanligt igen. Underbart!

Lite läskigt, vågar jag?

Det går ju bra det här.

Ute i stora världen igen.

Står du kvar matte?

7 ½ månad sedan senast,
det känns ändå helt ok.

Efter 3 timmars utevaro däckade Sigge
i tidningskorgen i köket.

Veckans tulpaner

Nu är "köpa-nya-tulpaner-varje-vecka-perioden"  över för i år.  Jag hoppas att nästa tulpan på Getingstorp dyker upp ute i trädgården. Inom en månad så bör några finnas i rabatten längs jordkällarens tak. En hel månad utan tulpaner; fixar jag det?

Papegojtulpaner i hallen.

Gula tulpaner i köket.

Vad annars när det är Påsk.

Påsk i glasverandan.

Glad Påsk!

Alice har nu åkt hem. Under dagarna här har hon varit med D och påskpyntat, veckohandlat, bakat, lagat mat och varit ute i trädgården förstås. Alice älskar att vara med farmor och ofta säger hon: "Farmor, allting är roligt att göra tillsammans med dig". 

Den här härliga påskhälsningen gjorde Alice
till D och mig.

En av mina viktigaste uppgifter brukar vara att plocka fram bra barnfilmer att titta på. När jag för en tid sedan, i samband med bytet till fiber, mera frekvent började använda Viaplay så hittade jag rena guldgruvan av utbud för barn så nu ligger jag rätt bra till.

Alice tyckte det var viktigt att påskpynta  
oxå nere vid gårdsskylten.

D har gjort påskfint ute på trappan.

Nelson och lillmatte Alice, ett
riktigt radarpar.

Insnöad

Nej, det är inte så illa som rubriken antyder. Jag konstaterar blott att jag vid den här tiden på året har en tendens att "snöa in" på vårtecken. Det innebär bl. a. att du som läser min blogg får se foton som du tycker att du redan sett ett antal gånger den senaste tiden.
Som idag t ex då fotona har en slående likhet med gårdagens. Vad är då skillnaden? Jo, idag handlar det om solen, den nedgående solen.

Solen smeker trädtopparna där bortom logen.

När aftonsolen sänker sig, precis innan den går till nattvila , så står den ändå så högt så att den når till trädtopparna bortom logen och lyser upp dessa så att de likt tomtebloss i en födelsedagstårta skvallrar om att det gått ännu ett år och att nåt nytt och spännande är på gång.

På närmare håll ter sig smekningen allt hetare.

Uppskjuten premiär

Igår såg det så hoppfullt ut.

Jag har några gånger på senare tid skrivit om att jag och Sigge planerat vår utomhuspremiär till Påsk. Även om solen lyste med sin frånvaro igår så såg det fortfarande hoppfullt ut, men nu på morgonen återbördades jag till rådande verklighet.

Jag som sett framför mig att i vårsolens glans på elmoppen susa ner till postlådan för att hämta morgontidningen och Travronden, för att inte tala om att susa runt i trädgården för att på nära håll se vad som hänt, händer och är på väg att hända. 

Ack vad jag bedrog mig, premiären får uppskjutas. Just nu är det ynka 2 grader här. Annat det än de 22 som BP idag ska njuta av på sin vintersemester i Spanien.

Premiären för Sigge och mig får av allt att döma skjutas upp. Som väl är anfäktas jag inte av några premiärnerver.

Idag blev jag återbördad till verkligheten.

PS Idag känns det rätt futtigt att fundera över vad jag skulle skriva i dagens blogginlägg, med tanke på gårdagens attentat i Bryssel. Men, att fortsätta leva våra liv som vanligt är väl den viktigaste insats vi vanliga människor kan göra för att inte spela terroristerna i händerna. DS