Vårkänslor

I morse när jag bara satt och  gjorde ingenting så hörde jag för första gången i år fågelsång i trädgården. När jag tittade ut så framstod det som klart. Våren kommer mycket tidigare i år. Vid en titt på min vädersajt så kunde jag konstatera att det idag är 25 grader varmare än motsvarande dag i fjol. Prognosen för de närmaste 10 dagarna visar på plusgrader varje dag. Vad mera behövs för att övertyga om en tidig vårankomst.?

Björn Ranelids "Mirakel"

Från att ha varit icketittare på Melodifestivalen så gjorde jag igår ett undantag. Många märkliga bidrag har passerat revy genom åren och på den listan ligger Björn Ranelids "Mirakel"  i toppskiktet. Säga vad man vill om Björn Ranelids bidrag, det kan tveklöst inte beskyllas för att vara en kopia av någon tidigare hit. Björn Ranelid själv, han lämnar som vanligt ingen oberörd. Texten till "Mirakel". Ja, vad finns att säga om den? Utan att ha läst något som Björn Ranelid skrivit så låter det som Ranelidska.

USA, en tickande bomb?

Klyftorna mellan rika och fattiga i USA ökar. Vad beror det på att detta helt förtigs i det pågående republikanracet? Hoppas kandidaterna att det fattiga USA helt ska utplånas eller hoppas alla att inte bli valda.

Morgonstund har guld i mund

Våra helgfrukostar är heliga stunder. Härligt att sitta ner i lugn och ro, summera veckan som gått och
i tanken blicka framåt.

Hemgjord müsli, hemgjord svartvinbärsgelé till söndagens Boeuf bourguignon Vegostyle
och Bergaägg.

Frukostdukningen påbörjad

Matte ger Nelson ögondroppar och salva varje dag
efter hans ögonoperation.

Nelson är åter efter morgonpromenaden med matte
och Sigge ligger i hallen och väntar

Som du ser på klockan så tar vi sovmorgon på helgerna.

BYT BANK!!!

Idag är det du som kund som 
blir rånad

Nu när reporäntan ånyo sänkts så  fokuseras förstås debatten på de svenska bankerna som fortsätter att, inte bara tjäna pengar utan att sko sig på sina kunders bekostnad.

Jag har skrivit ett antal inlägg tidigare på banktemat. Då ofta om hur nöjd jag är efter att ha bytt bank från Nordea till Handelsbanken. Detta främst beroende på Nordeas obefintliga kundservice  och på den utomordentliga service jag får på mitt nuvarande bankkontor, Handelsbanken i Fjugesta.
En av de frågor som ständigt upprepas till svenska bankkunder är: har du någon gång bytt bank? Nästan alla svarar nej. Missnöjda är många, men inte byter man bank för det. Nej, det är värre än att svära i kyrkan. Så gör man bara inte.

Fortsätt då att bli blåsta. Dessutom blåsta med uselt bemötande. Jag blir antagligen lika luggad på pengar av min bank som de flesta andra men jag får i alla fall en utmärkt service och hjälp när jag så behöver. Detta resonemang säger det mesta om banksfären. Som kunder, normalkunder, är vi chanslösa. Bankernas vinstmarginaler är oförändrat höga och även när deras kostnader och avgifter minskar så ökar kundernas dito, eller blir i bästa fall oförändrade.

Jag är just nu i slutet av ett bankärende där jag hjälpt min mor att byta bank, från Nordea till Handelsbanken. Detta byte helt grundat på Nordeas ovilja/oförmåga att hjälpa en kund sedan  mer än 50 år ( Sundsvallsbanken-Nordbanken-Nordea). Med hjälp i detta avseende så menar jag inte ekonomisk hjälp utan hjälp för en åldrande människa att på ett bra och säkert sätt kunna sköta sin ekonomi med bistånd av en annan person.
Handelsbanken var som vanligt villiga till att ge den hjälp jag efterfrågade och när alla handlingar var undertecknade, bevittnade, signerade och insända till banken så lades nya konton upp i Handelsbanken. Nu återstod bara för Nordea att föra över pengarna till dessa konton i Handelsbanken i enlighet med de handlingar de fått sig tillsända. De nya kontona lades upp förra fredagen.

Jag ringde igår för att höra när pengarna är överförda och tillgängliga. Jag ringde förstås inte till Nordea eftersom dom har som policy att inte släppa fram sina kunder till de lokala kontoren. Allt ska gå via ett nationellt kundcenter. Jag fick alltså ringa Handelsbanken som i sin tur kontaktade Nordea och svaret jag fick var följande: avslut görs bara vissa dagar och pengarna skulle kunna ses på kontot igår eftermiddag eller senast idag . I går eftermiddag blev  inga pengar  synliga på kontot.
Nu har alltså mer än en vecka förflutit under vilken Nordea konfiskerat pengarna och undanhållit dessa från den rättmätige innehavaren. Här sitter jag och väntar och får nöja mig med det. Vänta till dess banken överför pengarna till dess rättmätige ägare.
Idag på eftermiddagen så blev 1/3 av pengarna överförda till nytt konto i Handelsbanken. På frågan om var resterande 2/3 är så uppges att just på det kontot så väntas en pensionsinbetalning idag och därför kvarhålls behållningen på det kontot i sin helhet till dess pensionsbetalningen gått in. Överföring kan  därför ske tidigast på måndag. På fråga om vad jag kan göra åt detta så är svaret: Inget. Jag får helt enkelt nöja mig med att pengarna är konfiskerade i 11 dagar.

Jag är inte den som viker ner mig när jag har uppenbart rätt i en fråga men samtidigt har jag sedan lång tid bestämt att inte lägga energi på uppenbara stolligheter. Det finns  galenskap i samhället som man bara står förstummad inför. Att försöka få Nordea att verka i en kunds ( nu f. d. kund ) anda är uppenbarligen en av dessa galenskaper.

Jag har försökt förstå varför Nordea inte klarar av det mest elementära jag önskar som kund och kommit fram till följande slutsats:
-Jag ska väl först säga att jag tror inte att Nordea medvetet vill jävlas med sina kunder.
-Nej, det avgörande skälet till att detta händer i Nordea men t ex inte skulle hända i Handelsbanken är att allt centraliserats i Nordea vilket innebär att vissa bankärenden bara utförs på vissa dagar. Som t ex nu när ett kund- och kontoavslut ska göras. Som kund för jag då bara vänta till "rätt dag" för banken.
Den avgörande skillnaden är att i t ex Handelsbanken så utförs mina ärenden av det lokala kontoret så där görs en åtgärd när jag som kund önskar det,  inte när det passar banken.

Vad kan jag då göra? Ja, jag har i alla fall gjort vad många andra missnöjda bankkunder inte gör, nämligen bytt bank och dessutom hjälpt min mor att göra detsamma. Utöver det så kan jag bara uppmana dig som är missnöjd bankkund: BYT BANK!!!

Det gränslösa USA

Är du mexican  så ställer du dig kanske frågande till rubriken. Nu avser jag inte fysiska landgränser med rubriken utan mera att  allt är möjligt over there. På gott och på ont. Mest på ont brukar jag tycka. Jag som aldrig besökt USA.
Det senaste gränsöverskridandet jag läst om är restaurangen Heart Attack Grill. En restaurang i Los Angeles med ett antal egenheter:
- väger du över 159 kg så äter du gratis.
- du måste betala kontant eftersom  du kan dö i avvaktan på att kortköpet blir klart.
- här säljs cigaretter utan filter.
- allt serveras stekt eller friterat i äkta ister.
Här om dagen dog en gäst av hjärtattack efter att ha ätit en Triple Bypass Burger. Restaurangens devis är
" En smak värd att dö för".



Las Vegas, nej dit har jag aldrig längtat. Inte ens som tonåring. Men visst,  där kan du skaffa dig sällsamma minnen för livet. Tänk bara, först bröllop i nåt litet "Wedding chapel" följt av bröllopsmiddag på Heart Attack Grill. Det som är kvar av bröllopskassan blåser du sedan på närmsta Casino. Häpp!

Vad jag ska äta i helgen? Middagen idag blir: Trattkantarellsoppa med getost
I morgon lördag blir det annat stuk på maten då barnbarnen är på besök. Då blir det hemlagad pizza, lagad av D med benäget bistånd av Erik och Alice.
Söndagmiddagen är oxå redan bestämd. Det blir: Boeuf bourguignon Vegostyle. Som tillbehör bland annat D:s hemgjorda svartvinbärsgelé.

Sigges favoritpose

Så här älskar Sigge att ligga, utsträckt som en padda. När han ska fotas så vill han förstås inte titta in i kameran. Lite integritet vill han ha kvar.
Det ser inte så bekvämt ut. Tycker jag, men så är jag  inte katt heller.

Är du missförstådd?

Nej då, jag känner mig inte alls missförstådd. Det hindrar mig dock inte från att ägna en tanke till de personer som känner sig missförstådda. Som gång på gång får förklara. Som gång på gång måste förklara. Oftast för dem som ingenting förstår, hur de än förklarar.

Varför fråga efter en förklaring om du inte vet hur du ska hantera svaret, den förklaring du får?
Eller ännu värre, om du redan bestämt dig innan du fått förklaringen, men ändå frågar.

Tisdagsfilm

 Tisdag är ingen typisk filmkväll för mig men igår blev det så. TV-utbudet med Champions Leaguefotboll, "Mot alla odds" och "Veckans brott" fick stå tillbaka. Att det var Alla Hjärtans Dag bidrog till detta.
"Möte i Toscana" är en film som överraskar. En tänkvärd film som väcker känslor. Den engelska titeln  är "Original copy". Något att fundera över när du ser filmen. Vad är kopia och vad är original? Vad är fantasi och vad är verklighet? Toscanas ljuvliga miljöer är som gjorda för en berättelse om mänskliga relationer. Inte minst på Alla Hjärtans Dag.
t

Söndagsfilmen

Boken "Svinalängorna" har jag länge tänkt läsa men det har inte blivit av. I  går blev det i stället filmen  jag tittade på. Fängslande och trovärdig  i all sin dysterhet. Ett  deprimerande stycke samtidshistoria.

Jag förstår, efter att ha sett filmen, att boken blev uppmärksammad när den kom. Den har tveklöst något viktigt att berätta.

Födelsedagstårta

Matte gjorde en minitårta till Nelson i kväll så att han ändå fick känna att han fyller år idag. Om än bara lite. När tratten är borta firar vi med glass. Det har husse lovat.

Ja, jag vet att jag fyller 4 år idag.

Den tårtbiten har jag snart slukat

Äntligen har matte sagt Varsågod!

Var det allt?

Vårkänslor på födelsedagen

När D ochh Nelson varit ute på sin skogsrunda på förmiddagen så var detta det första jag hörde vid återkomsten: "Det är vår ute!"

Nelson som får vara iklädd tratt ytterligare fem dagar känner uppebarligen oxå av fenomenet vårkänslor eftersom han  gick ut och lade sig i glasverandan. Där har han puffat till några kuddar så att han har bra vilostöd för huvudet. Jag kan tala om att Nelson instämmer i texten på skylten i hans blickfång. En skylt mera tillägnad Sigge. Klicka på bilden så kan du läsa texten. Sigge som är lite mera sparsmakd ligger inne i Sinnesrorummet och jäser i mattes Howardfåtölj.

Nelson fyller 4 år idag men vi väntar nog med att fira tills han har fått ta av tratten. Det är ju inte lika njutbart att äta glass med tratt.

Bokavslut

Idag kände jag för att fortsätta läsa "Brida" av Paulo Coelho Jag avslutade den boken idag. Andra halvan bättre än den första låter min omedelbara och enkla recension. Jag har redan lagt fram nästa olästa Coelho, "Segraren står ensam". Jag har visst fått tillbaka läslusten igen.

Längtan efter fredagsmys

Igår kväll blev längtan efter fredagsmys för stor för Nelson. När jag, D och Sigge gick upp och tittade på  "På spåret" så kunde Nelson inte längre hålla sig. Han beslutade sig för att definitivt besegra tratten och även klara av att gå uppför trappan. Stolt kämpade han sig upp, steg för steg, och kunde nöjd bänka sig i sin soffa som han brukar göra på fredagkvällar. Natten kunde jag nu på morgonen konstatera att han tillbringat i barn/gäst-rummet där han nu fått sällskap av matte och Sigge. Detta vill jag kalla en seger för Nelson. Och för fredagsmyset.

Nelson i tratten

När Nelson ska fotas så vill förstås oxå Sigge vara med och se vad som händer.

Kryptisk rubrik? Saken är den att vi för några dagar sedan upptäckte att Nelson hade problem med sitt högra öga. Det såg svullet och irriterat ut. Självklart blev det nästa dag besök hos veterinären som ställde diagnosen "traumatiska hornhinnesår". För att detta inte skulle ge framtida men så var operation nödvändig. Det blev hemresa, fasta i ett dygn och åter till veterinären nästa dag för operation. Op. gick bra och nu får Nelson gå omkring med en jättetratt över huvudet tills  det är dags för återbesök och stygnen ska tas.  Han har snabbt anpassat sig till tratten och dess olägenheter men är ledsen för att han inte kan ta sig upp på övervåningen och mysa i sin soffa med matte, husse och Sigge.

Jag kan inte undgå att imponeras över hur snabbt han anpassat sig till den nya situationen och sitter lugnt och stilla och väntar på de ögondroppar matte ger honom 2 ggr/dag. Inga klagovisor där inte men så vet han oxå att allt vi gör för honom, även det som kan vara obehagligt, alltid är för hans bästa. Sigge är solidarisk med Nelson och tillbringar dagarna nere i köket med honom. På kvällstid har han dock upptäckt att Nelsons soffa är ledig och ser till  att utsträckt ligga där och njuta av sin nya "herrepåtäppansits".
Nelson är förstås ledig från jobbet på cityHUND under den här tiden och är hemma med mig och Sigge. Lillmatte kommer förbi varje dag när matte är på jobbet och går ut med honom.

Torftig syn på pensionärslivet

Vid det pågående statschefsmötet, Northern future forum, så ska bland annat diskuteras Fredrik Reinfeldts utspel om att vi svenskar bör jobba längre. Vid mötet omges han av en del särskilt inbjudna "övertidare". En av dessa är kläddesignern och egna företagaren Gudrun Sjödén, 71 år. I en intervju på TV-nyheterna igår kväll så angav hon följande skäl till att hon inte pensionerat sig vid 65 utan fortsätter jobba: " jag vill inte bara städa, laga mat och sitta på café". Tror hon att det är det enda dagens pensionärer gör? Jag tycker att det är ett snarast föraktfullt sätt att uttrycka sig om de människor som valt att gå i pension vid 65 eller tidigare. Lika opedagogiskt som Reinfeldts utspel ter sig, lika ogenomtänkt verkar hans val av rådgivare ur "verkliga livet" vara.

Byt karriär och arbeta tills du fyller 75

Jag skrev den 29 juli 2009  ett inlägg om hur länge vi ska/bör arbeta. Rubriken jag satte var "Hur länge orkar du leva utan att arbeta"? Varför jag noterar detta just idag beror förstås på Fredrik Reinfeldts utspel om att vi bör arbeta tills vi fyller 75 år. Om detta kan man förstås tycka både si och så. Reinfeldt menar att detta är nödvändigt för att vi ska kunna behålla vår levnadsstandard. Så är det förstås om levnadsstandard = pengar i plånboken.
Jag vill nog påstå att levnadsstandard inte bara är avhängig av hur mycket pengar du har tillgång till utan helt avgörande är hur du använder dina tillgångar. Levnadsstandard = livskvalitet är mera lockande för mig.


Att Reinfeldts utspel kommer just nu är väl för att ha ett viktigt framåtsyftande ämne att diskutera vid  denna veckas träff med ledarna för de nordiska och baltiska länderna samt Storbrittanien. Utspelet rimmar dock mindre bra med hur arbetsmarknaden idag ser ut. Ungdomsarbetslösheten ligger över 20 procent och torde inte på kort sikt minska med denna åtgärd. Det har väl oxå alltför ofta visat sig att äldre människor inte är så attraktiva på dagens arbetsmarknad. Inte minst de som utförsäkrats och tvingas till karriärbyten har svårigheter. Sedan tycker jag ändå att de som nått 65 års ålder och absolut vill fortsätta arbeta gärna kan få göra detta.


Jag förstår förstås att detta är en framtidsvision, om än dåligt tajmad, som någon gång måste upp till diskussion när medellivslängden ökar.  Nu tillhör väl inte jag den kategori, välutbildade,  kärnfriska och på arbetsmarknaden attraktiva som Reinfeldt ser framför sig så i så måtto är jag förstås fel ute.
Men, frågar du mig idag så vill jag gärna arbeta till 65 men absolut inte till 75. 


Om Reinfeldt själv vill jobba till 75 vet jag inte ,MEN om han fyllt 50 när han avgår som ststsminister ( möjligt om 4 år) har han  efter inkomstgarantin rätt till en pension på 68.000 kronor i månaden fram till sin 65-årsdag. De sista 10 åren till 75 kan han ju satsa på ett karriärbyte.  Karriärbyte till vad? Visst, arbetsmarknaden förändras men jag undrar just därför var de nya karriärvägarna förväntas finnas. Karriärvägar där du "kan starta" om vid 50. Tjänstesektorn säger Reinfeldt. En tjänstesektorn som innehåller vad?


Nej Reinfeldt, hjälp tonårstjejer med problem idag innan du  "erbjuder" åldringar i framtiden att jobba till 75. Bara ett exempel på  idag nödvändiga åtgärder.


Politiker anklags ofta för att vara kortsiktiga och bara se innevarande, möjligen nästa, mandatperiod så Reinfeldt ska väl oxå ha heder för att han försöker skåda in i framtiden men ideer dom denna borde  då saluföras vid ett framtidsseminarium så att medborgarna genast förstår att det gäller framtiden och inte den som "i morgon" fyller 65.

Smaklöst av NK

"Sov som en uteliggare på lakan med motiv av kartonger". Ja, så saluför NK  bäddset för 700 spänn. Avsikten ska visst vara att skapa debatt och ge en  del av vinsten till välgörande ändamål. Fan trot. Förresten , varför bara en del av vinsten till välgörenhet?

Jag tycker att det är ett sällsynt vidrigt tilltag som vittnar om noll empatisk förmåga. Nog borde väl NK:s mestadels välbeställda kunder kunna få sina samveten dövade på lämpligare sätt.

Getingstorpssöndag

Så här ser det ut varje lördag- och söndagmorgon i vårt kök. Nästan. Oftast är det D och jag som äter vår helgfrukost men i helgen blev vi tre då Sara var på besök.
Nej, vi dricker inte Cognac till frukost. Glasen har konverterats till juicekupor.

Lördagsfisk och lördagsfilm

Hemgjord vaniljglass med choklad, banan, vispgrädde och hembakt kokosflarn åtföljd av en Calvados var en utsökt filmdessert,  helt i min smak.




För ovanlighetens skull så visades igår en TV-film på bra tid, kl. 19.10. Filmen "a mighty heart" var klart sevärd. Med film så tidigt så blev det dessert (se bilden ovan) till filmen. Innan filmen så hade vi ätit "veckans fiskrätt". Denna gång "kalasgod fisksoppa". Till den hembakad ciabatta. Som dryck vårt nuvarande vita favoritvin,  Kleine Zalze.

Ordningen återställd - på alla plan

Vyerna ovan ser jag  när jag sitter vid datorn och vänder blicken utåt. Lugn, stillhet, harmoni. 

Ja, sådan är min hemmiljö.

Gårdagens debacle med vattnet löste sig.  Ja, D löste problemet som hon alltid gör när problem uppstår. Igår var Sara på besök med Kharma och Ville  och vi hade en Tacoskväll som avslutades med hemgjord hallonglass.
Inspirerad till läsning började jag sedan att läsa "Brida" av Paulo Coelho som jag haft liggande en tid.  Jag kom en tredjedel in i boken innan jag lade den till vila. Kvällen avslutades med filmen "En enkel till Antibes". Filmen som sådan var ingen höjdare men Sven-Bertil Taube gjorde en utmärkt skådespelarinsats så hans Guldbagge nyligen får anses som välförtjänt. Filmen ackompanjerades av en god osttallrik med ett gott rött vin.

Under läsningen av "Brida" gjorde jag en intressant upptäckt. Jag uppfattar inte längre Coelho på samma sätt som när jag 2005-06 läste sju av hans böcker:
-  Alkemisten
- Djävulen och fröken Prym
- Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät
- Zahiren
- Veronica bestämmer sig för att dö
- Elva minuter
- Pilgrimsresan

Vad beror då detta på, att jag inte längre uppfattar Coelho på samma sätt? Jo, jag har inte längre så många outrätade frågetecken i mitt liv. Många av de frågor och funderingar jag tidigare bar på har på olika sätt fått sina svar sedan 2006. Jag kom fram till detta  efter att ha dryftat denna nyvunna insikt med D.

Så här morgonen efter så hänger förstås gårdagens nyvunna insikt kvar hos mig och jag tror mig oxå ha svaret på varför jag har lyckasts besvara så många av de frågor och funderingar jag tidigare burit på.  Helt avgörande för detta var när vi 2007 bestämde oss för att helt skifta spår i livet, hitta vårt drömställe och flytta ut på landet. När vi 2008 satte ner våra bopålar här på vårt Getingstorp så kände jag ganska snart att jag kommit i mål. Det kan låta både ödesmättat och slutgiltigt men i så fall i ordens allra mest positiva betydelse. Här har jag  funnit en plats där jag kan leva livet fullt ut trots mina funktionshinder som jag länge mest  tyckte begränsade min tillvaro. Här har vi kunnat forma och utveckla vårt hem precis som vi vill ha det.  Här finns alltid nya drömmar att ta tag i. Att ta tag i när vi har tid och lust,  inte när så krävs. Numera lever jag utan oro för hur morgondagen ska te sig och vilka ev. svårigheter jag kommer att stöta på. I stället lever jag idag och gör det bästa av varje dag som är.

OK då, vi säger väl vinter

Jag som började morgonen med ett vårinlägg blev snabbt återbördad till verkligheten. Vattnet har frusit så morgonduschen får anstå till senare idag. Hur kallt det är ? Bara -15 grader men på marken finns ingen snö som isolerar, därav  en frusen ledning. D hämtar värmefläkten och när denna fått verka en stund inne i labyrinten av rör och kranar så lossnar det förhoppningsvis.

Att det är vinter visade sig oxå ute i trädgårdsrestaurangen där alla behållare var tomma och så väl Hacke som Kurre gick omkring på marken och letade frön. När D såg detta så var hon förstås snabbt ute och fyllde på våra vänners matförråd. Hacke var snabbt på plats och smaskade på de nya talgbollarna.

Mera våraning

Jag fortsätter att på allehanda sätt intala mig själv att våren är närmare än vad den tilltagande kylan talar om. Ett av de effektivaste sätten att "lura mig själv" är att låta D omge mig med blommor i hemmet. Blommor som viskar "våren är nära förestående".

1 februari och Våren är mycket närmare

Ännu en vintermånad är till ända och plötsligt så känns våren så mycket närmare. Detta trots att det just nu är kallare än nånsin tidigare denna vinter. Allt bestäms som vanligt av hur man tänker. Känner man sig det minsta osäker så kan man låta tanken få hjälp på vägen av en vårbild från fjolåret, om än en inomhusbild. Nu förstår du kanske lite bättre hur jag tänker och varur  min förnöjsamhet emanerar.

Jobbarkompis

När jag sitter vid datorn så ligger ofta min ständige följeslagare Sigge i fönstret bredvid mig. Han har liksom husse förstått det här med livsnjutning. Vill han ha lite spänning så vänder han bara huvudet utåt och  kan då skåda alla fåglar i äppelträdet.

Kunden i centrum - låt det inte bli tomma ord

                                             


I veckan som gått  har jag varit upptagen av ett bankproblem där Nordea var problemet och Handelsbanken lösningen.
Ärendet har gjort att jag ägnat några tankar åt hur jag bemöts som kund i olika sammanhang. En fundering jag haft är detta med att vissa verksamheter, både företag och myndigheter, väljer att ha ett nationellt kundcenter. Det ska vara för kundernas bästa påstås det.

Fördelen med ett kundcenter ska vara att där finns renodlade experter. Personal som kan ett visst område utan och innan. Inga frågor ska bli obesvarade. Gott så kan man tycka. Men, i ett kundcenter så blir jag som kund avpersonifierad. Där reduceras jag till en fråga, ett ärende. Den person jag möter i ett kundcenter är en  expert. Som sådan inte sällan en  renodlad regeltolkare där det inte finns utrymme för empati och andra mjuka värden. Det finns regler, rätt eller fel, vitt eller svart. Inga nyanser. Personal i ett kundcenter gör oftast ett bra jobb och fullgör den arbetsuppgift de är rekryterade för. Att tolka regler och lagar, att ge svar på kniviga frågor. Men oxå rekryterade för att bara se frågan och bortse från personen bakom.

I mitt bankärende så står Nordea och Handelsbanken för två helt olika skolor på kundbemötandeområdet.  Nordea har ett nationellt kundcenter och lämnar inte ens ut telefonnummer till de lokala kontoren. Handelsbanken å sin sida visar på sin hemsida foto på bankkontorets medarbetare med direktnummer och e-postadress till varje medarbetare. Redan här anar jag var jag kommer att betyda mest som kund.

Våraning

Att äta vår traditionella helgfrukost med en rejäl bukett krispiga tulpaner på bordet ger mig en föraning om att våren är i annalkande. Tänk så enkelt det är att göra nåt extra av en alldeles vanlig dag.

Befriande med en ickepolitiker

Jag lyssnade idag på TV till Stefan Löfvens första tal som partiledare för Socialdemokraterna. Jag tycker att han gjorde en bra insats. Även om vår enda gemensamma nämnare är att vi är uppväxta i Ångermanland så tror jag att han blir ett friskt tillskott i den politiska debatten. Notera att jag skriver friskt tillskott, inte frisk fläkt. Vad som var särskilt befriande i hans första framträdande var att han inte uppträder som en skolad karriärpolitiker. Han gjorde ett lugnt och trovärdigt intryck. Han var sansad, saklig och tydlig.  Inte så egofixerad utan en uttalad lagspelare. Det blir intressant att följa fortsättningen och f f a se hur övriga partiledare kommer att ta sig an honom.

Jag hoppas nu bara att han inte har några lik i garderoben när han kommer att synas i sömmarna. Det vore befriande om den politiska arenan kunde användas för politisk debatt i stället för ett forum för att torgföra ledande politikers felsteg och misstag.

Bankproblemet löst tack vare kundfokus

Du som läst min blogg de senaste dagarna vet att jag har ett bankproblem att lösa. Olösligt i Nordeas värld. Vad gör jag då som en sista utväg? Jo, jag  kontaktar med mitt eget lokala Handelsbankenkontor. Förklarar mitt problem för Karin och undrar om hon kan hjälpa mig med en lösning. Ja visst, är svaret jag genast får. Genom ett enkelt fullmaktsförfarande, utan avsteg från regler eller säkerhet, så löser hon mitt problem. Det innebär att  någon gång i slutet av nästa vecka kommer jag att kunna sköta min mammas ekonomiska mellanhavanden via internet. Skönt för mig och, inte minst, skönt för min mamma. Så bra går det när jag som kund möter en person som lyssnar till vad jag säger och vill hjälpa mig. Kundfokus kallas det visst.

Kontentan av denna sällsamma historia blev att Nordea tappar ytterligare en sedan årtionden trogen  kund och Handelsbanken får ännu en ny kund.
Handelsbanken skriver på sin hemsida  "De som känner oss gillar oss". Jag kontrar och säger "De som jag känner gillar jag". Därför gillar jag medarbetarna på mitt lokala  bankkontor,  Handelsbanken i Fjugesta.

Förflytta fokus, bli gladare

Jag är fortfarande sysselsatt  med den till synes omöjliga uppgiften att få Nordea att förstå att dom är beroende av sina kunder och därför bör hjälpa en kund som har ett problem med att nyttja sina i banken innestående tillgångar. Eftersom den här uppgiften för mig är enbart tråkig så väljer jag att låta dagens inlägg domineras av en bild som gör mig glad och är bara  c:a 5 månader bort. Med den bilden i blickfånget så kan inte ens Nordea förmörka min dag.

Den här bilden från juni 2010, tagen från poolen bort mot växthuset och gäststugan, gillar jag mycket.  Den  skänker mig glädje och framtidstro.

Nordea - för vilka finns den banken?

Jag har i tidigare  inlägg  skrivit om mina dåliga erfarenheter av Nordea, Jag trodde inte jag skulle ha mera med den banken att göra efter att ha slutat som kund 2008. Nu har jag emellertid nödgats till ny kontakt eftersom jag behöver hjälpa min 86-åriga mamma, som sedan årtionden är kund i Nordea och dess föregångare, med hennes ekonomiska mellanhavande. Enkla saker i vardagen, som att betala räkningar etc. För att kunna göra detta genom deras internetbank så krävs emellertid viss utrustning och fram för allt en vilja från Nordea att lösa  min mammas problem.

Men icke, Nordea är som vanligt tondöva. Dom kräver att min mamma och jag tillsammans kommer in till hennes lokala kontor där handlingar ska undertecknas. Jag förklarar att detta inte är möjligt av följande skäl:
- Jag är sedan 11 år rörelsehindrad, bor 60 mil bort och kan sedan några år tillbaka inte ens företa en så lång resa.
-Min mamma har en nyligen inträffad bäckenfraktur , är nyss utskriven efter 1 månads sjukhusvistelse och klarar heller inte av att komma på det krävda besöket.
Kontakt med Nordea får jag endast via deras kundcenter. Beläget i Indien eller Azerbadjan? Vad vet jag.
Nordea har den lilla egenheten att dom inte sätter ut telefonnummer eller e-postadress till sina kontor. Jag som trott att tillgänglighet och service är honnörsord för all företagsverksamhet. Jag försökte igår via kundcentret bli kopplad till det aktuella kontoret men nekades detta. Kundcentret kontaktade kontoret och återkom sedan till mig med med ovanstående krav på personligt besök.
Viss skillnad mot Handelsbanken där jag numera är kund. Dom sätter inte bara ut kontaktuppgifter till kontoren, dom visar på sin hemsida  även personalen på bild med direktnummer och e-postadress till varje medarbetare.
Det föreligger en väsentlig skillnad i hur man ser på kundbemötande i dessa två banker.

Hörde nu på morgonen på nyheterna om en färsk undersökning som visar att 6 av 10 svenskar vill byta bank, men att endast 2 av dessa fullföljer sina tankar. Att vara trogen sin bank synes vara något som sitter djupt i den svenska själen. Bankvärlden åtnjuter en respekt som den tveklöst inte är värd idag.

Byt bank om du är missnöjd! Det är min uppmaning till alla. Fram för allt uppmanar jag till att byta från Nordea. Det är antagligen först när dom inga kunder har som dom kommer att förstå kundens betydelse och vilken uppgift dom har. Eller rättare sagt att dom då inte längre har någon uppgift..

Grekland inte olikt andra länder

Rubriken syftar på att det även i Grekland i första hand är dom redan rika som fifflar och skor sig . Fick detta lästips i Tinas blogg. En artikel om denna "skammens lista" av skattesmitare hittar du här.
Det är m a o som det alltid är. Dom rika blir rikare men när notan ska betalas så förväntas alla solidariskt vara med och betala.

Handbollslandslaget fortsätter att förvåna

För 2 år sedan skrev jag detta inlägg.  Jag väljer att inte upprepa mig. Det jag skrev då gäller fortfarande.

Partiledare? - Nej tack!

Hur ska Socialdemokraterna hitta en ny partiordförande. Alla tänkbara säger ju nej! 


På frågan om de kandiderar så svarar de som mest frekvent förekommer i spekulationerna  att dom inte kandiderar eller ens blivit tillfrågade. Ingen säger sig vara intresserad.


Vad beror det på att de mest lämpade/tänkbara/önskade säger nej?
Kanske att partiet ter sig totalt handlingsförlamat. Just nu funderar VU på om det ska vara en kort eller lång process som ska leda fram till ordförandevalet. Kort eller lång process?  Det är alltså den största frågan för dagen. Vem vill leda ett sånt parti? Blir det en ny nödlösning månne? En sensationell come back?

Filmhelg

"Changing lanes" hette gårdagskvällens film på 7:an. En riktigt bra film. Tänkvärd med många bottnar.

Kvällens film blev "Det är aldrig för sent för Larry Crowne". Inte lika tänkvärd som gårdagen film men ändå sevärd. Men så är ju oxå en av mina favoritskådisar, Julia Roberts, med i filmen.

Helgens måltider

Efter att ha ätit helgfrukost så talar D om att jag kommer att bjudas dessa  middagar i helgen:

Lördagens middag  blir  Potatisravioli med svamp (ostronskivling, trattkantareller, champinjoner ), citron och persilja.
Söndagmiddagen blir Mandelpotatispuré med  marinerad mandelstekt torsk, äpple, lök och brynt smör.
Så ljuvligt det är att ständigt undfägnas nyheter på middagsbordet.De enda måltider som alltid återkommer i samma utförande är nämnda helgfrukost. Annars har jag alltid nya överraskningar att vänta.

Ännu en Ångermanlänning i topp

                                                 

Flottarmonumentet i Sollefteå

Fredrik Lindström vann dagens skidskyttetävling i Antholz. Ännu en svensk på pallens högsta plats. Ja, ännu en svensk från Ångermanland. Små ångermanländska orter som Helgum (Helena Ekholm ) och nu Bredbyn omnämns nu med respekt. I vart fall i skidskyttevärlden.

Oj, vad jag önskar att dessa framgångar oxå skulle innebära ett riktigt lyft för det fantastiskt vackra landskapet Ångermanland.Jag har svårt att förstå att det ska vara en avfolkningsbygd. Här finns så mycket att upptäcka , så mycket att utveckla.
Jo, jag tillhör skaran som har lämnat Ångermanland (Sollefteå) och inte återvänt.Fysiskt lämnat, men inte i hjärtat.

(S)å fel det kan bli

Läser en artikel med en ny vinkling på Håkan Juholt som partiledare. Kärnan i den är att Juholt aldrig skulle valts till partiledare. Han uppfyllde inte ens hälften av de kriterier valberedningen hade ställt upp för den nye partiledaren. Ändå valdes han. Han såg sig själv som olämplig för en sådan befattning. Ändå valdes han.


Särskilt intressant är hans egen analys när han fick veta att han var påtänkt som partiledare. I en dokumentär i Sveriges Radio sade han då:
-Oj, de är inte kloka. Absolut inte. Absolut inte. Jag är inte en sådan person. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad. Jag har inte en personlighet som passar för ett sådant ledande uppdrag.
Varför lyssnade ingen till detta?


För sina egna snedsteg ansvarar förstås Juholt själv. Men, jag tycker inte att han ska behöva bära hundhuvudet för ett undermåligt arbete av Valberedningen.


Det  vettigaste Juholt kan göra i nuläget är att lyssna till sig själv och vad han tidigare sagt om sig själv som partiledare och "frivilligt" avgå.

Håkan Juholt har ju inget att komma tillbaka till. Han har aldrig haft en bred plattform i svensk politik, ja inte ens i det Socialdemokratiska partiet. Han blev den nödlösning som partiet kunde enas om. En nödlösning är sällan framgångsrik när du ska rekrytera till en ledande position, oavsett det är i politiken eller i annan verksamhet.

Jag vill att svensk politik ska handla om sakfrågor och Sveriges framtid. Inte om personfrågor och enskilda partiers framtid.

Var är polisen?

Rubricerade fråga synes vara högst berättigad när jag i en artikel i DN  läser  att trots att  anslagen till Polisen de senaste fem åren ökat med 25% så klarar man upp allt färre brott. När det gäller stölder och inbrott så ligger uppklarandeandelen på pinsamt låga 2,5%.                           


Några förklaringar som Polisen själva ger är:
- Vi har tagit fram en ny utredningsmetod ("Polisena nationerlla utredningskoncept"), men tycker inte att alla myndigheter har anammat denna tillräckligt bra. Det kan vara en av huvudanledningarna till att det ser ut så här.
- En annan förklaring är hur man använder resurserna. Vi har satsat mycket på den yttre brottsförebyggande verksamheten vilket har givit resultat i ökat förtroende. Och en del resurser går åt att hjälpa brottsoffer, skydda vittnen, skydda målsägare och att säkra rättsväsendet. Det kan vara så att dessa kraftfulla satsningar inte har stått i relation till vårt sätt att utreda.
Å fan. Klart som korvspad. Inte, tycker jag. Vad tycker du?


Låt oss hoppas på en bättring. På alla nivåer.


En egenhet i artikeln i DN är att det står att denna statistik har Rikspolisstyrelsen tagit fram på uppdrag av DN. Förvisso brukar massmedia kallas för "den tredje statsmakten" men att detta gått så långt så att en dagstidning ger uppdrag till en statlig myndighet, det är för mig nytt. Uppdrag och direktiv till statliga myndigheter brukar komma från Regeringen så vitt känt är. Vad blir nästa uppdrag till Polisen tro? Och varifrån kommer uppdraget?

Fotbollens avarter

I en kommentar på en kommentar i förrgår så skrev jag att jag gillar att se matcher från Premier League framför Serie A och La Liga  därför att spelet är renare och ärligare i PL.

Du som såg gårdagskvällens match mellan Barcelona och Real Madrid förstår vad jag menar då Real-spelaren Pepe spelade döende svanen. Det är pinsamt och för fotbollen förödande med spelare som kastar sig på marken vridande sig i "plågor" utan att dom ens vidrörts. Här måste domarna bli ännu tuffare och hårt beivra dessa fotbollens avarter.

Dagens partiledardebatt

Jo, jag bestämde mig att idag ta mig tid och titta på partiledardebatten på SVT2. Kan inte påstå att adrenalinet pumpade i mig under debatten då den var ovanligt tam och förutsägbar. Några politiska bomber är förstås inte att vänta i en debatt som dagens men lite mera intensitet och flera klargöranden vore önskvärt. Att  politiska debatter dessutom alltid innebär att man aldrig svarar på en direkt fråga begriper jag inte. Men så är jag inte heller politiker.

Jag ska inte försöka mig på någon djupgående analys utan nöjer mig med att så objektivt som möjligt betygsätta partiledarna i intervallet 1 - 8 där 8 är högsta betyget.
Fredrik Reinfeldt   7
Jan Björklund       5
Gustav Fridolin     4
Annie Lööf           4
Håkan Juholt        3
Jonas Sjöstedt      3
Jimmie Åkesson    2
Göran Hägglund    2

Maxbetyg till alla skulle alltså innebära 8x8= 64 poäng.
Min betygsättning gav totalt 30 poäng.
Mera behöver jag väl inte säga om denna debatt.

Jag vill avslutningsvis nämna en detalj som jag observerade och som möjligen kan vara hoppingivande för framtiden. Annie Lööf och Gustav Fridolin var de enda som i sina anföranden talade om  verkliga människor där ute i verkligheten. Fridolin namngav elever från den folkhögskola han jobbat på och som nu satt på Riksdagens läktare och lyssnade och Lööf namngav personer hon träffat på olika arbetsplatser under sina resor runt om i landet. Att koppla enskilda individer till vad politiken/politikerna har som uppgift att arbeta för tycker jag är ett sympatiskt drag. Däremot, att som ledande politiker se medborgarna som en grå massa som bara "namnges" i procenttal och tusental ter sig inte lika tilltalande.

Det är långt till arla morgonstund

Nelson har den lilla egenheten att han när han ligger och sover plötsligt stämmer upp ett synnerligen ljudligt ylande. Första gången det hände så studsade jag upp. Nej, jag skojar för jag kan inte längre studsa. Jag vaknade dock. Numera är jag så van så att jag oftast bara vänder mig och somnar om. Ibland blir jag dock genast klarvaken och stiger upp även om klockan, som i natt, bara var 01.53. Vad ska man göra uppe vid denna tid? Ute är det beckmörkt så där finns inget för mig att se. Övriga familjen sover tryggt vidare. Inte ens Sigge kommer och undrar vad jag gör.


Som du kanske anar så bänkar jag mig vid datorn och börjar där genomläsningen av ett antal dagstidningar.Har det hänt nåt som berör mig och som jag finner anledning att fördjupa mig i? Kanske i sådan grad att det t o m leder till ett blogginlägg.


Alla förstasidor idag rapporterar från  Idrottsgalan i Globen som jag såg på TV.  Det mest minnesvärda inslaget därifrån tycker jag var Lisa Miskovskys finstämda framförande av "Fields of Gold" till minne av  idrottshjältar som under 2011 lämnade jordelivet: Sven Tumba, Ricky Bruch, Eilert "Garvis" Määtä, Kjell "Hammaren" Johansson, Richard Holmlund, Jan Svanlund, Sven "Plex" Pettersson och Stefan Liv.


Under 2012 så hoppas jag förstås på att nya svenska idrottshjältar uppenbarar sig  då vi har bl. a. OS i London och fotbolls-EM i Ukraina & Polen att se fram emot.

När stjärnglansen falnat och vardagen inträder

Ännu en Premier League-stjärna träder fram och berättar om den mörka baksida som kan uppenbara sig när karriären är över. Nu är det  f d Hull-spelaren Dean Windass som träder fram och berättar om att han försökt begå självmord. För inte länge sedan tog Wales förbundskapten och f d Premier League-stjärnan Gary Speed  sitt liv. Även det totalt oväntat för omgivningen så vitt jag förstår.

Att vara firad idrottsutövare kan väl tyckas vara en gyllene tillvaro för oss som tittar på. Så är det antagligen oxå för idrottsutövaren själv. I alla fall så länge karriären pågår och personen presterar på toppen av sin förmåga. Men sen då, när karriären är slut, miljonerna inte längre rullar in och ryggdunkningarna tar slut. När där plötsligt  dyker upp en alldeles vanlig vardag, mera gråtrist än gyllenglänsande. Då uppenbarar sig den största utmaningen av alla. Att leva ett alldeles vanligt liv, vilket inte alltid är så enkelt som det kan synas vara. Även om hushållskassan fortfarande är sprängfylld så torde det många gånger fattas något. Det är ju massor som ska ersättas med något annat. Träningar och träningsläger, matcher / tävlingar, sponsorträffar / presskonferenser, fansens gunst är stunder i stjärnglansen som inte lätt låter sig ersättas av något likvärdigt.
Är du då i den situationen att du helt på egen hand ska lösa detta livspussel, ja då kan kanske självmord ses som den enda lösningen. Tragiskt.

Jag har en känsla av att idrottsrörelsen generellt är väldigt dålig på att ta hand om idrottsutövaren när karriären är slut. Även där problemen visat sig redan under karriären brister man i omhändertagande. Framgångarna förblindar och det som stör framgångsmönstret väljer man många gånger att blunda för. Alla är med och blåser upp ballongen, ofta till bristningsgränsen. När sedan ballongen spricker, då står man där med, just det, en sprucken ballong. En sådan är inte lätt att laga som vi alla vet.

Inte vald men ändå inte bortvald

Den award jag fick  innebar att jag skulle skicka den vidare till fem bloggare. Det innebar förstås att jag måste göra ett antal val .Inget konstigt med det, för så är ju livet. Hur gärna man än vill så kan alla inte få allt. En av de uppgifter jag har som människa är att göra val. Val som är av olika svårighetsgrad och inte alltid tilltalar alla. Men lika fullt, om inga val görs så står vi  där och stampar på samma plats som vi alltid gjort. Är det vad vi vill? Knappast.
Men visst, jag hade oxå svårt att välja denna gång så jag gör så här och ger, om inte den awarden, så min uppskattning till ytterligare fem bloggare som jag med behållning följer.
- Tinas tankar
- Jonna Jinton
 - Gittan
- Anita
- ÄlgEva

En award. Jo, jag tackar

 Katarina har valt att ge mig denna award. Det tackar jag för och gläds åt att mitt bloggande kan berika någon annans tillvaro. Min egen tillvaro berikas  då bloggandet numera är min bästa möjlighet att fortsatt medverka och verka "där ute".

Med denna award så följer två uppgifter.

1. Man ska tacka den personen man fått den av samt länka till den personen.
2. Man ska skicka den vidare till fem bloggar som har mindre än 200 följare och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
   
   
   Jag väljer att skicka den vidare till:
   - The olive farmer på Kreta
   - Den Ofrivilliga Bloggaren i Halmstad
   - marinasbay i Singapore
   - eva i Aten
   - fotoavhanna i Hidingeby  
   
   
   Dessa är fem av de bloggar jag följer med stor behållning  och som på olika sätt delar med sig av sina upplevelser. Inte sällan hittar jag hos dessa klokskaper och tips som jag själv kan använda mig av. Dessutom bidrar dom till min ständigt pågående bildning.                                                                                                                  
   
   

Ur led är tiden

Idag

Idag i fjol

                                       

Hip hip hurra!

Ja, det får jag utbrista till min mamma som fyller 86 år idag? Hon är fortfarande kvar på sjukhuset efter fallet den 14 december. Dock inte länge till. Nästa vecka så flyttar hon in i sitt nya boende, 2 rum och kök på ett serviceboende.
Jag är oerhört nöjd då jag lyckats lösa all knutar inför hennes nya boende och flytten dit. Jag har säkert haft ett hundratal telefon- och mailkontakter sedan den 14 december men är trots det vare sig trött eller besviken. Samtliga jag haft kontakt med har varit oerhört vänliga och tillmötesgående. Alla kontakter med personal i Sollefteå kommun, Sollefteå sjukhus och Solatum Hus&Hem AB har varit positiva och man har på ett prestigelöst sätt  mött mig och anammat förslag från mig och även köpt de lösningar jag kunnat presentera. Lösningar som gagnat alla berörda parter. Ska det då inte vara så här? Jo, i en ideal värld, men tyvärr är det alltför sällan som man får ett så positivt och engagerat bemötande.  Därför får oxå dessa företrädare för Sollefteå hänga med på rubrikens hip hip hurra! Det tycker jag att dom är värda. Det blir oxå hip hip hurra till släkt och snälla grannar där uppe i norr som sköter de praktiska arrangemangen runt flytten.

Den bästa presenten min mamma kunde få var när jag nu på morgonen kunde ringa och tala om för henne att allt är löst inför hennes utskrivning från sjukhuset och flytten till hennes nya hem.

Nu när allt är löst så känner jag inte av min begränsning när det gäller att vara praktiskt behjälplig. Det går faktiskt att hitta lösningar även om man som jag är 60 mil bort.

"Hur många lingon finns det i världen"

Så heter filmen vi tittade på igår kväll. En tänkvärd film på alla sätt. En bra påminnelse om att vi alla har något att erbjuda. Varje människa sitter inne med någon förmåga, även om  omgivningen inte alltid inser, vill inse, detta. Köpte filmen direkt via filmsajten Film2home. Smidigt.

Hjälp en grek

Du som på något sätt vill sträcka ut en hjälpande hand till en grek bör läsa detta inlägg på The Olive Farmers blog .
Varför ska man hjälpa en grek?  Jag som under 30 års tid ofta reste till Grekland känner oerhört mycket för grekerna. Ingenstans i världen har jag mött sådan vänlighet som jag alltid mötte i Grekland. Bara det är skäl nog för mig att skicka  Marinas tips / appell vidare.
Jag kan varmt rekommendera Marinas olivolja.

Dagen efter

Nej, det är inte som du tror. Gårdagens spa-dag gör att jag dagen efter fortfarande njuter av vällust. Gårdagen innehöll ett flertal behandlingar, som t ex bodyscrub och sculpmassage. Idag är min kropp len som babyhud efter massage med ett flertal djupverkande och välgörande oljor.

Efter spa-behandlingarna kryddades dagen med en Dry Martini i Sinnesrorummet. Därefter började jag läsa en bok, Brida av Paulo Coelho, som jag haft liggande en längre  tid. Jag har några ytterligare böcker som jag kanske tar mig an nu när läslusten smyger sig på igen. Jag är lite av en bokperiodare så börjar jag bara läsa en bok så brukar det bli flera. Brida är den åttonde boken av Paulo Coelho som jag läser. Den första jag läste var Alkemisten och sedan var jag fast.