Dagen efter II

Jag upprepar gårdagens rubriktema och fortsätter använda bilder av min nya favoritutsikt för att  ge ytterligare liv åt mina inlägg.

Sveriges inträde i UEFA Nations League började bra och efter Viktor Claessons distinkta 2-0 i början av andra halvlek så trodde jag att Sverige skulle stänga matchen. Men, något gick helt fel och i slutminuterna kollapsade laget och en pinsam 2-3-förlust var ett faktum.

Det svenska laget igår. Några enstaka stod upp
men de flesta vek ner sig och
kom aldrig ut ur dimman.

Dagen efter

Politiskt dödläge. Så kan väl resultatet av gårdagens val bäst beskrivas. Jag följde valvakan på TV till midnatt och det dåvarande dödläget kvarstod när jag gick upp i morse. Nu är det upp till bevis för partierna och ta konsekvenserna av det uppkomna läget. Att lägga prestige och makthunger åt sidan och fullgöra den påtagna uppgiften, att göra det bästa för Sverige.

 Lite klarare än igår morse. Kan vi oxå hoppas på
en politisk uppklarning?

Dimmig valsöndag

En riktig rysare ser valet ut att bli. Det ska bli spännande att följa. Själv har jag redan röstat då D hjälpt mig att förtidsrösta.

Till skillnad från igår får jag idag gissa mig till  vad 
som finns där borta. Hoppas att den politiska 
bilden är klarare än så här i morgon.

En skön lördag

En gråtrist lördag såg jag framför mig när jag i morse tittade upp mot en genomgrå himmel och hörde regnet smattra mot fönstret. Men, när jag en stund senare öppnade fönstret möttes jag av frisk luft, upphörande regn och ett antal nyanser av grönt. 

Det blir en riktigt skön lördag tror jag bestämt. Dessutom med V 75 på Solänget, en av mina gamla hemmabanor. Sooner or later kvarstår som mitt travmantra. 

Nya favoritutsikten.

 En planerad grillmåltid i växthuset i helgen ser inte 
ut att bli av, men det blir nåt annat trevligt i stället.

Vårt gamla äppelträd ger aldrig upp.

Hur blir min dag?

Hur kommer min dag att te sig?  Svaret på frågan beror mycket på var jag fäster blicken när jag på morgonen tittar ut och vilken känsla jag då får. För hur dagen kommer att te sig avgörs för min del mycket av den första känsla jag får när jag öppnar och tittar ut genom mitt fönster. 

Där borta över Kilsbergen såg det  i morse ut som en rätt
gråtrist  start på dagen. 

När jag vände blicken åt andra hållet såg det ut som en
rätt behaglig start på dagen. 

Många kan nog tycka att jag gödslar min blogg med bilder från mitt Getingstorp och dess omgivningar. Bilder där den ena synes vara den andra lik.  Jag kan inte annat än hålla med. Orsaken är förstås att jag uteslutande lever mitt liv här. Det här min värld. En värld som jag scannar av varje morgon. En värld som jag älskar och som betyder oerhört mycket för mig. Därför är det nog så att jag ser så mycket mera i dessa bilder än vad den utomstående betraktaren ser. Jag märker själv hur små subtila skillnader leder mina tankar i olika riktningar. Tankar som sedan präglar mina dagar. Dagar som oftast blir bra.

Fjärde gången

I söndags klippte D gräset för blott fjärde gången i år. Nu är gräset lika tjockt och frodigt som tidigare om åren så det tog dryga tre timmar att klippa. Som väl är har vi en riktigt kraftfull klippare.  D var ändå inte är helt nöjd så hon ska klippa en gång till till helgen för att få det riktigt välputsat. Det är bara en gräsmatta på framsidan som tagit stryk av sommarens hetta. Förhoppningsvis repar den sig till nästa år. 

Långt tjockt och frodigt var gräset.

Dagen efter klippning var gräsmattan ånyo full med fallfrukt.

Den här gräsmattan är bränd av sommarens värme.

På andra sidan grusgången har den klarat sig.

Liksom här vid våra björkar.

Ändrad mathållning

Nu när sommaren är passerad så förändras oxå vår mathållning. Fräscha sallader och lätta, smålyxiga sommarrätter är ett minne blott. Nu bjuds i stället mera husmanskostbetonade måltider. Dessutom har alla måltider flyttats inomhus. Fjärran är de sena kvällsmåltiderna under det gamla äppelträdet. Fortfarande är dock det mesta på tallriken från egen trädgård. Det är guld värt.

Egen potatis, egen persilja, egen lök, egna morötter, 
 D:s inlagda gurka och D:s hemgjorda gelé. Mums!

Grannbyn

Nu när skogen bakom vårt hus avverkats så ser jag så mycket mera , bland annat delar av grannbyn Norra Folkavi. Det innebär förstås oxå att Getingstorp som legat dolt av skogen nu kan ses från andra hållet. Det noterade D när hon häromdagen var ute på promenad med Osborne.

Några kilometer bort ser jag delar av 
grannbyn Norra Folkavi.

Från andra hållet, i mitten av bilden, kan du skönja 
delar av Getingstorp.

Bordsskick

Liv är en väldigt matglad tjej som skiner som en sol så snart det vankas mat. Osborne blir oxå glad när Liv äter då det alltid hamnar lite smått och gott på golvet som han är snabb att glufsa i sig.

När Liv ätit klart har Osborne en hel del jobb
med att "städa" golvet.

 Spaghetti på  örat är sånt man får ta.

Min nya favoritutsikt

Sedan skogen bakom vårt hus avverkades så har jag fått en ny favoritutsikt. Den kan tyckas vara sig alltid lik, men den erbjuder mig alltid nåt nytt beroende på tidpunkt på dagen som du ser på bilderna här nedan. Jag ser i a f nåt nytt varje dag.

Kl. 6 igår.

Kl. 9 den 25 augusti.

Kl. 6 den 24 augusti

Kl. 5.30 den 14 augusti.

"En ful fisk"

En utsökt fiskrätt. Minsann har inte D skapat en liten
höstpåminnelse på köksbordet med ljus och rönnbär.

I helgen bjöd D på smörstekt uer med gräslökssås och ungskokta tomater. En rätt jag gärna äter igen.  Uer är ingen fisk jag kände till sedan tidigare så jag letade upp lite fakta  om den. Den smakar mycket bättre än den ser ut och beskrivs.

Tuffing på besök

Igår kom Liv på besök och har övernattat till idag.  Hon och mormor sover så klart fortfarande då klockan bara är kvart i sex.

Liv är ett alldeles underbart energiknippe som sätter fart på tillvaron vid sina besök här på Getingstorp.

Jeans, kebba och skinnpaj. En blivande
hårdrockare? Utan napp då kanske.

Traditionsenligt

Som alltid i augusti så äter D och jag kräftor och surströmming. D äter kräftorna och jag surströmmingen. För dryga tio år sedan testade D oxå surströmming, men det blev ingen hit så därför har vi valt att göra på detta sätt.  Jag är glad för att hon ändå står ut med att dela doften med mig. 

Där ute i glasverandan ska vi sitta.

Eftersom vädret var lite nyckfullt så åt vi inte som brukligt i växthuset. D dukade i stället upp till fest ute i glasverandan. Det blev en riktigt mysig kväll som slutade först när mörkret lagt sig vilket börjar bli lite väl tidigt nu.

D har dukat och Osborne bänkat sig.

Smidigt med snapsvisor på servetterna.

Allehanda läckerheter men surströmmingen
ännu inte på plats.

Men nu, surströmming från Kallax och
kräftor från Hjälmaren.

Det kallar jag en delikatesstallrik.

D lovprisade kräftorna från Hjälmaren.

D hade oxå gjort läckra miniädelostpajer.

Mörkret smyger sig på.

Och snart är festen slut.

PS Sigge gillar inte doften av surströmming så han visade sitt missnöje genom att gå ut och  kom sedan inte in till natten. I morse när jag öppnade fönstret och ropade på honom så kom han som ett skott från sitt gömsle under jordkällartaket och nu ligger han och myser i min TV-fåtölj.

Efter en natt ute i regn och rusk är det skönt
att vila ut i husses TV-fåtölj.

Stadsbesök

Busstrafiken förbi vår by Södra Folkavi har minimerats till två turer per dag till och från Örebro så när D har ärenden i stan, igår bl. a. frisörbesök,  så gäller det att planera väl. 

Igår när D och Osborne kom hem med bussen så behövde jag möta upp med elmoppen vid hållplatsen då D hade handlat och var "tungt lastad".

Det duggar så jag väntar under träden på
att D och Osborne ska komma med bussen.

Där susar bussen förbi och jag hakar på till
hållplatsen 200 meter längre bort.

På väg hem igen.

Ruskväder på gång.

Sigge kommer och möter så klart.

Osborne kollar mattes snygga frisyr.

Höstvibbar

När jag tittade ut i morse var det inte utan att jag kände höstvibbar. När jag öppnade fönstret så för förbyttes känslan till sensommar då jag möttes av ljumma, friska vindar och härlig fågelsång. För att förstärka känslan av att det ännu är sommar så ska D och jag äta kräftor (D) och surströmming (jag) i helgen.

Det var färgerna som gav mig höstvibbar,

Skördesäsongen går mot sitt slut, men ännu finns 
mycket kvar att skörda.

Fyrtal i 3:or

Mitt älskade Getingstorp.

Rubriken syftar inte på drömmar om en bra pokerhand.  Nej, långt därifrån. Dagens inlägg är nummer 3333 sedan jag började blogga, den 10 oktober 2008. Det blir c:a 333 inlägg per år, 28 inlägg i månaden, alltså nästan ett inlägg varje dag. Om jag antar att varje inlägg i genomsnitt tagit en timme att skapa så  betyder det att jag bara för mina egna inlägg lagt 138 dagar vid bloggen. Därutöver har det förstås gått åt en del tid för att följa andra bloggar så kanske ska jag dubbla siffrorna ovan.

Fyra - åtta månader vid datorn under tio år bara för att blogga, är det väl använd tid? Ja, det tycker jag. Inte minst för mig som lever i en väldigt begränsad tillvaro här på mitt älskade Getingstorp. Jag har "träffat" massor av nya intressanta människor och fått många bloggkompisar.  Jag har fått "resa" runt i världen trots att jag inte längre kan resa och då lärt mig massor om andra länder, dess sedvänjor och människorna som lever och bor där.  En kunskap som skapar en större förståelse för allt som inte är som jag är van och tycker att det ska vara. Jag har därtill lärt mig massor om mig själv.

Vid några enstaka tillfällen har jag varit på väg att sluta blogga, men efter kort tid kommit tillbaka och valt att fortsätta. Det är jag glad för. Bloggen har varit och är något som hjälpt till att göra min tillvaro mera innehållsrik trots att den är så begränsad. Eftersom mina inlägg ganska snart och nästan uteslutande kommit att handla om livet här på Getingstorp så har bloggandet oxå fått mig att uppskatta allt jag har och fortfarande kan göra i stället för att misslynt sitta och sakna det jag inte har och inte längre kan göra. En insikt som jag är glad att jag uppnått. 

Jag vågar påstå att bloggandet bidragit till att jag breddat min kunskap på ett flertal områden och kanske har  jag oxå blivit en klokare och mera vidsynt människa. Rätt bra betalt för min tidsinsats under tio år tycker jag.

Sommarminne

Nu när kyla och mörker så sakteliga börjar tränga sig på känns det extra bra att plocka fram nån opublicerad godbit från den sommar som flytt.

Denna julikväll bjöd D på en wokrätt under
det gamla äppelträdet.

                                               

Trädgårdskvällen började vid 19.30-tiden

och slutade när klockan närmat sig 23.

                                             

Desperationen tilltar

Det är inte ofta numera som jag tycker till i samhällsdebatten här på bloggen. Det var något jag ofta gjorde när jag började blogga för snart 10 år sedan, men det kändes med tiden föga konstruktivt att "sitta på kammaren" och tycka till om allehanda företeelser. Men, ibland dyker det upp bjudningar som jag bara inte kan avstå från att lyfta fram ur skamvrån. Inte för att bjudningarna är särskilt bra och väl genomtänkta utan snarare för motsatsen. Ett exempel här nedan. 

I stället för bilen.

Desperationen tilltar så här i valtider. Desperation är ingen bra grund att stå på när du vill tänka konstruktiva tankar. Miljöpartistiske riksdagsledamoten Karin Svensson Smith har tänkt till. En särskild parkeringsskatt föreslås för den som tar bilen till ett köpcentrum för att handla. I stället för bil rekommenderas användning av lådcykel.

Det är väl den 18 augusti och inte den 1 april tänkte jag när jag läste detta. 

Augustibilder

En bild säger mer än tusen ord påstås det. Vad säger då två bilder? Mycket, om än inte allt.

Rosenskäran har stått emot värme och torka och
blommat hela sommaren.

När Sigge vill komma in hoppar han upp på broräcket 
så att vi ska se honom.