Allt närmare Advent

Advent närmar sig snabbt och D fixar med nåt nytt varje dag.

Ljusstake och gardin som hör Advent till.

Gardinbyte även här, rödvitt skynke
under bänken och riktigt gamla
tomtar i fönstret.

Utanför fönstret har Birdie nam nam i år
fått ett nytt utseende.

Allt närmare Advent

Advent närmar sig snabbt och D fixar med nåt nytt varje dag.

Ljusstake och gardin som hör Advent till.

Gardinbyte även här, rödvitt skynke
under bänken och riktigt gamla
tomtar i fönstret.

Utanför fönstret har Birdie nam nam i år
fått nytt utseende.

Plötsligt slår det mig

 Vad det är som slår mig? Jo, jag kom just att tänka på det här med julkort. Jag har i alla år skickat julkort till en försvarlig hoper människor. Familj, släkt och vänner både här hemma och utomlands. En del av julkortsmottagarna träffar jag förstås under året, men rätt många är det åratal sedan jag träffade, så för ett antal blir julkortet den enda årliga kontakten.

Växthuset i vinterskrud hade blivit ett vackert julkort.

Hur ska jag då göra i år? Ja, endera skickar jag till alla, till några eller till ingen. Så långt har jag kommit i mitt beslutsfattande / velande. Som med allt annat så känner jag mest för att det rätta är att sluta med massutskicket medan jag själv kan ta beslutet och inte vara nödgad att sluta p g a att jag inte längre kan. Hur det slutgiltigt blir visar sig i sinom tid.

Advent i sikte

Nu närmar sig Advent och då börjar det poppa upp gamla bekanta här och där i huset. Ja, det dyker även upp nåt nytt ibland, men det mesta hänger med år från år. D får en extra kreativitetskick vid den här tiden på året. Oxå. Till helgen så kommer det förstås mera.

Madonnan får samsas med svarta ljus
på hallbordet i år.

Mera pynt i hallen.

Gamla trotjänare på plats.

Glasverandan ska förstås vara väl upplyst.
Inte så adventlikt där ute ännu.

Helgbestyr

Helgen som gick var det full aktivitet i köket då D bakade kakor, bullar och skorpor i dagarna två. Kakorna, Brysselkex och Hallongrottor, kom inte med på bild.

Goa bullar. Vanliga på lördag, saffransbullar på söndag.

Skorpor på plåt.

Skorpor på burk.

Nelson, Osborne och Sigge håller matte sällskap.

Efter söndagens bak bjöd D på veckans pasta till middag.

Krämig pasta med egna 
soltorkade tomater.

Kompisar

Osborne har blivit en frisk fläkt i familjen. Fram för allt har Sigge och Osborne blivit kompisar. Sigge har ett ändlöst tålamod med Osborne som har mycket lek och bus i kroppen. Nelson däremot, med årens rätt så ägnar han sig mest åt att slappa och ta det lugnt. Hans samvaro med Osborne blir när dom tillsammans går på promenader med matte. När dom går ut  så följer oftast Sigge med, men lämnar inte tomten utan sitter och väntar på att dom kommer tillbaka och följer då med in. Det är fascinerande att följa hur vi alla i familjen på olika sätt anpassar oss till varandra.

Sigge får gärna låna Osbornes bädd i köket.

Favorit i repris

Igår var det åter dags för en av våra favoriter, smörrebröd. En rätt som sitter kvar sedan D:s och mina många resor tillsammans till Köpenhamn under 90-talet. Vår senaste sista resa till Köpenhamn gjorde vi i oktober 2000 när D fyllde 50. 
Vid ett restaurangbesök på 50-årsdagen friade jag till henne och 8 månader senare så gifte vi oss.  Brith Ingers barn, Sara och Marcus, med respektive var med på den Köpenhamnsresan så det var många som fick sig en riktig överraskning där.

Igår bjöd D på en ny smörrebrödsmix.

Oj, så många härliga minnen som poppade upp under tiden jag filade på det här inlägget.

Framtidsförberedelser

Igår fick vi hem åkgräsklipparen och röjsågen igen, efter att ha haft maskinerna på årlig service. Det innebär att allt är i toppskick inför nästa säsong. En säsong som kommer att bli annorlunda då jag inte längre kommer att klara av att klippa själv. Vi har därför bestämt oss för att köpa klipptjänsten, men eftersom vi har en bra klippare så kan vi ju låta utföraren använda den. Även om det tar emot så inser vi att det är bättre att satsa på denna lösning redan nu så att vi inte en dag plötsligt står där med gräs upp till knäna oförmögna att göra något åt det. 

Nästa sommar får jag sitta och titta på
när gräset klipps.

Antagligen kommer jag inte att kunna avhålla mig helt utan kommer säkert att försöka ta mig upp på klipparen och klippa några mindre enkla ytor. Om inte annat, så bara för att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan. 

Ofta påminns jag i dessa dagar om den tid som stundar när hjälp behövs för att klara allt mera av vardagen. Påminnelserna är sällan positiva utan alltför ofta berättas i media om äldre personer som på olika sätt kommit i kläm p g a ett föråldrat regelverk och ett fyrkantigt sätt att tillämpa regelverket från de som är satta att ansvara för denna "samhällsservice". Just därför känns det bra att i god tid ta tag i detta själv innan allt vuxit till oöverstigliga problem som dessutom ska lösas av andra. Något som vi har mycket dålig erfarenhet av. 

Jag vill inte fastna i nån bitterfälla där jag bara sitter och ondgör mig över allt som inte fungerar. Nej, jag vill att vi ska kunna njuta av de år som stundar och då är det nog bäst att börja "bädda" redan nu. Det är ju ändå så att, som man bäddar får man ligga.

November - inte bara mörk och grå

November är en månad som de flesta av oss beskriver som mörk och grå. Så även jag, senast igår. Så trevligt att då en dag som denna kunna få se november visa upp sig från en annan sida, med ljusblå himmel och flödande sol. Så mycket bättre allt känns en dag som denna. Inte konstigt att jag ofta berör vädret i mina inlägg.

 Att i november se solen smeka gäststugans
gavel är en njutning för mig.

Solen lyser upp fälten ända
bort till Kilsbergen.

Under löven i den hitersta odlingsbänken
 kvarblir palsternackorna i vinter. Ett test av D.

Första snön - ett minne blott

Vinterträdgård rubricerade jag mitt senaste inlägg, men den rubriken är inte gångbar idag. All snö är nämligen borta som du ser på bilderna här nedan. Jag som inte gillar snö numera ska inte klaga, men jag hoppas i alla fall på lite vitt. Om inte annat så för ljusets och stämningens skull.

Snöfritt igen.

Åter till novembergrått.

Växthuset lyser upp i alla väder.

Vinterträdgård

Vid den här tiden på året brukar D börja vinterinreda trädgården. Inget undantag i år vilket inneburit att  den gångna helgen ägnats just åt detta. Bjuder på ett antal bilder där du ser hur det börjat. Till advent dyker det förstås upp mera där ute. Och här inne så klart.

Bra med ljuspunkter så att
Tomten hittar på Julafton.

Måltid här blir det om så där
ett halvår.

Till dess får jag nöja mig med längtan.

Lyktstolparna ska förstås oxå
prydas.

Som sagt.

Växthuset är inbjudande även
vintertid.

Blomlådan på gäststugan
byter skepnad på vintern.

Ett välkomnande ute på trappan.

Portalen byter oxå om till
vinterskrud.

Veckans fisk på söndag

Söndagens middag blev oxå veckans fisk. D bjöd på frasig rödspätta med bakad purjolök, kokt potatis och brynt smör. Jättegott.

Efter middagen blev det en stund i Sinnesrorummet som det ofta blir på just söndagar. Ännu en vecka till handlingarna och Advent närmar sig med stormsteg.  

Veckans fisk.

Stillhet råder där ute i mörkret.

Ja, även här inne.

En sprakande brasa ger den perfekta inramningen.

En fläkt av Mellanöstern

Jag letar ofta recept för att underlätta något för D som står för all mathållning här på Getingstorp. Inte sällan dyker det upp någon rätt som jag aldrig tidigare ens hört talas om. Så bl. a. häromdagen då jag ramlade över Shakshuka med fetaost, en rätt med Mellanösternanknytning.  Bara namnet lät kittlande så därför tipsade jag D om den inför helgen.  Det lär visst vara en frukosträtt, men den smakade alldeles utsökt som lördagsmiddag oxå. 

Shakshuka i gjutjärnspanna.

Med blixt blev det genast mera färg.

Vintermåltid

I morse vaknade jag till en ljuvlig vintersol.

Med vintern följer en omläggning i vår mathållning. Gärna mustiga, heta grytor och liknande när den första snön anlänt. Igår bjöd D på en typisk vinterrätt, en mustig gulasch med potatis och apelsinmajonnäs.

Gårdagens gulasch.

En perfekt uppvärmning inför VM-kvalmatchen Frankrike- Sverige, 2-1. Så surt att Sverige förlorade då de gjorde en mycket bra match. Det var länge sedan jag såg Sverige spela så bra. Det mesta fungerade så bra att Sverige t o m dominerade  delar av matchen. Tyvärr fattades den där avgörande förmågan att sätta chanserna som det inte ges så många i dagens fotboll och ännu en gång besannades klyschan att ett lag är som sårbarast när man gjort mål; 0-1 i 54:e, 1-1 i 58:e och 2-1 i 65:e.

Förlusten till trots så smög sig ändå lite framtidshopp in.

Vinterförberedelser

Nu är D i full färd med att iordningställa trädgården för vintern. Än så länge små förberedelser, men  inom några veckor så ska div. belysning och andra vinterattiraljer vara på sin plats.  Och inte minst ska Birdie nam nam öppna för säsongen.

Vi har hittills fått rätt sparsamt med snö och har förskonats från det kaos som Kungliga Huvudstaden drabbats av. Dessutom förutspås nu varmare väder vilket innebär att vi har snöslask att se vänta. Men, tids nog kommer den vita varan i önskad mängd och den rätta vinterstämningen kan infinna sig. 

Som synes har vi fått rätt sparsamt med snö hittills.

 Poolen i vintervila.

Kaos som kaos

Stockholm har sitt värsta snökaos  i november på 111 år. Här på Getingstorp har vi hittills klarat oss lindrigare undan. Det enda kaos som smyger sig på här är Trumps seger i presidentvalet. Det kan jag ju dessutom enkelt välja bort genom att bara slå av TV:n.  Gårdagen gjorde mig rätt matt efter att ha  följt presidentvalet och dess efterdyningar mellan kl. 04.00 -- 23.00. Jag har aldrig varit någon USA-fan och detta förändrades på intet sätt av det jag fick mig till livs under gårdagen. Det ska dock bli intressant att följa fortsättningen.

D har satt upp marschallhållare längs gången från
grinden. Snart lyser där vackert i vinterkvällen.

Väntan är över

Inte efterlängtat, men vackert ändå.

Märk väl att jag skriver väntan, inte längtan. Igår kom den även här, den första snön.

PS Vad värre är, Donald Trump  går som tåget i det amerikanska presidentvalet, f f a på landsbygden och det där som få förståsigpåare verkar ha insett är på väg att hända. Donald Trump kan vara USA:s nästa president. Skulle det bli så har väl amerikanarna fått den president de förtjänar, men den övriga världen då. Förtjänar vi detta? Jag bara undrar. Först kommer snön och så kommer Donald Trump; en olycka kommer sällan ensam. Just nu är ställningen Clinton 209 - Trump 232 och jag har bloggat färdigt för stunden.

Tidens gång

Ofta påminns jag om tidens gång, f f a hur fort tiden går. Eftersom jag dokumenterar mycket här på bloggen så blir det oxå lättare att komma ihåg vad som hänt genom åren. Igår förmiddag när jag tittade ut så fastnade blicken på de tre björkar vi planterade när vi i november 2011 nödgades ta ner vår av sjukdom drabbade jättegran. Det är alltså redan 5 år sedan, men jag minns det som igår.

De tre björkarna har växt riktigt bra.

Avslutning på helgmyset

I en av odlingsbänkarna  satte D vitlök igår.

Igår hade D en trädgårdsdag med div förberedelser för vad som komma skall. Hon planterade bl. a. tulpaner och vitlök som vi kan njuta av nästa år. Tulpaner en del av året, vitlök hela året. Jag tillbringade eftermiddagen framför TV:n. Följde V75 och som så ofta stannade det vid förhatliga 4 rätt. Så, sooner or later gäller fortfarande.

Efter det bjöd D på en egenkomponerad, supergod middag. Det blev ugnsrostade grönsaker med getostkräm, vegetariska biffar och nyskördad mangold. Sedan avslutade vi kvällen med samtal och musik i Sinnesrorummet. Till en härligt sprakande brasa i murspisen. Ännu en mysig helg att "lägga till handlingarna".

Delikat söndagsmiddag där det mesta
kommer från egen trädgård.

Sigge älskar att ligga i Gripsholmsstolarna.
Där ute råder stillsamt mörker.

 Det behövs många ljuspunkter den här årstiden.

Det blir tätt mellan brasorna det närmaste halvåret.

Vedkorgen får fyllas på ofta nu.